Första cellgiftsbehandlingen i 3:e omgången
Blodproverna ligger väldigt bra (bättre än för en vecka sen och de var bra då oxå, tänk att kosttillskott kan göra så mycket!).
Fick träffa "min" nya sköterska, M som skall vara med mig i kriget, sida vid sida skall vi slåss! Visade sig vara en oerhört mysig och gullig människa. För mig var det ju lite pirrigt för min Prins har ju alltid varit med tidigare.
Jag tyckte att han skulle åka med sina arbetskamrater på trivseldag, i stället för med mig. Det behöver han verkligen, komma ifrån och få ha lite roligt. Det hoppas jag innerligt att han har!
Nåja allt gick faktiskt som på räls och jag klappade mig själv på båda axlarna när jag var klar :-). Kändes hur bra som helst! Nu ska inkräktarna minsann få sig ett och annat!!
Drog iväg till jobbet för att vara med på möte, men det avslutades ungefär när jag satt mig på stolen. hihi lite snöpligt, men så kan det ju bli ibland. Man kan inte alltid planera in allt så himla prick. Tog en fika med Chefen i allafall och pratade lite.
På eftermiddagen var det möte med Stödet (stödförening för alla som har/haft lungcancer och anhöriga). Informationsmöte med representant från Försäkringskassan. Hon hade en hel del att berätta om, som träder i kraft 1/7 redan!
Spontana reaktionen blir ändock.....VARFÖR I HIMMELENS NAMN GER MAN SIG PÅ OCH SPARKAR PÅ DE SOM REDAN LIGGER NER?????? Som OM man VALT att bli sjuk?!?! Som OM man INTE VILL jobba?! Nej, jag tänkte att jag vill inte jobba mer så jag skaffar mig nog lite cancer! Sen kan jag slippa jobba och dö, det låter väl trevligt, eller!! Hur i hela friden funkar politikerna "däruppe"?
Det är tufft nog som det är att klara sig på 80% av lönen (minus semesterersättning, för den får man inte tillgodoräkna sig heller!).
Nu SÄNKER man sjukpenningen till 75% fr o m 1/7. YEPP!!! och alla kostnader man har som sjuk?! Alla utgifter man ändå har finns ju kvar oavsett sjukdom eller om man jobbar.
Vår välfärdsstat kanske tillhandahåller repet "gratis" när man blir utförsäkrad och inte kan försörja sig och det bara är ättestupan kvar!
Usch och fy säger jag bara och många säkerligen med mig. Det går an att sitta och bestämma sånt när man har allt sitt eget tryggat hur bra som helst!!!!
Jag hade i allafall en bra dag och jag träffade så otroligt mycket härliga positiva människor, en hel del bekanta ansikten och många nya också. Vi fick otroligt gott att äta och jättegod tårta och kaffe som avslutning.
Och jag mår sååå bra! Känns gott, bäva månde cancereländescellerna!
Premiärtur med ögonstenen
Lördagen bjöd på lika strålande väder som varit i flera veckor nu och vi njöt av friden. Jag har faktiskt inte ont och det känns som en enorm befrielse. Tänk er....en hel dag utan att det gör ont....bara en sån sak gör att livet blir ännu mer fantastiskt! Grillade på kvällen uppe på grillplatsen och knallade till sängs vid 23-tiden. Ljuvliga nya täcket i förpiken gör läggdaxet till en njutning!
Söndagen vaknade vi vid 5 på morgonen och låg och dusade fram mot 9! Ja men det är ju bara så gott och inget ont idag heller! Mår som en prinsessa. Frukosten njöt vi av ute i sittbrunnen men det var väldigt varmt, inte speciellt mycket vind heller....sådär 1-2 m/s och vi gungade hem i slör/läns gick norr om Rammen och in till Amorinas bostad i Björlanda.
Innan vi åkte hem lagade vi middag och åt i sittbrunnen...Åh, varför måste man tillbaka hem, när man kan njuta så av lite primitiv camping, ingen städning, ingen tvätt, inga måsten...bara att få vara, är så väldans härligt!
Va många guldkorn vi haft denna helgen, tänk att man kan få vara så lycklig!
Puss puss på er alla människobarn!
Yipeee....
Senare denna dag kom oxå beskedet att det kommit in ett återbud tisdagen 3/6!!!
Någon däruppe har gjort min dag! Allt har ordnat sig till det bästa och det känns utomordentligt bra!!!
Var hemma hos vännen C och åt en formidabelt god lunch ute på hennes altan i underbara solskenet. Mycket trevligt hade vi och tiden bara flög iväg. Skynda, skynda hem, mina gossar kom över efter jobbet för att äta middag med oss och ha lite trevligt och socialt. Det visade sig när vi satt vid bordet att mitt minne inte är som det skall när yngste ängeln informerade mig om att det var precis likadan mat jag bjöd honom på sist han var här...hihihi...man kan väl inte komma ihåg allt eller????? Nåja jag tror nog det smakade bra för allt gick i allafall åt!
