Stark som en oxe
Prinsen tror att jag går på små vita piller i smyg, han känner inte riktigt igen mig. Inte trötta hängiga Carina, som tappat livsgnistan utan NU är allt bra i ett otroligt tempo. Finns inte något som inte jag varit på (jo förresten, jag har inte putsat fönstren eller klippt gräset, men nästan allt annat!). Mår så gott och känner mig som starke Adolf!
Härligt är livet och tänk att det gick att kliva över till det igen!
Tänk aldrig att "det här klarar jag aldrig" eller "jag skulle aldrig orka" för vi har alla utrustats med otroligt mycket styrka och kraft. Vi har väl oftast inte tid att känna efter eller hitta det...?!
Nyfödd.....igen!
Kom ut till Brännö tisdagen den 13 maj (förra veckan) och ramlade in på Pensionat Bagge vid 07.45. Blev välkomnad och Stig Dahlgren, som anordnar denna typ av vistelse för oss alla som har eller har haft cancer.
Kursen går inte ut på att ha semester några dagar och lata sig....Icke sa Nicke! Här skulle vi fokusera på att återfå livsglädje och balans i tillvaron. Att läka, bearbeta, lära sig släppa taget om det onda, träffa andra i samma situation, känna samhörighet och massor av glädje och skratt likväl som att inför alla kunna släppa sin "redighet" och låta tårar rinna. Kort sagt vi skulle få lära oss att fokusera på det viktiga här i livet, att kunna njuta och leva nu, ha livslust och livsglädje. Tar man vara på detta så höjs faktiskt immunförsvaret och det behövver vi i synnerhet, det behöver alla....
Man skall ju alltid vara lite av KARL-GUNNAR-SKET-REDIG! (Detta är ett mycket fyndigt uttryck från vännen C:s man!). Men visst är det så, man skall alltid fixa det mesta, vara glad o positiv, här vilar inga ledsamheter eller jobbigheter och jag tror att vi tjejer (jaja tanter då, fast riktiga tanter är vi INTE!) lider av detta syndrom lite till mans....
men oftast INTE män/killar. Undrar just vad det kan bero på?!
Solen sken och vädret kändes fantastiskt härligt när vi gick till värdshuset. Efter frukosten (som jag som matvrak uppskattade väldigt mycket!) fick jag presentera mig för gruppen. Stig stållde frågor till mig också under tiden jag pratade och jag berättade precis som jag kände mig.
Att jag tappat gnistan, känner bara oro, ångest och rädsla. Känner att jag håller på att förlora livet och mer och mer ställer in mig på att allt kommer att ta slut. Försöker att vara positiv och hålla "skenet" uppe för vänner, arbetskamrater och anhöriga men innerst inne känner jag bara ett stort mörker. Jag försöker trösta alla andra och hålla dessa andra under armarna och jag bara känner att jag orkar inte mer, jag känner mig som ensam i hela världen (jag vet att jag inte är det!), jag måste få hjälp att hitta en väg ut ur det här i positiv mening. Det var därför jag anmälde mig hit. HJÄLP!
Kändes bra att säga allt det här, kändes som alla i gruppen visste precis hur jag mår, vilket de också bekråftade. De kände igen sig i det jag berättade. Kändes väldigt skönt och tårarna rann lite!
Verkade vara härliga människor och alla berättade lite om sig själva oxå för att jag skulle få en bild av dem oxå!
Så delade vi in oss i två grupper, 4 personer i varje. Vi som var kvar på pensionatet fick till uppgift att måla i 4 olika fält på ett stort papper, enligt vissa kriterier som Stig gav oss. Det blev en saga. Sen när målandet var klart skulle vi skriva ner hela vår "saga". Därefter gick vi igenom varje Deltagares berättelse, Stig hjälpte oss att analysera det vi gjort och varför det blev just den berättelsen, om ni förstår vad jag menar? Det är ju så att vi i de flesta fall utan att vara medvetna om det, ändå gör/hittar på en berättelse som vi sedan fasktiskt kan applicera på oss själva. Mycket skumt om man tänker efter!
