C a r p eD i e m-L e vi d a g

Söndag morgon vaknade jag sisådär vid 8. Fick ett litet emla-plåster på porta-caten och lite frukost (1 vit ostsmörgås och 1 glas lingondricka). Ringde till min Prins strax efter 9 och önskade honom God Morgon! Fick min morfinspruta och önskade hett att den skulle börja verka med en gång men det tog lite mer tid än så. Nu har jag varit här i drygt 2 dygn och jag längtar hem.

Här är iskallt och jag får in värmedynor i flera omgångar. Jag fryyyser så dant. Bad älsklingen ta med nya säsongen av Sex and the City, lite nya kläder (man blir sjuk av att gå omkring i Landstingets dylika) och han kom fram mot 12-tiden. Det första han fick göra efter att kramas var att krypa upp i min säng och jag fick krypa in i hans famn. Jag frös så jag höll på att bli galen. Vad är då bättre att ha än en stor famn att krypa in i??

Klockan ett kom goa vännerna Elisabeth och Claes och hälsade på. De hade med sig syrliga karameller och ett jättefint grönt ljus på glasfat. Jättefint, det kommer att passa fint i vardagsrummet när jag kommer hem. Vi satt ute i dagrummet och drack kaffe och lingondricka och pratade och hade trevligt.Tack så innerligt för att ni kom och lyste upp min dag!

När det blev dags för middag kom ett glädjande besked......Jag fick börja äta lite försiktigt. Kokt fisk och potatismos. Fast det var jobbigt att äta smakade det himmelskt gott med mat kan jag försäkra.

När min älskade Prins bestämt sig för att åka hemåt så satte jag på film...och försvann in i filmens värld. Blev lätt överraskad när jag hörde frågan om det fanns någon som kunde tänka sig lite Bailey's. Jo då tack här fanns en i alla fall. Mina två åldriga rumskamrater är så risiga att de med nöd och näppe är vakna någonting på dagen.

Slutet av kvällen satt jag hopkrullad i sängen, tappade ögonen nästan och läppjade denna ädla dryck. Gick mycket bättre än kvällen innan och smakade definitivt mycket bättre.

Naturligtvis blev inte det allra sista på denna dag så bra som jag hoppats. Jag fick bakslag. Det blev nya blödningar. *SUCK* Varför skall allting bara bråkas???

Nu blir det väl indragningar på maten igen, nåja, jag fick i alla fall äta fisk!

Släckte och kröp ner under lakanen strax före midnatt. Tankarna rusade runt i huvudet innan jag somnade. Jag är så eländigt förbaskat trött på denna j-a sjukdom. Den tar ifrån mig livet. Den gör allt så jobbigt när jag försöker leva. Jag vill vara frisk!

Kan nästan bli avundsjuk när man möter människor som ser friska ut, som pratar om framtiden på samma självklara sätt man själv gjorde en gång. Då sticker det till i hjärtat och jag tycker lite synd om mig. Orättvist! Att man skall behöva ha det så här!

I nästa andetag känner jag att jag skall väl inte klaga som ändå fått så mycket. Jag har fått uppleva så mycket, framför allt en typ av kärlek få förunnat. För detta är jag otroligt tacksam och lycklig.

Nu skall jag bara se till att bli så pass frisk att jag kommer ut härifrån igen, så jag kan få hem och njuta det jag kan av min tillvaro. Hoppas att ni som kan verkligen njuter av er ;o)

Hur hamnade man här? Jag sitter hopkrullad i en sjukhussäng, tittar på Sex and the City på medhavd PC och en whisky som jag tar en sipp av och sen fullständigt flämtar ihjäl mig av.....??? Jösses vad man ligger av sig snabbt...illa när man inte klarar av lite whisky, måste jag säga!

Nja, vi kanske skall ta allt från början...Det var en gång så där fram på kvällen på juldagen...Nä, vi börjar lite tidigare än så tror jag...

Vi fick en fantastiskt fin julafton tillsammans alla, så mysigt, varmt, hjärtligt och roligt. God mat och gott att dricka. Jag blev så rysligt mätt att jag däckade i gungstolen hihi, men en liten powernap senare piggade jag på mig ganska så bra. Härlig julklappsutdelning (tack alla älskade för så fina klappar!). Kändes som man var prinsessa, allt och alla man önskar sig finns inpå en.

