Dripp...Dropp

Nej inte från taken, ännu, nej jag har varit helt uttorkad...så till den milda grad att det inte verkade finnas någon vätska fanns kvar i kroppen och jag orkade bara inte ens stå upp. Än mindre göra något av ansträngande karaktär. Så det blev tillslut så att jag ringde till mitt vårdteam när jag inte orkade ta mig ur sängen (väljer att kalla dem för det, är egentligen det palliativa teamet, men det låter så eländigt tycker jag ;o)....) och fick hem ett läkarbesök dagen efter ( i onsdags, förra veckan). Min älskade Prins tog ledigt från jobbet den dagen och fanns hemma med mig när läkaren ringde på dörren.


Himla gullig läkare, vi talade om hur jag mår och hur jag tycker att allt är nu. Vi pratade igenom medicinering och var överens om att jag nog behöver lite mer smärtlindring, lite cortison o försök att få stopp på min mage. Teamet fungerar lysande och det skönaste är att det händer något på en gång...mycket skönt...ingen väntetid här inte :o).

Lite senare, efter att doktorn gått, ringde en kurator och frågade om hon kunde komma hem till oss samma eftermiddag och med tanke på hur ledsen jag kände mig var det väldigt skönt att tacka ja till att hon kom vid 16-tiden...Så kom Anette, "min" sköterska, med dropp, droppställning och vad det var så kändes det som halva sjukhuset, hihihi...Hon kopplade ihop mig med dropplösningen och sedan skulle hon komma tillbaka strax efter 21.


Vi satt i sängen och pratade med kuratorn och det kändes jättebra. Klart man är ledsen, Min älskade Prins är ledsen, man mår långt ifrån bra, orkar inget....skall det vara så här??? Nää, det skall det inte, få se nu..hur gör man när man tar sig i kragen, som man inte har?


Torsdag morgon vaknade jag klockan tre och kände mig pigg (observera, med mina mått...) Prinsen vaknade också och vi låg och pratade och sov, pratade och sov...resten tills väckarklockan började pipa. Jag kände mig väldans bra, så nog var det behövligt med vätska tror jag!

Nytt dropp både torsdag och fredag och Cortison! Fredag var extra viktigt, eftersom vi skulle på Peter Jöbacks julkonsert. På eftermiddgen kom kuratorn igen. Hon trodde inte det var samma människa hon var och hälsade på i onsdags. Hon tyckte förändringen var jättestor. Skönt att ha henne här och skönt att få vädra ut vad man känner och hur man mår. Tror nog älsklingen tycker det känns rätt bra och träffa henne också.


Första besöket på McDonalds på ljusår där jag lyckades klämma i mig en halv McFish och nästan en halv flaska juice. Wow, inte så tokigt.

Behöver man säga att konserten var jättebra? Han sjunger ju så otroligt vackert..Hamnade dock framför ett överförfriskat gäng (2 par) i 55-årsåldern, som satt och vrålsjöng genom hela konserten och ena damen sparkade mig i ryggen åtskilliga gånger. Till slut blev vi väldans irriterade. Men hallå, man går väl inte och betalar en tusenlapp för biljetter och inte får njuta skönsången fullt ut. De kunde ju inte ens sjunga. Slutade med att Prinsen lugnt och vänligt bad dem vara tysta och det höll på att bli slagsmål...Man skall ju inte sänka sig till en sån ruggigt låg nivå, så vi bet ihop duktigt och se, det hjälpte lite i alla fall, det vart  lägre nivå på allsången...

När konserten var slut knuffade en av damerna till mig på axeln och talade om att nu kunde vi åka hem till tv:n igen...Hon hade minsann varit ute och rest o gått på konserter över hela världen och det var så här man gjorde. ALLA sjunger med!!!
Vi kontrade med något om Skansen och Allsången där, kommit fel och lite till....*SUCK*, vad är det med människor??


Lördagen var jag helt kass. Låg mestadelen av dagen och vilade. Jag måste lära mig att vila mer. Inte ta ut mig. Det visade sig ju efter några timmar att det kändes lite bättre. Lite Thai-mat och ett par glas vin gjorde att jag kände mig som en människa. Go' och gla'...


Det var livet hos mig förförra veckan....

Det skall va gott å leva...Kramelikram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0