Dan före dan före dan...
Ligger i vår säng med droppet kopplat och väntar på att tiden skall gå. Tur att det finns sånt som trådlöst internet och bärbart. Gör livet lite roligare ibland. Fast jag är väldans dålig på att nyttja dessa finesser, men jag skall bli bättre, jag lovar...
Nu är i alla fall alla julklappar inshoppade. Var ute i torsdags jag och min älskade Prins. Hängde på låset kl 10 och när klockan var halv-11 var många av klapparna lastade i dramaten. Den var INTE dum att ha med, slippa bära alla kassar.
Imponerade t o m på mig själv när jag föreslog en fika på NK. Hela torsdagen mådde jag kanon och kände mig pigg och nästan frisk.
Vi brukar alltid summera dagen när vi gått och lagt oss på kvällen och vi hade verkligen en fin dag i torsdags.
Vännen Catrine kom över med lite lunch i onsdags, choklad och blommor och Vännen Britt-Marie kom över på ett glas vin någon kväll senare och satt och pratade några timmar. Det är alltid lika mysigt. Tack mina fantastiska vänner, det betyder så himla mycket och det är mycket uppskattat, speciellt nu när jag kanske inte orkar lika mycket som förut. Jag måste lära mig, som kuratorn säger, att hushålla med mina krafter, men det är svårt, ack så svårt.
I fredags bestämde jag att jag skulle hoppa över en av de smärtstillande tabletter jag äter. Det kunde väl inte göra så mycket...Jag vräker ju i mig både det ena och det andra. De tankarna skulle visa sig vara ödesdigra...Jag hade ONT, riktigt ordentligt ont, men jag höll mig från de där tabletterna, åh va jag är duktig :o)!!
På eftermiddagen kom älsklingen Anne, på vägen hem, förbi med en julklapp pour moi, gulle dig 1000 tack!!!
Jag låg i sängen och grät och Anne satt och höll min hand o tröstade..och talade om att jag inte skulle försöka vara så himla redig, jag skall ta medicinen och där med basta. Tack älskade Anne för att du finns, tack för den jättegulliga julklappen och det blev bättre sen med det onda.
Nu tar jag tabletterna igen och det känns ganska hyfsat smärtmässigt.
På lördagskvällen pratade jag med lilla dottern. Hon var sååå deppig och nere. Tappat lusten fullständigt inför julpynt o allt. De hade inte ens en gran, inga tomtar framme, ingenting...I och för sig har det varit mycket nu. Jag har bara blivit sämre sen i somras, nu får jag dropp, det är jobbigt för barnen att ta. Men jag blev så ledsen så då bestämde vi att vi köper en gran till dem när vi är ute dagen efter. Klart att det skall finnas en gran som luktar gott inne, som tindrar.
Kom ut på söndagsförmiddagen. Då skulle vi handla det allra sista i julklappsväg (läs jag skulle). Vi hängde på låset strax före 11 vid domkyrkan. Parkerade precis utanför affären vi skulle in i och 10 minuter senare var vi ute igen på väg hem mot Bäckebol för sista paketet. Åkte sen över till Tagene/Plantagen och hittade en liten söt gran som skulle passa perfekt hemma hos älskade dottern. De var ju inte hemma så vi smugglade in den i hallen hemma hos dem.
Hoppas att hon inte blev arg, var min enda känsla efter detta tilltaget. Försökte ringa på kvällen, men de var inte hemma.
Ringde nu på morgonen och hon hade blivit jätteglad. Lite senare läste jag hennes blogg och då rann mina tårar. Hon hade verkligen blivit jätteglad och hon hade fått tillbaks julkänslan...Så skönt, att så lite kunde göra så mycket.
Nu skall vi se fram mot julhelgen, hoppas att krafterna finns hela helgen. Julafton skall firas tillsammans med barnen o deras roliga fastrar med familjer. Skall bli roligt! På juldagen har vi paus och dropp och på annandagen skall vi och mina barn m tillbehör åka ner till mina föräldrar och fira jul med alla mina syskon, deras respektive och syskonbarn. Ser jag oxå fram mot. Hoppas bara att jag orkar genomföra allt!
Alldeles strax kommer min älskade Prins hem och så skall vi åka till Petra och lille Liam och ha lite lill-jul tillsammans. Huuuuja, då måste jag ju se till att jag är presentabel för tusan. Det går inte an att sitta med håret på ända och se risig ut. Nej, nu blir det väl att ta till raggardusch och lite parfym så blir det bra tror jag!
