Försök att ta mig tillbaks
Idag var jag och åt lunch hos goa B-M, Hon grillade lax som värsta kocken och hade gjort väldans god potatissallad. Vännen C kom o hämtade mig (är lite osäker när det gäller balansen nu). Kändes jätteskönt och tusen tack tjejer för en himla go' lunch och så roligt att träffas. Tack för att ni finns och för att ni bryr och engagerar er så mycket! Ni är guld :-)!
Nu ikväll sitter jag och skriver på balkongen (jo jag kom dit till slut med PC:n, men det var inte lätt inte!) och sippar på ett glas vin. Älskade Prinsen sitter inne någonstans med sitt glas. Han har sorterat piller åt mig. Vi var hos favoritdoktorn idag länge och fått en helt ny medicinlista. Ungefär hälften av alla tabletter tog vi bort. Känns härligt för mig som definitivt inte tycker om tabletter. Vi pratade mycket också om det här med ångesten. Jag tycker morgonen och förmiddagen är jobbigast innan man fått igång kroppen. Förhoppningsvis är det så att jag kommer att må bättre nu när vi tar bort det mesta av allt cortison.
Nu sägs det ju oxå att det skall bli mycket bättre med att så småningom kunna svälja igen (strålskador) och jag vet ju sedan tidigare hur himla skönt det kändes när man helt plötsligt upptäckte att jag kunde svälja utan att det kändes. Nu krävs det ju hjälp av smärtstillande men som sagt...det kommer!
Vi var ute och shoppade igår eftermiddag. Jag shoppade en bok för 350 spänn. Det dyraste jag någonsin köpt i en bokhandel säkerligen, men säkerligen det bästa oxå.
The Secret (Hemligheten) av Rhonda Byrne. Fullastad med klokord och det jag har hunnit läsa, än så länge är mycket, mycket tänkvärt och visst är det så....Vi blir VAD vi tänker....oavsett. Vi blir det vi sänder ut till vår omgivning. Den skall bli min bibel framöver.
Vill man bara klaga så blir klaga det enda vi gör...Det enda vi drar till oss...Ja men hallå, visst finns det annat vi skall syssla med, det gäller bara att hitta det man vill göra och göra just det!
Sen när vi shoppat färdigt lilla boken åt vi middag ute. Lite lagom och mycket gott, Vi åt på Murveln i Nordstan, de har väldigt god mat och lilla fröken Ahlin drack faktiskt ett glas vitt vin till maten. Lyxigt men mycket gott!
Idag var vi och storhandlade igen på Apoteket, kul att bli igenkänd någonstans om än så bara på det stället, expediten hälsade, log och var så trevlig!
Nu närmar sig klockan 21.45 och temperaturen börjar äntligen bli dräglig igen. Idag har varit värsta dagen när det gäller värme och luftfuktighet och nu börjar jag äntligen kunna andas igen. Det har åskat och regnat en del här idag men det har bara gjort luften kvalmigare...Hur var det nu? Man skulle ju INTE klaga! Imorgon skall vi försöka åka iväg på lite semester några dagar...och nätter på hotell, se och upptäcka lite, njuta lite av det goda i livet! Skall bli himmmmla mysigt!
Pussar och kramar till Er, Låt skrattet bli LIVET!
Tiden går så fort....och hos mig har det har det varit express!!!
Nu äntligen har PC:n kommit ur g(l)ömmorna igen, mycket jobbigt har rotats om i, stötts och blötts och analyserats. Kan konstatera att det är så med fröken Ahlin att när allt blir jobbigt eller bara synnerligen påfrestande så stoppar storken Ahlin huvudet i jorden och hoppas att det mesta jobbigt bara försvunnit där när man sedan lite försiktigt drar upp det igen. Det var längesen fingrarna smekte tangenterna och känslan infinner sig. Känns bra, mycket bra. Jag har lovat mig själv, alla i min omgivning att skriva. Jag skall skriva ner det mesta jag kan och hinner, så förmodligen lär det bli en hel del. Fast jag får nog hitta lite rätt där, rätt ställe, ny länk kanske?