Så där höll vi på mest hela dagen med olika typer av övningar och samtal. Hela gruppen engagerad hela tiden. Vi gjorde avbrott för lunch, mycket god kyckling med UNDERBAR sås och ris på värdshuset, Gourmet-mat! Sen hade vi lite paus och tog en promenad runt och hamnade i affären där vi bunkrade godis, chips, glass, frukt o andra nödvändigheter! Tittade på hus och jag kände bara att jag skulle vilja bo härute i skärgården någonstans i ett litet hus med liten ateljé o bara njuta av livet, det är så jag skulle vilja ha det, men sen får man ju vara realist! Sen tillbaks till persionatet och utanför på gräsmattan knallade en liten jättegullig igelkott omkring. Han fick namnet Tagge o vi satt ute en liten stund o fikade och sedan fortsatte vi tillsammans med hela gruppen, samtalade, lyssnade och ritade, innan det blev ny promenad till värdshuset och middag. Fiskspett med havskatt och grönsaker, Rösti och sallad och ett glas vitt vin, mums!
Lite mer övningar blev det efter middagen och sen var det fri tid där vi satt och pratade, tog ett glas vin eller två och åt chips och godis....Det kändes som jag helt plötsligt, från ovan, fått 7 (SJU!) otroligt härliga och positiva vänner för livet! Tänk att man kan känna så efter bara en dag!!!
Sov lite sådär, det var väldigt mycket att smälta så här, min första dag, Onsdagen kom med sedvanlig frukost kl 8 på värdshuset och sedan gick "vår" grupp till "Alpstugan" (låg på en liten höjd) och det var dags för oss att dels göra bildkollage (klippa ut ut tidningar och magasin och klistra upp på ett stort ark) om vad/var vi ville vara, vad vi ville göra om 1 år eller om 5 år (i framtiden med andra ord!). Dels skulle vi få både en healingbehandling och en taktil massagebehandling om vardera en timme.
Det var just den här dagen som mitt liv vände. Jag och vännen E satt och klippte och klistrade för glatta livet, medans vi väntade på vår tur. Hon klippte ut saker som hon tyckte passade mig och jag blev väldigt glad och kände ännu större glädje när jag hittade och klippte ut något som betydde mycket för henne.
Jag fick Healingbehandlingen först och jag måste säga att det här med healing har jag alltid känt en skepsis mot. Det känns som det har varit lite "hokus-pokus", men jag kände att nu när jag har chansen att testa så skall jag banne mig se hur det är. OCH DET VAR.....HELT OTROLIGT!
Jag skall inte redogöra hela behandlingen här (blir alldeles för mycket att skriva/läsa och sen dessutom är det svårt att få ner det i ord, det som hände). Kändes som Healingterapeuten C kunde känna av hur dålig självkänsla jag hade, att jag tyckte inte att jag var värd så mycket. Hon frågade mig varför jag kände så, tyckte jag verkligen inte att jag var värd mer? Något märkligt hände.....jag kände en konstig känsla och kände att jag ÄR värd mer och mer och mer....Helt plötsligt började jag gråta, vet inte vad som utlöste det, det bara kom från ingenstans. Det kändes som kroppen rörde sig under hennes händer, fast hon höll händerna stilla, det kände jag, men ändå rörde sig hela kroppen. Mycket märkligt! Går liksom inte att förklara.
Jag har alltid drömt om att skriva, att bli författare, ge ut böcker....jag har påbörjat massor av projekt, drömt om att skriva för barn, men aldrig har jag slutfört något. Jag har alltid sagt till mig själv att det där klarar du inte...vad skall du ha att berätta för folk, som kan vara något? O S V, o s v....och så har det blivit liggande.
Helt plötsligt säger terapeuten C att "Har du aldrig funderat på att skriva?" jodå och sen kom mina önskningar i dagern. "Du kanske skulle skriva något för barn?!" säger hon och jag förstår inte hur kan hon veta? Hur kan hon känna det? Jo visst vill jag skriva barnböcker, jag vill skriva så mycket, så mycket...
Hon sade att jag hade mycket av "kommunikation" i mig och att jag skulle lyssna inåt. Att det blå ljus jag ser lite då och då (och som jag trodde var att jag kände av min livsledsagare) i själva verket är min kommunikationsförmåga. Att hon tyckte att jag skall ta vara på den och göra något av den.
Det allra märkligaste hände när jag låg på rygg med mina händer över mitt ansikte. C lade sina händer ovanpå mina. Rätt som det är kändes det som mitt ansikte delade sig mitt itu och när jag sedan tog djupa andetag och blåste ut, så andades jag ut alla negativa känslor, all ångest, all oro, all rädsla. Så kände jag mig alldeles tom och ansiktet blev helt igen. Jag grät inte men tårarna rann, lyckotårar. Jag kände mig lätt som en fjäder. En helt magisk känsla!
