När livet tar slut
Det är med stor sorg och smärta i hjärtat som jag är tvungen att meddela att min högt älskade och allra bästa vän nu har vecklat ut sina vingar och lämnat detta jordeliv.
Efter en "resa" på drygt två och ett halvt år så finns det inga ord för hur smärtsam saknaden efter min kära Carina är.
Hon var min stora tröst i detta helvete som man kallar för cancer. Hon var så stark och tapper in i det sista men kroppen tålde inte mer. Jag fick förtroendet att vara henne nära och jag fick även hålla henne till mitt bröst och viska lugnande ord när hon gav sig iväg. Nu kan du hånskratta cancer rakt i ansiktet för nu är du osårbar för all framtid.
Du kommer alltid att finnas omkring mig och i mitt hjärta och när den dagen kommer då jag har levt färdigt mitt liv så skall vi åter mötas.
Carina, jag älskar dig så mycket och det känns så svårt, giv mig styrka.
Till alla er som följt Carinas blogg ber jag att få tacka för er omtanke och kanske slutar bloggen här eller om andan faller på kanske det kan bli en fortsättning
Efter en "resa" på drygt två och ett halvt år så finns det inga ord för hur smärtsam saknaden efter min kära Carina är.
Hon var min stora tröst i detta helvete som man kallar för cancer. Hon var så stark och tapper in i det sista men kroppen tålde inte mer. Jag fick förtroendet att vara henne nära och jag fick även hålla henne till mitt bröst och viska lugnande ord när hon gav sig iväg. Nu kan du hånskratta cancer rakt i ansiktet för nu är du osårbar för all framtid.
Du kommer alltid att finnas omkring mig och i mitt hjärta och när den dagen kommer då jag har levt färdigt mitt liv så skall vi åter mötas.
Carina, jag älskar dig så mycket och det känns så svårt, giv mig styrka.
Till alla er som följt Carinas blogg ber jag att få tacka för er omtanke och kanske slutar bloggen här eller om andan faller på kanske det kan bli en fortsättning
Livstecken och Livslust
Jag lever...visst gör jag det. Men livet har varit lite upp ochj ner sista veckorna. Ibland mår jag jättebra och ibland har jag mått jättedåligt. Det är som att åka berg- och dalbana typ...
Tack alla gulliga för alla kommentarer, alla telefonsamtal och sms. Tack för alla besök, alla ni gulliga vänner som kommer. Jag blir så glad och allt ger mig kraft och energi att kämpa vidare.
Sjukdomen är som den är. Den lever sitt liv, liksom jag lever mitt. Kriget är i full gång.
Jag, min älskade Prins och mina underbara barn sätts på stora prov och det känns så himla orättvist att det skall vara så här. VARFÖR?
Som tur är fungerar smärtlindringen bra så jag har inte speciellt ont i alla fall och Hemsjukvården kommer och pysslar om mig en gång om dagen.
Var iväg igår och hade storrenovering på oss själva!!! Det var upp tidigt och iväg till Frisören så håret fick frisyr (!!!), sen blevv det besök hos tandläkaren och sen upp till Sahlgrenska, där vi faktiskt åt lunch innan vi gick på besök till bästa läkaren på hela Jubileumskliniken, Hillevi.
Hon sken som en sol när hon fick syn på oss. Syntes som hon var nöjd med vad hon såg...och det är väl klart när man sitter nyriggad i håret. Ja men du ser ju inte så sjuk ut.
Härligt att höra och det fick mig att sträcka mig lite till. Hon var definitivt nöjd med det hon såg och jag måste säga att jag hade en väldigt bra dag överlag igår. Allt kändes bra!
Sådana dagar skulle man ha jämt, visst skulle man?!
Fast så känner jag att jag skall väl inte klaga....Det finns så många som aldrig har en bra stund någon stund på dygnet. Då skäms jag, jaja jag vet att jag inte får tänka så men det gör jag.