Nåja, det återkommer jag tlll. Nu lite till dessa veckor, som gått sen jag skrev sist. Hade ju haft lite tjall med hjärtat, vätska och ont och till slut blev det bara för mycket och när jag kom till sjukhuset i ett helt annat ärende, ville de skicka hem mig. Jag vände på Sahlgrenska och åkte hem, ringde akuten och åkte in igen. Jourhavande läkare på JK rådde till det. Konstaterades snabbt att jag hade ALLDELES för mycket vätska, jag skrevs in på Thoraxkirurgen, HÄPP!! Mådde efter omständigheterna ändå ganska hyfsat så kirurgen bestämde att jag skulle få permission över helgen. Skulle ju ändå inte hända något då. Vi åkte hem, sanningen att säga något lättade, kändes som det jag hade framför mig var en del, varav en hel del frågetecken. Hade handlat hem god fisk och gott vin, så gott skulle det bli att komma hem.
Måndag morgon skulle jag ringa in vid halv-9. De sade till mig att vara inne vid vid 11 för nytt ultraljud. Vi åkte in men inget hände (förutom ultraljudet) Blev satt på svält fr tisd 17/6 men inget hände nu heller. Nytt ingreppsdatum onsdag 18/6, kl 8. Låg kvar på Thoraxkirurgen och fick reda på att direkt efter ingreppet skulle jag flyttas över till Hjärtintensiven. Lyckades efter en massa om och men somna, men var rejält orolig. Det kändes inte riktigt OK om man säger så och det gav en massa onda föraningar. Usch och fy!
Onsdagen kom och min favvisläkare fanns på plats och utgjorde en stor trygghet direkt. Kände mig mycket väl omhändertagen
Jag var duktigt förmedicinerad och ganska luddig, så jag hade inte direkt koll. Jag vet att jag tjatade mycket om min porth-a-cath och om hur viktigt det var att det inte blev stopp i den. Det kommer jag ihåg i alla fall och jag kommer också ihåg att jag emellanåt kände att "nu skiter jag i det här"! Väldigt udda och konstiga känslor. Vaknar till liv att jag har besök!!!! Jag har besök, vet att jag tyckte att det var enormt konstigt. VEM vet att jag är här och vem bryr sig om att komma och hälsa på mig?? Fantastiska Anne och fantastiska Madde!! Tror aldrig jag blivit så glad i hela mitt liv! Vad i hela världen hade fått dem att komma till mig? De hade med sig en jättefin bukett blåklint, fint kort och bara stod där och lyste på kapp! Tack älskade vänner, tusen tack så glad jag blev!
När de gått ramlade hela verkligheten över mig...Det var stopp i porten, de hade trots allt lyckats stänga av allt, försökt spränga låsningen och mitt i detta kom min Prins! Att bara känna att hans ilska fanns där var som grädde och massor av hjärtan, en massa fluffiga röda. Inget skall ramla över någon när det gäller sådana här "missar", självklart får det inte bara hända, men man ser ändock att trots att det finns tillgång till information och att INGEN undgår den, kan den ändock undgå att fastna! Det är fascinerande...Och man bara undrar HUR skall man göra, när inte informationen går in ändå, trots alla ansträngningar?
Det var bara stopp i nålen. Så efter ett kort hugg en ny nål på plats så funkade hela baletten igen! Tack gode gud och efter ett dygn på hjärtintensiven, 8 dl vätska fattigare (8 DL VÄTSKA, konstigt att man hade ont? Nja tror inte det?!) Så hamnade jag på ett litet paradis (J jodå de finns) med ånyo fantastisk personal, Avdelning 70, JK. Där vart jag liggande över midsommarhelgen. Ensamrum med panoramautsikt genom stora fönster och åskan dundrade och blixtrade. Härlig personal och mysiga medpatienter. Enda smolken var ju att jag och Prinsen inte fick dansa midsommarvalsen runt Midsommarstången men det får vi ta igen senare.
Pussar och kramar till alla de "mina" som finns därute. Älskar Er alla!!