Pratade och "kelade" med mina barn och Prinsen och stämningen var så mysig. Sen hade vi "Fuljul", rolig paketlek med många goa skratt och snudd på hysteri emellanåt. Tror att alla var nöjda när leken avslutats i alla fall. Jag fick i alla fall en toaborste, toarulle och en påse gräddkola och en jättefin stjärnljuslykta att hänga i fönstret. Behöver jag säga att jag var mega-glad? Precis vad jag alltid önskat mig! Och toaborsten var RÖD!!! Perfekt nu så här i jul ;o)

Allting har ett pris, så även julafton. När juldagsmorgon glimmade var jag helt pantad. Jag kom inte ur sängen. Så trött, så trött. När jag gick på toan kom det massor av blod (började på julaftonskvällen, men då blir ju resonemanget att det går över, är säkert borta imorn!). Blev något tjall med sjukvårdsteamet, så de kom inte när det var bestämt. Visade sig att någon (ganska många) glömt att notera. Nåja, det kom en tjej och kopplade ett vätskedropp och gick.

Efter kl 22 mådde jag väldigt konstigt. Kände mig väldigt yr, svimfärdig, hade svårt att stå upprätt. Kändes helt enkelt inte bra nånting. Bad min älskade att ringa till JK, beskriva läget och fråga vad vi skulle göra. De tycker vi skall ta ambulans in direkt till avdelningen. Prinsen ringer efter pling-plong-taxin och det skulle ta en stund meddelade de (var mycket att göra i Göteborg), men komma skulle de göra i alla fall.

När vi kom in frös jag som en hund men alla bäddade om mig ordentligt. Hade förlorat ganska ordentligt med blod så när proverna analyserats bestämde man att jag skulle få blod och man skulle hålla koll på mig. När sedan blodet infunnit sig till fullo i min kropp sattes vanligt koksaltsdropp, som skulle stå och drippa tills vidare.

Innerligt älskade Prinsen satt vid min sida HELA natten. Han måste haft jätteont i hela kroppen, kan inte ha varit gott att sitta som han sååå länge. Underbara sköterskor gick ut och in hela natten, kollade tryck, syresättning och puls. Min mage mådde inte bra. Det kom mycket blod varje gång det vart dags för toabesök.

Klockan halv-8 på annandagsmorgonen behövde en något stel, mycket trött Prins åka hem för att försöka sova några timmar. Pussades och kramades i massor och iväg åkte han.

Man plockade bort en smärtstillande medicin för att den gör att man blöder mer och man plockade bort min "bromsmedicin" Tarceva, för att den nog kan vara orsak till allt det här. Den har den här typen av mycket sällsynt biverkning...Känns oroligt att ta bort mitt sista halmstrå, men jag kan ju å andra sidan inte fortsätta att må som jag gör nu, då förblöder jag ju...

Har inte fått äta, inte dricka. De mediciner som jag måste ha och som finns i flytande form får jag intravenöst, andra upplöst i lite vatten, resten som sprutor (morfin). Läkaren höjde styrkan på morfinplåstren. Ont som tusan har jag och jag känner mig då och då som en desperat knarkare. Sprutorna ges med 2-3 timmars intervall och känslan när smärtan viker är obeskrivligt skön.

Min underbare prins kommer tillbaks till mig vid 14-tiden. Han hade sovit ungefär 2 timmar, duschat och ätit lite och har så bråttom tillbaks. Han hade med sig min iPOD, min PC och första säsongen av Sex and the City på DVD, så att jag skulle ha något att göra. Jag är världens lyckligaste människa som fått förmånen att älska honom och det gör jag, innerligt <3

Älskade Prins Jag älskar dig!

På annandagens eftermiddag - ett genombrott - jag får försöka dricka "klara" drycker, såsom vatten, saft, äpplejuice...Det gick bra även om magen lät som kriget.

Fram mot kvällen ytterligare (trodde vi) ett steg fram. Jag fick lov att dricka ett glas nyponsoppa. Konstaterar när jag sitter vid PC:n och tittar på film samtidigt som jag sippar på ett glas nyponsoppa att jag känner mig lycklig...Tänk vad man ändrar sina referensramar på ett sånt tillstånd...

Det blev bara två avsnitt denna kväll. Magen tyckte INTE om nyponsoppan. Blödde ordentligt och det blev totalstopp på sådana tilltag.

Sov väldigt oroligt denna natt. Mycket koller på dropp och blodtrycket. Jättegullig nattsköterska.

Vaknade lördag morgon vid 6, somnade om och blev väckt vid 8. Ringde o väckte Prinsen vid halv-10. Inte meningen...förlåt...Han kom till min stora glädje vid 12. Idag blev det, skulle det visa sig, besökens dag.

Först kom min bror, strax efter Prinsen. Vi tog en fika i dagrummet och pratade i nästan ett par timmar.

Strax efter att han gått kom mina goa söner, med blomma och allt. Satt en stund alla 4 i min säng och pratade. Jag fick mitt upp i detta en morfinspruta i magen (!). Men det vara bara jag som fick, undrar just varför!! Sen kom lilla lillasyster Mia och då förflyttade vi oss ut i dagrummet igen för kaffedrickande. Min fika består av lingondricka.

