C a r p eD i e m-L e vi d a g

Jag hade ont i magen och var stressad när jag lade mig igårkväll, hade lite svårt att somna. Så är det nästan alltid när jag skall till sjukhuset och göra något.
När jag duschat och skulle äta frukost kändes det som hela magen var i olag och aptiten som bortblåst. Kontrastvätskan som jag skulle dricka smakade väl inte illa men inte direkt gott heller. Den skulle drickas i små slattar fördelade mellan kl 6 och 8. Yeak!!

Min prins var med mig, som alltid, sååå himla skönt o tryggt. Första anhalten, JK, gick bara bra. Jag måste in dit och spola min portacat var 4:e vecka. Brukar gå ganska bra, även om jag nog aldrig kommer att förlika mig med den. Sen vidare till röntgen med tunga steg, usch det känns som man har en tegelsten i magen. MEN....jag klarade av att få en nål i armen, min favoritsköterska stod o höll kollen när kontrasten sprutades in och så säger hon precis i detta ögonblick: "Vet du vad lilla kaninen säger?" Nej, svarade jag....."Jag är lite rädd men jag gör det ändå"!!!! Hahaha, det är svårt att skratta och ligga blixtstilla samtidigt.
Allt gick som på räls och jag kunde klappa mig på axeln och säga Åh va jag var duktig!!! Jag vågade vara lugn och jag fixade det ;o)

Tack alla ni underbara som skickat sms, mailat och ringt o stöttat och tänkt på mig idag, blir alldeles varm av alla omtankar. Ni är härliga och ni skall veta allt det hjälpte!

Nu är det ett tag till nästa gång, och den skall jag klara lika bra har jag bestämt ;o) Känns som besöken hos psykologen bär frukt i allafall. Mycket positivt!

Varit på stan och shoppat lite. Var inne en snabbis och kramade om minsta lillasystern på salongen. Presenten till helgens födelsedagsbarn är inhandlad. Å usch va det var kallt idag! Vinden var riktigt bitande kall o rå, fastän solen var framme.

Nu är det dags för dagliga skratten - A F V börjar om 5 minuter och sen är det dags festa loss på lite kryddstark Thai-mat, mums!

Lev väl - Må väl - Farväl (tills nästa gång!)

Det har varit stilla några dagar här. Jag var inne på hjärtkliniken från onsdag till torsdag förra veckan. Jag hade så mycket vätska i hjärtsäcken att det inte fanns något annat att göra än att bli inlagd och tillfixad. Jag hade ågren från tisdag kväll och på onsdag morgon fick jag dessutom inget äta eller dricka. Allvarligt det kändes som jag var på väg till avrättning och ändå visste jag ju att det här skulle göra livet lättare för mig, att få bort det här som inte skall finnas.

För alla som känner mig är det ett konstaterat faktum att jag lider av fruktansvärd stickfobi och att jag numera har ett synnerligen väl utvecklat kontrollbehov. Jag kände mig som ett skräckslaget litet barn hela förmiddagen. Som tur var ringde de en narkosläkare som jag haft tidigare och som mycket väl kände till min överkänslighet och min panik. Han hoppade in i stället för ordinarie narkosläkare och tog över kommandot inne i operationssalen. INGEN fick göra någonting med mig förrän han sövt mig! Tack gode Gud, äntligen en bön som blev hörd! Jag kunde släppa kontrollen och när jag trodde jag sov hade jag tydligen babblat som katten i ett rusigt töcken med tre nummer för stor tunga innan läkaren fick mig att släcka lyset. Jag talade om, att det var tack vare honom som sjukhuset existerade (Jaaaa, alla fick sig ett gott skratt!!!)

Inte konstigt att jag mådde dåligt och hade ont innan - närmare 1/2 liter vätska kom ut. De närmsta timmarna efteråt var inte så trevliga, hade väldigt ont, men sen lättade det och jag kunde andas igen ;o)!

Tänk att man kan bli så glad för en sån sak som de allra flesta av oss faktiskt tar så förgiven att man inte ens förstår att man kan känna tacksamhet över att kunna!!! Nu fick jag allt till det hahaha, men det är faktiskt så.

Jag har väldigt ont fortfarande i hela överkroppen och går fortfarande på morfin för att stå ut, har försökt få tag i någon läkare idag men inte lyckats. Måste ju veta om det här är normalt, vilket det alldeles säkert är och det bara är jag som har brist på tålamod. Nåja jag skall in på CT-röntgen på torsdag, så någon gång lär jag ju få svar!
Nu skall jag inte gnissla mer...Det blir bra vad det lider!