Dagens ord: Vill du vara glad själv får du först glädja andra (Norskt talesätt)
Se och njut av lille Tagge. Han bor i Pensionat Bagges Trädgård ute på Brännö.
Kram på er alla!
Nu är måttet rågat, det kokta fläsket stekt....
Tisdag morgon den 27:e följde en mycket arg (inte på mig) Älskling med mig (oxå heligt vrålilsk!) upp till JK. Vi åkte dit oanmälda, så att vi var där strax efter 07.30, för att ta tag i läkaren när han kom (intet ont anande tänkte vi). Han skulle minsann få göra en riktig rivstart direkt, vi hade putsat startblocken åt honom!
Hela han lyste med sin frånvaro och klockan var 08.30 när rara sköterskan, som assisterar hela lungteamet, kom. Vi förklarade vad som hände igår och
¤ Att jag nu även var osäker på om cellgiftet oxå innehåller konserveringsmedel
¤ Att jag fått ett sjukintyg som inte överensstämde med verkligheten idag
¤ Att läkaren lovat kolla om jag är allergisk mot just den B12-spruta han skrivit ut
¤ Att han sagt att han skulle ta detta direkt på morgonen
¤ Att nu hade vi ledsnat och fullständigt fått NOG, vill byta läkare och aldrig se honom igen. Jag talade om vem jag önskade ha som läkare
Vi undrar VAR han är. Syster blev mycket upprörd och lovade göra allt hon kunde för att få tag i honom så fort som möjligt.
Hon kom ut i väntrummet efter en halvtimme och sade att vi inte skulle tro att hon glömt av oss, hon försökte nå honom, Vi tackade henne och fortsatte vänta.
När ytterligare en kvart gått kom hon ut och meddelade att hon fått tag i överläkaren som var på rond i huvudbyggnaden. På frågan om han sett NN idag kom svaret: "Jo han är hemma för Vård av barn idag!"
Jag gick fullständigt i spinn, det var väldans länge sen jag blev så in i norden arg! Hade jag suttit hemma och väntat på att någon skulle höra av sig till mig ofch säga att jag kunde komma dit, då hade jag fått vänta!!!
Summan av kardemumman blev att jag fick ett nytt recept på på spruta som INTE innehåller något konserveringsmedel och att det BÖR gå 7 dagar emellan spruta och behandling så att kroppen kan bygga upp reserverna lite bättre. Sköterskan skulle höra med den läkaren jag VILL ha om det är möjligt att lösa.
Prinsen och jag var nöjda och han åkte till jobbet.
Jag fick min spruta (lite AAJ!) och sen strulade det lite i alla fall att få tid för behandling men kom det bara in något återbud i början på nästa vecka skulle jag få det!
*SUCK* va allt kan vara jobbigt ibland, men det mesta brukar ju lösa sig och nu får vi hoppas att det går som det brukar då!
"Erfarenhet är något fantastiskt. Den hjälper dig att känna igen ett misstag när du begår det på nytt" /citat från anonym
Håll tummar och pekfingrar! Kramelikram
Usch vilken doktor!!!
Måndagen den 26 maj ringde jag på morgonen till den alltid lika hjälpsamma studiesköterskan för att kolla så att alla de recept jag skulle ha fanns inlagda hos Apoteket. Jo då cortison och Folsyra-tabletter (B-vitamin) hade läkaren skrivit ut men INTE B12-vitaminsprutan jag blivit ordinerad att komma och ta idag.
Hon skulle säga till honom....
Sen ringde jag till Avdelningen för att höra om det fanns någon som kunde ge mig den här B12-sprutan (Mitt jobb???). Fick veta att de planerat in mig för cellgiftsbehandling på torsdagen den 29:e. "Hade jag inte fått sprutan ännu?" "Men det skall ju gå 7 dagar imellan spruta och behandling", säger sköterskan, "då får vi skjuta på behandlingen....och nej vi kan inte få in dig förrän den 13 Juni"!!! Jamen, säger jag, läkaren har ju sagt att det räcker att göra samma vecka (vem av dem har rätt undrar jag i mitt stilla sinne??) och jag väntar banne mig inte i 2 1/2 vecka till, Då får jag kolla med doktorn, säger hon, och så ringer jag tillbaks
Jo så blev det - jag skulle komma och få sprutan denna dag!
Jag ångade in på apoteket med andan i halsen, kraftigt försenad (tänkte fel när det gällde busstiden!) med betoning på kraftigt! Fick det jag skulle ha och rusade bort till JK för kuratorsamtalet som var inbokat till kl 13. Jag hann inte anmäla mig och betala utan det fick jag göra i efterhand! Hihihi där sjönk jag ner i fåtöljen och flåsade som den värste... Samtalet var i allra högsta grad behövligt (var faktiskt avsett att vara avslutningssamtal bokat för väldans längesen och nu blev det börja-om-samtal!) och det var ett bra prat.