När alla gått var jag såååå trött, så trött. Älskling gick väldigt snart efter han också. Sen slängde jag mig över PC:n. Som jag längtade efter att se på film.

Ett litet under till sjuksköterska kommer in och frågar om jag vill ha en liten whisky eller konjak...Nja sa jag, jag vet inte om jag får. Jag får bara dricka "klara" drycker. Ja men det är ingen fara, säger hon, båda räknas som "klara"!

Då säger man ju inte nej tack! Inte jag inte ;o)

Krullar förnöjt ihop mig och sätter glaset till mun, tar en liten sipp och vad händer???

Tårarna rinner, jag kippar efter luft, det riktigt gjorde ont, jag kvider och inser att det här var synnerligen inte någon angenäm känsla, ingen lycka här inte.

Tänkte då att det där var nog bara en tillfällighet och gör lite senare ytterligare ett försök, bara för att fullkomligt inse att det där med whisky, just nu i alla fall, inte är min pryl.

 Lycka denna kväll blev resten av hela säsong 1 tillsammans med lingondricka och att suga på några läkerol. Lingondrickan var precis lagom stark ;o)

Kommer nog att bo här på JK några dagar till, mer händelserapporter dyker upp.

Massor har skrivits och medans ni säkerligen börjar småledsna, jag känner av begynnande skrivkramp och skall vila fingrarna så skall jag kasta mig över säsong 2 tillsammans med ett glas Bailey's. För idag får jag dricka och äta men det är en annan historia, hihihi...

Tack för titten och pussilurr

Ligger i sängen med PC:n mer eller mindre på magen, lyssnar på Eva Cassidy och låter tårarna rinna. Det finns bara en låt med henne som får mig att gråta och det är "What a wonderful world". Har läst lite bloggar och väntar på att Anette skall komma och sätta droppet, som skall hålla mig på benen i morgon, på självaste julafton.

Idag skall jag upp till JK på Sahlgrenska och träffa en läkare, lite akut. Har fått problem att svälja. Inte så att det gör ont utan det är bara "stopp". Lika svårt med mat som dricka och det är lite panikskapande. Vill ju kunna äta, åtminstone lite utan att det kommer upp igen. Hoppas på ett underverk och att det är läkaren som skall uträtta det!

I kväll skall vi slå in julklapparna, förhoppningsvis kunna dricka lite glögg, lyssna på julmusik och bara vara. Är lite orolig för morgondagen, att jag inte skall orka åka iväg och fira med alla. Men skulle så vara fallet så blir det jul i alla fall tillsammans en liten stund kanske med barnen och att vi sen kan fira på juldagen. Det löser sig alltid, är jag tvungen att tänka. Fast det gör ont, ont för att det här har alltid varit så självklart att man inte ens funderat på det.
Självklart att man har ork, självklart att det inte gör ont i hela överkroppen, självklart att kunna äta...

Till alla er därute, alla som jag tycker om och som betyder så mycket för mig, till alla er vill jag från hela mitt hjärta önska en riktigt GOD JUL. Hoppas att ni får fina dagar och att ni verkligen njuuuuter av varenda sekund ni kan och får vara tillsammans med era nära och kära. Strunta i det här med hets om julmat och klappar. Närheten till de man älskar är det viktigaste! Tänd massor av ljus och njut av värmen

Puss i pannan och GOD JUL!

Nej inte från taken, ännu, nej jag har varit helt uttorkad...så till den milda grad att det inte verkade finnas någon vätska fanns kvar i kroppen och jag orkade bara inte ens stå upp. Än mindre göra något av ansträngande karaktär. Så det blev tillslut så att jag ringde till mitt vårdteam när jag inte orkade ta mig ur sängen (väljer att kalla dem för det, är egentligen det palliativa teamet, men det låter så eländigt tycker jag ;o)....) och fick hem ett läkarbesök dagen efter ( i onsdags, förra veckan). Min älskade Prins tog ledigt från jobbet den dagen och fanns hemma med mig när läkaren ringde på dörren.

Himla gullig läkare, vi talade om hur jag mår och hur jag tycker att allt är nu. Vi pratade igenom medicinering och var överens om att jag nog behöver lite mer smärtlindring, lite cortison o försök att få stopp på min mage. Teamet fungerar lysande och det skönaste är att det händer något på en gång...mycket skönt...ingen väntetid här inte :o).