Har fixat lite i pysselhörnan idag och hunnit med att göra ett fint kort till lilla pappa som fyller år imorgon. Det tråkiga med att bo långt ifrån är att man inte bara kan svepa förbi liksom. Men jag skall försöka åka ner och hälsa på nästa vecka. Då är jag förhoppningsvis lite piggare. Gick en långpromenad (lätt överdrivet), ända upp till affären, postade kortet och handlade lite o långsamma steg tillbaks igen. Tittade lite på penséerna men tyckte de såg lite ledsna ut. Får nog göra en tur bort till Tagene någon eftermiddag med bilen. Där är de säkert finare!

Har pratat med alla mina barn och det verkar som jag kan få se alla i veckan oxå. Det skall bli roligt! Det finns inget så härligt som barn, fast mina är ju vuxna, men ränderna går ju liksom aldrig ur. De är liksom alltid barnen i alla fall ;o) o mamma blir alltid glad att se dom!

Skall försöka få till en tidsbeställning för klippning imorgon (helst kunna komma då oxå!). Börjar nog bli lite raggig och långhårig, hihihi, jodå om jag anstränger mig kan jag nog få några hårstrån över öronen och frisören kan nog klippa några centimeter bak i nacken!
Min Älskling sitter och tittar på TV och ingen kan väl gissa vad det är som visas.......ja alldeles rätt..... HOCKEY!!

Nej nu skall jag ta mig upp för trappan och ta lite "hoppa-högt" så att det onda lägger sig lite före mig.

I morgon kväll skall vi gå över till B och fika lite! Skall bli trevligt! Hej B, Vi kommer någongång vid 18.30 ;o)!

Nu är våren här på riktigt, rabatterna kryllar av blommor och på rosenbuskarna har bladen kommit! Snart dags för sekatören! Må så gott alla, Imorgon vaknar vi till ännu en härlig dag och den skall vi göra något riktigt bra av!

         

    

            

           

    

Tisdag och en dag kvar...I morgon skall jag in till hjärtkliniken på Sahlgrenska och sövas medan de tar ut vätskan ur hjärtsäcken. Uschiamej, det gör att fjärilarna har nöjespark i min mage, just nu åker de berg-och-dalbana ;o)

Försöker tänka positivt, det här skall gå jättebra men med detta som med allt annat finns det ju risker...och sen har man ju inte heller kontrollen över vad som händer och sker. Det är väl detta jag har svårast för - att lita på att alla gör rätt, att ingen gör något fel. Nåja i morgon eftermiddag vet jag ju att jag mår bättre än jag gör nu och jag tror jag kommer att må mycket bättre...

Igår var L8:an och Cassius här på eftermiddagen. Hon fick lite stämplar o annat smått och gott så hon kan pyssla vidare. Cassius är såååå himmla go', världens goaste barnbarn (den pälsrika, håriga sorten med fyra ben) hihihi och på söndag fyller han 5 år! Vi är bjudna på kalas då. Hoppas vi kan komma (allt beror ju på hur jag mår, om jag fått komma hem..). Får väl försöka hitta en passande present och göra ett fint kort till honom ;o)

Sötaste Cassius!

Lilla båten ligger ju och väntar på att få av sig vinterkläderna. Det är synd om henne, i år har hon fått vänta så länge. Ingen trodde väl att vi skulle få vinter och snö o kallt i månadsskiftet mars-april, Nä inte vi heller. Men nu verkar det väl som om våren ändå finns här, den vet bara inte riktigt om det själv ännu! Men vitsipporna ute i bäckravinen sträckte duktigt på sig igår i solskenet, glada att vara av med täcket och koltrasten sjöng av hjärtats fröjd hela eftermiddagen, så kanske att vi kan klä av lilla båten till helgen, kanske!!

Lilla båten heter Amorina, är segelbåt o världens största och finaste 26-fotare. Jodå och när hon blir stor skall hon bli en Najad....I år skall hon få en vindmätare och lite annan smågod utrustning innan hon är riktigt klar för säsongen. Blir allt som vi planerat skall hon få segla i Vänern i sommar. Det skall bli väldans roligt att dansa runt i söta vågor i stället för salta. Tänk vilket äventyr för henne att få slussa, det kommer hon att tycka om tror jag! 

Hoppas att allt är bra med alla er därute och att solen lyser riktigt mycket på var och en.
Dela med dig ett leende och du får många tillbaks
Puss och Kram

...måste jag ju visa när jag nu kommit på hur man gör hihihi....Något jag måste träna på är nog att bli stadig på handen, åtminstone om man skall fotografera, hmmm, träning får det nog bli






innan jag kan visa mer här, men jag har kul i alla fall och det är huvudsaken!
So Long folks.....