Efteråt kändes det som ingenting i världen kunde bekymra mig mer någonsin. Jag kan ana hur de som upplever frälsning måste känna sig.
Efter lunch denna dag blev det massage för min del och det var himmelrike för en kropp som spänt musklerna länge. Jag tuppade av fullständigt, Tack K för en otroligt skön massage!
På kvällen sedan blev det skålande ute i trädgården i skumpa, Gunnar kom o hälsade på oss och vi hade sedan skaldjursfest! Mycket gott och mycket mat. Hade jättetrevligt med sång och vitsar. Jag och vännen från Vårgårda höll oss kvar längst. Vi satt och pratade till kl 02 på nattakvisten.
Torsdagen efter frukost samlade vi ihop och gick igenom allt vi gjort under de här dagarna. Började kännas lite vemodigt att det snart var slut, men vi har ju bestämt att vi skall alla träffas hos E i Stockholm den 3-4/11. Det ser vi fram mot.
Vilka dagar jag fick förmånen att vara med på! Jag skattar mig lycklig för att jag brydde mig om att söka till detta, att gå med i Stödet (stödförening för lungcancersjuka och anhöriga) och att jag med dessa dagar fått tillbax livsglädje och lust, positivt tänkande och mental styrka. Tack alla ni som var med. Jag har fått vänner för all framtid!
Någonstans finns det alltid en strimma ljus...det gäller bara att ha ögonen öppna och våga se....
Kramelikram
Har gjort lite nya kort och fler skall det bli...
Morfinskakningar, hihi!
Vet att det är jättedålig
skärpa!!!
Lite gammalt oxå!
Provtagning avklarad - Jag överlevde...
I måndags förra veckan gjorde jag en provtagning (nej, inte jag utan en förhoppningsvis kunnig läkare, han som skulle göra ingreppet egentligen var en riktig skit, verkade väldigt okunnig, osäker och dessutom var han hårdhänt som få och dum i huvudet!) Så ...nu har jag spytt ur mig all galla över denne man så att det räcker i sekler. Som tur var insåg han sina egna begränsningar och ringde efter en mer erfaren kollega som på stående fot erbjöd sig att sticka nålen i mig. Mycket Gracias för detta! Skönt oxå att min Prins (med stort P) fanns vid min sida hela dagen och hade ett par extra ögon när det gäller vad som händer mig. Mycket tryggt!
Jag fick ju sova och det var skönt när det äntligen blev så, det var såååå nära att jag fick ett panikångestanfall när dummingen klämde ur sig att jag skulle vara vaken och hjälpa till att andas djupt när de stack, för att då sjunker njuren neråt och det blir lättare att sticka!!!!!! Alla som känner mig vet ju att en sån kommentar har samma effekt som att hålla tändvätska på en redan brinnande grill :-) Där fick jag allt till det hahaha! Prinsen vid min sida lyckades hålla mig kvar, fick mig att lyssna och andas som han sade och där blåste jag kroppen på en helt onödig upplevelse!
När jag sedan vaknade var jag lite öm och hur det sedan var att gå på toaletten kanske jag inte skall redogöra för i detalj?! Nja, men det gjorde i alla fall att jag beslutade mig för att ligga kvar på sjukhuset över natten, för säkerhets skull om man säger så.
Hade värsta matorgien när jag kom tillbaks till avdelningen, jag var verkligen jättehungrig. Jag fick kyckling med ris och currysås, 3 stora mackor med olika pålägg o grönsaker på, en stor tallrik jordgubbskräm och mjölk, ett stort glas apelsinjuice, en kopp kaffe och ytterligare en macka och sen för säkerhets skull rundade jag av med ytterligare en balja Java och en chokladmuffins (som min prins sprungit ner o handlat till mig innan han åkte hem)...MEN SEDAN VAR JAG BANNE MIG MÄTT i alla fall ;o)!
Träffade en ny vän på salen där jag låg. En tjej som var väldigt trevlig att prata med, Å, och nog pratade vi. Vi höll låda till klockan var 02 på natten, mysigt! Vi har kontakt nu och pratade senast idag i telefon. Förhoppningsvis träffas vi nästa vecka och tar en fika eller nåt.