Sen gick jag upp till Avdelningen för att få sprutan och däruppe ser jag att sprutan innehåller troligen det konserveringsmedel jag är allergisk emot. Men HALLÅ, jag har haft samma läkare under hela min sjukdomstid (mer än 1 1/2 år) . Det är inte första gången han missar just detta (har hänt flera gånger tidigare, TROTS ATT DET STÅR I MIN JOURNAL! Teflonminne? (inget fastnar!) alltför många gånger nu och varken jag eller sköterskan vågar spruta!
Hon ringer upp honom till avdelningen och jag sitter och väntar länge. Sen dyker han upp, fruktansvärt stressad, står och springer på stället, hyperhispig, "hinner inte få tag i någon information om detta idag, har så mycket att göra, hinner bara inte, du får åka hem och jag får ta det här direkt i morgon"........ och så försvinner han och där sitter jag! Häpp!! Bara att åka hem...Och jag vet att jag, i fredags, sade till honom att jag ville ha livskvalité, vad var det i den meningen han inte förstod? Å då tänkte jag när jag knallade till bussen - attans läkare!
Pest eller Kolera????? Både ock!!
Fredagen den 23 maj hade jag läkartid. Älskade Prinsen och jag träffades en halvtimme innan och tog en kopp kaffe tillsammans i solen utanför JK. Vi visste att vi skulle få besked på det här med njuren och vi satt och skämtade om de mest hemska vi kunde tänka oss. Vi sade att vi alltid har fått sämst tänkbara besked alla gånger...och nu skulle det säkerligen bli att man opererade bort njuren, eller strålning o ......ja vi kunde inte ens gissa oss till det som komma skulle, med facit i handen lite grann...
Läkaren frågade allra först hur jag mådde och jag mår ju ganska bra, har bra energi, orkar jättemycket, har varit på kurs på Brännö, har varit på healing och allt är ganska bra....oförskämt bra!
"Ja, det här ser inte så bra ut...."blablabla....Han talade om för mig att man nu inte kan bota cancern, vi pratar livsuppehållande åtgärder....Vi "köper tid".....Cancern har spridit sig så mycket och man kan inte operera (då kan man trigga igång det ordentligt i hela kroppen), man vill inte strålbehandla för då kommer jag att må jättedåligt (då tar sjukdomen över och snabbt kan det ändra sig) utan nu sätter man in cellgift för att försöka bromsa förloppet, få tumörerna att sluta växa.
Jordbävning och jordskred samtidigt, marken bara försvann. Min tid är räknad....fast det är ju i och för sig allas tid. Enda skillnaden är att jag vet, det gör inte de flesta som är "friska". Satt bara där och försökte förstå...Älskade prinsen höll hårt i handen och man bara Neeeej!!!
Men jag bestämde mig direkt, jag skall banne mig klara detta också. Jag skall se till att må så bra jag kan så länge jag bara kan, många många år framöver (tills jag blir yoghurt-gumma, typ 100!). Vill inte veta något om tid, nej det skulle bara bli stress...och förresten är det bara statistik, so what?!
Och jag som mådde sååå bra, ja så är det väl, när man ställt sig upp kommer den där sparken på benen så man ramlar omkull igen...men man kan inte ligga där länge utan man måste resa sig igen ;o). Hur ser det ut annars?
Vi pratade, grät, rasade, pratade mera och när helgen gått hade vi på något sätt landat i det här också. Kavlat upp ärmarna och börjat slåss igen! På söndagen var vi och shoppade loss i vännen L:s hälsokostaffär som hon så gulligt åkte och öppnade för oss. Snacka om vän och man kände sig verkligen som en VIP.
Massor av positiv pepping och en hel del goa grejer hade vi med oss ut ur butiken!
"Tänket du har, betyder så mycket som 70-90% av vad som sedan händer dig"!!! Tack L - Du är FANTASTISK!!
Det var svårt att berätta för alla och svårast var att berätta för mina älskade barn. Men jag har också givit dem och älskade Tommy ett löfte som jag tänker hålla...Jag skall kämpa och jag ska vinna!
Nu skall jag leva vidare!!!!!!!!!!! Man kan om man vill, det man vill! Som vännen L säger: Tänket betyder allt!
Märker någon att jag släpar liksom efter i skrivandet??? Den sista veckan har varit lite jobbig, om man säger så....det tar liksom tid att hämta upp sig men, men ....Nu har "tänket" slagit rot och nu är näsan uppe i luften igen :o) och positiviteten har gradvis tagit över igen!
PUSS I PANNAN TILL ALLA ER SOM HEJAR PÅ OCH KÄMPAR TILLSAMMANS MED MIG - NI ÄR SÅ fantastiskt HÄRLIGA - NI GÖR MIG SÅ MYCKET STARKARE OCH LIVET SÅ MYCKET STÖRRE!