Nu är söndag igen och som vanligt undrar man vart helgen tog vägen ;o)! Det gick ganska bra hos hjärtläkaren, de undrade hur jag mådde egentligen. Jag har massa vätska i hjärtsäcken, så att hjärtat inte kan jobba som det ska. Undra på att jag är trött och anfådd t o m när jag pratar. Sen fick jag reda på att jag även har vätska i lungorna...Häpp! Nåja de röntgade mig och eftersom jag har grymmaste stickfobin så var läkaren så snäll och de skall söva mig och ta ut vätskan nästa vecka. Hujedamig, usch vill inte tänka på hur/när, inte nu!
Lördagen bjöd på lite kalas, rättare sagt bror m fru. Lillebror fyllde 40. Genast känner man sig grymt gammal, lille M, som alltid varit lille.....Ja det är ju det jag säger, helt plötsligt inser man att man kanske har fler år bakom sig än de man har framför sig. Jo men jag kanske kan bli 100! Jodå jag VILL faktiskt bli gammal (vad är egentligen alternativet???). Ser fram mot att få fylla 50, 60, 70...så småningom (jag har låååångt kvar, jodå!) Då skall det bli klackarna i taket och stans party!
Ser framför mig hur jag och darlingen så småningom när vi blivit riktigt gamla, sitter i varsin gungstol och alla barnbarnen far omkring  oss....mysigt!
Väldigt trevligt kalas och god mat var det i alla fall. Kul att träffa alla igen, syskon med alla sina familjemedlemmar och lilla mamma. Hon var så fin igår, lilla mammsen. Skall försöka få träffa mina små (nåja...) i veckan som kommer, vi får väl se om vi får ihop det! Har försökt ladda upp bilder, men som sagt, jag och det tekniska är inte riktigt vänner...Jag får inte PC:n att tillåta popupfönster, som jag behöver tydligen för att kunna lägga in bilderna. Suck jag blir så trött, någon som vet hur man gör????Jag får väl försöka igen när jag laddat tålamodet !!!

Hahahaha jag lyckades hitta hur man gjorde själv!! Tänk då är man man inte helt lost i alla fall ;o)! Puh!

Ute regnar det och är tråkigt så det är en riktig "slapparsöndag" idag. Nu väntar lite fika och nybakta muffins m jordgubbsglasyr....mums!





Några resultat av mitt pyssel
kramKram

...för undertecknad att göra entré på det här som alla kallar att blogga. Jag har länge förundrats över alla människor som orkar hålla detta levande och självklart hittar allt underfundigt att skriva om så att det dessutom blir underhållande för den som läser. Känt lite avundsjuka och nu repat allt mod jag har, satt fötterna i startblocken och, mot bättre vetande, hittat hit! Nu ska vi väl se om detta kan vara något som jag oxå klarar av att göra.

Jag är som de flesta andra en helt vanlig människa, är just nu (och har så varit de sista 1 1/2 åren) sjukskriven. Jag tror väl att de flesta som läser det här, vet vad jag råkat ut för, om man säger så. Jag har CANCER, lungcancer. Nu var det sagt. Jag har chans att bli frisk igen och det är jag övertygad om att jag blir. Jag har alldeles för mycket liv kvar...
Nåja, det här kommer säkerligen att kunnas läsa om på denna sida lite då och ¨då, lite tankar och funderingar, om allt i allmänhet och om livet i synnerhet, men absolut inget "sjukdomssnack". Det räcker så bra som det är ändå. Man behöver inte göra sig sjukare. Jag har ett fantastiskt liv, som jag verkligen njuter av att leva. Jag är förälskad i livet och Tommy (som varit min livskamrat o allra bästa vän i snart 8 år, som jag är sambo med sedan snart ett år). Jag har 3 fantastiskt underbara barn som jag är otroligt stolt över att få vara mamma till. L8, som precis fyllt 24. Mattias som snart är 22 1/2 och Tobias som fyller 21 om några veckor.
 
Jag är beroende... Allt började när jag bestämde mig för att göra ett fotoalbum till min härliga systerson Victor. Han var med oss ute i båten på Rörö i somras och jag tänkte att det kunde kanske vara kul att ha ett album med lite minnen för honom. Jag gick och handlade...och handlade....och sen var jag fast!!!

Scrapbooking/Cardmaking...Man kan sitta i timmar och skapa och man har inte en susning om hur fort tiden går. ....sitter nere i arbetsrummet och bara grejar..."Oh älskling, kommer du redan" och då inser man plötsligt att klockan är över fem och när jag gick ner och började var klockan bara 11. Tänk så det kan bli....Snart kommer nog några av mina alster att bli synliga här också (måste bara lära mig hur man gör först och det lär nog ta sin tid, hahahaha...)

Nu skall jag göra några kort, jösses så många som fyller år nu, men så roligt att fixa nya kort. Var ju på mässan i söndags med Anna-Lotta och Petra och handlade en massa nya pryttlar och har just nu en hel bank att ösa ur! Och älsklingen sitter framför TV:n - HOCKEY of course! Imorgon bär det av till Sahlgrenska och  ultraljudsundersökning av hjärtat, äntligen, som vi har väntat! Taxin kommer 08.55 så det gäller att sätta fötterna i golvet när klockan ringer! Nu....göra kort!!!