Jag vaknade vid 4-tiden och var nödig. tassade ut i korridoren, gick på toaletten och sen gick jag till sköterskornas tillflyktsort så här dags på dygnet - TVrummet! Lilla sjuksköterskan tassade med mig in på salen utrustad med koksaltssprutor o lite förband. Vi skulle dra nålen i porten redan nu, eftersom jag skulle iväg så tidigt. Min älskling skulle komma vid 1/2-7, hämta mig och köra mig till Saltholmen. För nu var det dags att ansluta till kursen ute på Brännö. De startade redan på måndag morgon kl 8 så nu låg jag ett helt dygn efter, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge och frukosten serverades på Värdshuset kl 8.
Lite kyligt var det på morgonen så jag gick in och satte mig inne på färjan och var ute ganska snabbt på Brännö Rödsten där taxin stod och väntade för att köra mig till Pensionat Bagge. Där väntade hela gänget på mig! Åh va spännande det här skall bli minns jag att jag tänkte....
Mer om min vistelse hoppas jag hinna skriva imorgon! Puss och kram på er alla som är inne och läser vad jag skriver och som ger mig så mycket värme, medkänsla, kärlek och positiva hejarop, Jag älskar Er och hela världen!
I morgon är det måndag...en såndag!
När jag är klar med detta skall jag ansluta till en rehabiliteringsvistelse ute på Brännö. (De kör igång i morgon bitti, jag räknar med att jag är därute på tisdag morgon). Vi är 8 st som alla är lungcancerdrabbade som fått möjlighet att tillsammans återfå livsglädje, harmoni och balans i tillvaron på en härlig plats! Ser fram mot detta väldigt mycket.
Helgen har som vanligt varit helt fantastiskt skön, mycket värme, mycket jobb, mycket frisk luft eftersom vi tillbringat största delen av tiden hos Amorina ute i Björlanda. Vi har grejat med masten, nu är kabeldragning klar, allt sitter på utom själva givaren till vindinstrumentet, Den kommer på plats när masten sätts på, förhoppningsvis nu i veckan. Vi håller alla tummar så vi snart kan komma ut och segla lite. Köket är på plats, det mesta av glas, porslin och bestick är oxå inställt. Sen skall det handlas lite nytt....täcke, kuddar o annat smått o gott. Åh vad jag längtar efter att bara få dra ut någonstans och bara NJUUUTA av att vara...
I lördags var vi och handlade jord och växter och sedan satt lilla jag på huk och planterade som en tok. Vips har balkong och uteplats förvandlats till oaser som de är. Dessutom fick vi handlat varsin jättego' stol/fåtölj till att ha bak på trädäcket tillsammans med litet bord. Äntligen, nu skall vi bara få oss (nåja!) en parasoll m tillhörande fot oxå så är allt perrrrfekt! MYSIGT värre!!
Idag har jag CYKLAT igen, jag har inte suttit på min cykel sedan i september 2006. Älsklingen hjälpte mig att pumpa däcken (orkar inte själv) En stor seger att det kändes så lätt och det kändes så jättebra. Mycket lättare och mindre ansträngande än att gå! Cyklade en sväng och kände mig som barn på nytt! Tänk så lite det behövs egentligen ;o)!!
Klockan börjar ticka mot 22 och jag skall hoppa in i duschen och sen skall jag proppa i mig något mer att äta. Får ju inte äta något efter 24 i natt eftersom jag skall sövas imorgon....och så måste jag ju packa, skall ju åka direkt från Sahlgrenska ut till Brännö sedan o vara borta till torsdag em, sedan siktar jag på att åka med B-M och mina övriga arbetskamrater till Köpenhamn på fredag över natten och komma hem på lördag kväll. Skall bli jättekul!
Häpp, nu måste jag ila.....Stora kramar till alla Er därute (i stora världen, utanför Kärra, där jag bor....hihihi!!)
Marta har lämnat oss....
Hon arbetade under hela sin behandlingperiod, ville inte låtstas om att hon var sjuk i bröstcancer. Förstår inte hur hon orkade att inget säga till sina arbetskamrater. Marta var en fighter. Hon berättade att hon bestämt sig för att gå i pension 1 augusti, en dryg månad senare. Nu kände hon att det var dags att börja försöka resa lite själv på egen hand, hon som jobbat så många år med att arrrangera resor för andra.
