C a r p eD i e m-L e vi d a g

 
Fredagen den 23 maj hade jag läkartid. Älskade Prinsen och jag träffades en halvtimme innan och tog en kopp kaffe tillsammans i solen utanför JK. Vi visste att vi skulle få besked på det här med njuren och vi satt och skämtade om de mest hemska vi kunde tänka oss. Vi sade att vi alltid har fått sämst tänkbara besked alla gånger...och nu skulle det säkerligen bli att man opererade bort njuren, eller strålning o ......ja vi kunde inte ens gissa oss till det som komma skulle, med facit i handen lite grann...

Läkaren frågade allra först hur jag mådde och jag mår ju ganska bra, har bra energi, orkar jättemycket, har varit på kurs på Brännö, har varit på healing och allt är ganska bra....oförskämt bra!

"Ja, det här ser inte så bra ut...."blablabla....Han talade om för mig att man nu inte kan bota cancern, vi pratar livsuppehållande åtgärder....Vi "köper tid".....Cancern har spridit sig så mycket och man kan inte operera (då kan man trigga igång det ordentligt i hela kroppen), man vill inte strålbehandla för då kommer jag att må jättedåligt (då tar sjukdomen över och snabbt kan det ändra sig) utan nu sätter man in cellgift för att försöka bromsa förloppet, få tumörerna att sluta växa.

Jordbävning och jordskred samtidigt, marken bara försvann. Min tid är räknad....fast det är ju i och för sig allas tid. Enda skillnaden är att jag vet, det gör inte de flesta som är "friska". Satt bara där och försökte förstå...Älskade prinsen höll hårt i handen och man bara Neeeej!!!
Men jag bestämde mig direkt, jag skall banne mig klara detta också. Jag skall se till att må så bra jag kan så länge jag bara kan, många många år framöver (tills jag blir yoghurt-gumma, typ 100!). Vill inte veta något om tid, nej det skulle bara bli stress...och förresten är det bara statistik, so what?!
Och jag som mådde sååå bra, ja så är det väl, när man ställt sig upp kommer den där sparken på benen så man ramlar omkull igen...men man kan inte ligga där länge utan man måste resa sig igen ;o). Hur ser det ut annars?

Vi pratade, grät, rasade, pratade mera och när helgen gått hade vi på något sätt landat i det här också. Kavlat upp ärmarna och börjat slåss igen! På söndagen var vi och shoppade loss i vännen L:s hälsokostaffär som hon så gulligt åkte och öppnade för oss. Snacka om vän och man kände sig verkligen som en VIP.
Massor av positiv pepping och en hel del goa grejer hade vi med oss ut ur butiken!
"Tänket du har, betyder så mycket som 70-90% av vad som sedan händer dig"!!! Tack L - Du är FANTASTISK!!

Det var svårt att berätta för alla och svårast var att berätta för mina älskade barn. Men jag har också givit dem och älskade Tommy ett löfte som jag tänker hålla...Jag skall kämpa och jag ska vinna!
Nu skall jag leva vidare!!!!!!!!!!! Man kan om man vill, det man vill! Som vännen L säger: Tänket betyder allt!

Märker någon att jag släpar liksom efter i skrivandet??? Den sista veckan har varit lite jobbig, om man säger så....det tar liksom tid att hämta upp sig men, men ....Nu har "tänket" slagit rot och nu är näsan uppe i luften igen :o) och positiviteten har gradvis tagit över igen!

PUSS I PANNAN TILL ALLA ER SOM HEJAR PÅ OCH KÄMPAR TILLSAMMANS MED MIG - NI ÄR SÅ fantastiskt HÄRLIGA -  NI  GÖR MIG SÅ MYCKET STARKARE OCH LIVET SÅ MYCKET STÖRRE!