Min Prins är fantastisk som ständigt finns vid min sida. Uppmuntrande, stöttande, tröstande, kramande...Jag älskar dig min Prins.
Just nu har han slagsmål med dammsugaren efter att ha bäddat rent och hängt upp nya gardiner och här sitter jag och bara latar mig (fast jag skriver ju....det är ju lite....är det inte?). Det dåliga samvetet gör sig påmint...Balkongdörren öppnas och man hör fåglarna....sjunga vårtrudiluttar...lite vårkänslor....ja lite....Hääärligt!
Nu skall jag hoppa in i duschen med huvudet före (dyka, heter det ju!!!) och göra mig i ordning. Vi skall ut på promenad runt Kärra (Jag får ju åka numera, i min fina rullstol). Likafullt är det himla skönt att komma ut att och gå och få frisk luft.
Nä, det blir nog att hopps in på blomsteraffären idag och handla något fint och vårlikt.....Kramelikram till er alla, ni gör livet värt att leva....Ut i naturen, även fast det är grått och lite dystert...och lyssna på fåglarna, visst sjunger de härligt....redan....Njut av livet....
Tack alla gulliga för alla kommentarer, alla telefonsamtal och sms. Tack för alla besök, alla ni gulliga vänner som kommer. Jag blir så glad och allt ger mig kraft och energi att kämpa vidare.
Sjukdomen är som den är. Den lever sitt liv, liksom jag lever mitt. Kriget är i full gång.
Jag, min älskade Prins och mina underbara barn sätts på stora prov och det känns så himla orättvist att det skall vara så här. VARFÖR?
Som tur är fungerar smärtlindringen bra så jag har inte speciellt ont i alla fall och Hemsjukvården kommer och pysslar om mig en gång om dagen.
Var iväg igår och hade storrenovering på oss själva!!! Det var upp tidigt och iväg till Frisören så håret fick frisyr (!!!), sen blevv det besök hos tandläkaren och sen upp till Sahlgrenska, där vi faktiskt åt lunch innan vi gick på besök till bästa läkaren på hela Jubileumskliniken, Hillevi.
Hon sken som en sol när hon fick syn på oss. Syntes som hon var nöjd med vad hon såg...och det är väl klart när man sitter nyriggad i håret. Ja men du ser ju inte så sjuk ut.
Härligt att höra och det fick mig att sträcka mig lite till. Hon var definitivt nöjd med det hon såg och jag måste säga att jag hade en väldigt bra dag överlag igår. Allt kändes bra!
Sådana dagar skulle man ha jämt, visst skulle man?!
Fast så känner jag att jag skall väl inte klaga....Det finns så många som aldrig har en bra stund någon stund på dygnet. Då skäms jag, jaja jag vet att jag inte får tänka så men det gör jag.
Min Prins är fantastisk som ständigt finns vid min sida. Uppmuntrande, stöttande, tröstande, kramande...Jag älskar dig min Prins.
Just nu har han slagsmål med dammsugaren efter att ha bäddat rent och hängt upp nya gardiner och här sitter jag och bara latar mig (fast jag skriver ju....det är ju lite....är det inte?). Det dåliga samvetet gör sig påmint...Balkongdörren öppnas och man hör fåglarna....sjunga vårtrudiluttar...lite vårkänslor....ja lite....Hääärligt!
Nu skall jag hoppa in i duschen med huvudet före (dyka, heter det ju!!!) och göra mig i ordning. Vi skall ut på promenad runt Kärra (Jag får ju åka numera, i min fina rullstol). Likafullt är det himla skönt att komma ut att och gå och få frisk luft.
Nä, det blir nog att hopps in på blomsteraffären idag och handla något fint och vårlikt.....Kramelikram till er alla, ni gör livet värt att leva....Ut i naturen, även fast det är grått och lite dystert...och lyssna på fåglarna, visst sjunger de härligt....redan....Njut av livet....