Lite senare, efter att doktorn gått, ringde en kurator och frågade om hon kunde komma hem till oss samma eftermiddag och med tanke på hur ledsen jag kände mig var det väldigt skönt att tacka ja till att hon kom vid 16-tiden...Så kom Anette, "min" sköterska, med dropp, droppställning och vad det var så kändes det som halva sjukhuset, hihihi...Hon kopplade ihop mig med dropplösningen och sedan skulle hon komma tillbaka strax efter 21.

Vi satt i sängen och pratade med kuratorn och det kändes jättebra. Klart man är ledsen, Min älskade Prins är ledsen, man mår långt ifrån bra, orkar inget....skall det vara så här??? Nää, det skall det inte, få se nu..hur gör man när man tar sig i kragen, som man inte har?

Torsdag morgon vaknade jag klockan tre och kände mig pigg (observera, med mina mått...) Prinsen vaknade också och vi låg och pratade och sov, pratade och sov...resten tills väckarklockan började pipa. Jag kände mig väldans bra, så nog var det behövligt med vätska tror jag!

Nytt dropp både torsdag och fredag och Cortison! Fredag var extra viktigt, eftersom vi skulle på Peter Jöbacks julkonsert. På eftermiddgen kom kuratorn igen. Hon trodde inte det var samma människa hon var och hälsade på i onsdags. Hon tyckte förändringen var jättestor. Skönt att ha henne här och skönt att få vädra ut vad man känner och hur man mår. Tror nog älsklingen tycker det känns rätt bra och träffa henne också.

Första besöket på McDonalds på ljusår där jag lyckades klämma i mig en halv McFish och nästan en halv flaska juice. Wow, inte så tokigt.

Behöver man säga att konserten var jättebra? Han sjunger ju så otroligt vackert..Hamnade dock framför ett överförfriskat gäng (2 par) i 55-årsåldern, som satt och vrålsjöng genom hela konserten och ena damen sparkade mig i ryggen åtskilliga gånger. Till slut blev vi väldans irriterade. Men hallå, man går väl inte och betalar en tusenlapp för biljetter och inte får njuta skönsången fullt ut. De kunde ju inte ens sjunga. Slutade med att Prinsen lugnt och vänligt bad dem vara tysta och det höll på att bli slagsmål...Man skall ju inte sänka sig till en sån ruggigt låg nivå, så vi bet ihop duktigt och se, det hjälpte lite i alla fall, det vart  lägre nivå på allsången...

När konserten var slut knuffade en av damerna till mig på axeln och talade om att nu kunde vi åka hem till tv:n igen...Hon hade minsann varit ute och rest o gått på konserter över hela världen och det var så här man gjorde. ALLA sjunger med!!!
Vi kontrade med något om Skansen och Allsången där, kommit fel och lite till....*SUCK*, vad är det med människor??

Lördagen var jag helt kass. Låg mestadelen av dagen och vilade. Jag måste lära mig att vila mer. Inte ta ut mig. Det visade sig ju efter några timmar att det kändes lite bättre. Lite Thai-mat och ett par glas vin gjorde att jag kände mig som en människa. Go' och gla'...

Det var livet hos mig förförra veckan....

Det skall va gott å leva...Kramelikram

Jag har varit ute en sväng på Östersjön i storm, fast det märkte jag inte av nåt nämnvärt...det blir ju så när man festat en kväll och blivit liiite rund om fötterna ;o)!!! Ja frågar man vittnena (mina barn) så säger de säkert att det var lite mer än lite...hahaha men det gör inget för vi hade så roligt. Vet inte om jag vågar lägga ut lite bilder. Som ni då förstår så blev det en Ålandskryssning med barnen och som sagt Vi hade Rooooligt som tusan.

Sen har det väl inte varit lika kul, jag har varit ganska sliten och matt, inte orkat så mycket (som jag brukar kunna göra...). Sen är det väl så också att när jag har det jobbigt orkar jag inte företa mig något...Jo, det är klart, jag har ju gjort färdigt alla julkort, t o m fått och gjort lite beställningar på kort, så lite har jag väl orkat i alla fall. Sen har jag fått lite påhälsningar av er, mina goa vänner...Tack det muntrar upp och värmer jättemycket.

Nu börjar det väl bli dags att försöka handla de sista julklapparna, skall sätta mig och skriva en lista, så att allt kommer med, annars är det inte så himla noga...Det blir ju faktiskt jul i alla fall. Här kommer att bli en lugn, härlig och förhoppningsvis hälsomässigt bra!

Ta det lugnt i julstressen - Det blir JUL i alla fall, i stället för att handla ihjäl sig kan man fokusera på att omge sig med alla som står en nära och som betyder något. Det är viktigast - Vi har ju bara varandra till låns och ingen vet ju faktiskt för hur länge....

Puss och kram till alla er som jag tycker så mycket om!