Tjolahopp på er, vi hörs. Tack för titten och kramar i massor
Nu är i alla fall alla julklappar inshoppade. Var ute i torsdags jag och min älskade Prins. Hängde på låset kl 10 och när klockan var halv-11 var många av klapparna lastade i dramaten. Den var INTE dum att ha med, slippa bära alla kassar.
Imponerade t o m på mig själv när jag föreslog en fika på NK. Hela torsdagen mådde jag kanon och kände mig pigg och nästan frisk.
Vi brukar alltid summera dagen när vi gått och lagt oss på kvällen och vi hade verkligen en fin dag i torsdags.
Vännen Catrine kom över med lite lunch i onsdags, choklad och blommor och Vännen Britt-Marie kom över på ett glas vin någon kväll senare och satt och pratade några timmar. Det är alltid lika mysigt. Tack mina fantastiska vänner, det betyder så himla mycket och det är mycket uppskattat, speciellt nu när jag kanske inte orkar lika mycket som förut. Jag måste lära mig, som kuratorn säger, att hushålla med mina krafter, men det är svårt, ack så svårt.
I fredags bestämde jag att jag skulle hoppa över en av de smärtstillande tabletter jag äter. Det kunde väl inte göra så mycket...Jag vräker ju i mig både det ena och det andra. De tankarna skulle visa sig vara ödesdigra...Jag hade ONT, riktigt ordentligt ont, men jag höll mig från de där tabletterna, åh va jag är duktig :o)!!
På eftermiddagen kom älsklingen Anne, på vägen hem, förbi med en julklapp pour moi, gulle dig 1000 tack!!!
Jag låg i sängen och grät och Anne satt och höll min hand o tröstade..och talade om att jag inte skulle försöka vara så himla redig, jag skall ta medicinen och där med basta. Tack älskade Anne för att du finns, tack för den jättegulliga julklappen och det blev bättre sen med det onda.
Nu tar jag tabletterna igen och det känns ganska hyfsat smärtmässigt.
På lördagskvällen pratade jag med lilla dottern. Hon var sååå deppig och nere. Tappat lusten fullständigt inför julpynt o allt. De hade inte ens en gran, inga tomtar framme, ingenting...I och för sig har det varit mycket nu. Jag har bara blivit sämre sen i somras, nu får jag dropp, det är jobbigt för barnen att ta. Men jag blev så ledsen så då bestämde vi att vi köper en gran till dem när vi är ute dagen efter. Klart att det skall finnas en gran som luktar gott inne, som tindrar.
Kom ut på söndagsförmiddagen. Då skulle vi handla det allra sista i julklappsväg (läs jag skulle). Vi hängde på låset strax före 11 vid domkyrkan. Parkerade precis utanför affären vi skulle in i och 10 minuter senare var vi ute igen på väg hem mot Bäckebol för sista paketet. Åkte sen över till Tagene/Plantagen och hittade en liten söt gran som skulle passa perfekt hemma hos älskade dottern. De var ju inte hemma så vi smugglade in den i hallen hemma hos dem.
Hoppas att hon inte blev arg, var min enda känsla efter detta tilltaget. Försökte ringa på kvällen, men de var inte hemma.
Ringde nu på morgonen och hon hade blivit jätteglad. Lite senare läste jag hennes blogg och då rann mina tårar. Hon hade verkligen blivit jätteglad och hon hade fått tillbaks julkänslan...Så skönt, att så lite kunde göra så mycket.
Nu skall vi se fram mot julhelgen, hoppas att krafterna finns hela helgen. Julafton skall firas tillsammans med barnen o deras roliga fastrar med familjer. Skall bli roligt! På juldagen har vi paus och dropp och på annandagen skall vi och mina barn m tillbehör åka ner till mina föräldrar och fira jul med alla mina syskon, deras respektive och syskonbarn. Ser jag oxå fram mot. Hoppas bara att jag orkar genomföra allt!
Alldeles strax kommer min älskade Prins hem och så skall vi åka till Petra och lille Liam och ha lite lill-jul tillsammans. Huuuuja, då måste jag ju se till att jag är presentabel för tusan. Det går inte an att sitta med håret på ända och se risig ut. Nej, nu blir det väl att ta till raggardusch och lite parfym så blir det bra tror jag!
Tjolahopp på er, vi hörs. Tack för titten och kramar i massor
Kommentarer
Trackback