Hon påminde mig så mycket om hur min egen mormor såg ut som ung, De var väldigt lika och vi fann som sagt varandra omgående. Vi promenerade mycket tillsammans, vi skulpterade i betong, vi målade akvarell och vi pratade otroligt mycket. Kommer i håg att hon inte tyckte att hon kunde måla...och rätt som det var hade hon skapat ett konstverk. Hon målade otroligt fina saker och var så imponerad själv av att hon kunde.
Vi satt tillsammans med de andra varje kväll i biblioteket, åt ost och kex och drack ett glas vin, filosoferade om livet och de föreläsningar vi lyssnat till tidigare under dagen.
Hon körde mig till tåget när det var dags att åka hem och vi sade att snart måste vi träffas igen...Det skulle vara så roligt. Hon bodde i Malmö, så avståndet är ju inte så långt. Vi fortsatte att hålla kontakten via telefon och sms under hösten. Så kom första tråkiga beskedet från henne. Cancern hade spridit sig till ena lungan. Hon var väldigt dålig och låg inne flera veckor, nya tuffa behandlingar och det verkade som det gick tillbaks.
Rätt som det är har det spridit sig till skelett och nu i början på året även till levern. Hon var så upprörd, läkaren hade sagt att nu kan de tyvärr inte göra mer, det går inte att bota.....Men jag ger inte upp, sade hon. Jag skall klara det här....Jag skall klara det här...så avslutades vårt sista samtal och jag sade att det kommer hon att göra...och ändå hjälpte det inte, fastän jag var övertygad att om någon skulle klara det så var det hon. Fightern!
De sista veckorna har jag försökt nå henne och sista sms:et skickade jag för en dryg vecka sedan. Igårkväll fick jag ett SMS från hennes systerdotter och syster i Ungern. De skrev att Marta gick bort för 2 veckor sedan. Hon lämnade jordelivet när det var som allra vackrast.
Även om jag visste att hon var så dålig kom det som en fullständig chock, Tårarna rann och jag grät och grät Jag tände ett ljus för henne på balkongen och sen satt jag viskade till henne o grinade om vartannat. Tårarna har runnit idag också men jag vill intala mig att hon ändå nu har det bra, hon slipper ha ont, slipper gå genom fler jobbiga behandlingar och jag känner att hon sitter där på sin molnkant och dinglar med benen, vinkar ner till mig. Hon ler, åtminstone vill jag tro att hon gör det!
Begravningen blir i Budapest den 26/5 och då skall jag gå till kapellet här och tända mitt ljus för henne.
Tack Marta för att jag fick lära känna dig, för att jag fick ha dig som vän. Du har lämnat spår som jag bär med mig för alltid!
Nu är det rött....
Min näsa lyser som en stoppsignal, för mycket ute i solen idag tror jag. Tyckte nog att jag fick en del färg i ansiktet igår, på kinderna i alla fall (det enda som är svårt att skydda när man är ute!) men det är peanuts med hur jag ser ut idag...Får nog bli en dag på skuggsidan imorgon =)!
Har varit ute sen 9-tiden i morse, strosat och flanerat , varit uppe i Kungälv hos min underbare pyskolog, fått mig lite till livs där, varit i stan, suttit ute och lunchat med äldsta lillasyster och sedan åkt iväg och ätit glass med yngsta lillasyster och kramat om lille systersonen, som vi hjälptes åt att hämta i skolan! Vilken dag det varit!
Var hemma vid halv-4 och då var älsklingen hemma. Drack kaffe och åt wienerbröd på balkongen i solskenet. Han har varit ute och sjösatt Amorina och sedan jobbat lite med masten (semester idag). Sedan kom vännen Inger och hälsade på oss och vi satt och pratade en bra stund. Sedan blev det färsbiffar m potatisgratäng och tzatziki o lite rödvin/öl i det som fanns kvar av solen. Ljuvligt smakade allt och gott och .....
Måste ha drabbats av enorm allergi idag för rösten har tagit slut, kan inte ropa, höja rösten eller skratta....finns ingenting där, lite konstigt otäckt om man säger så. Det är ju så man funderar om det blivit läckage någonstans därinne, helt tomt! Skall bli spännande att vakna imorgon och se om felet kvarstår!
Dottern och hennes fästeman är fortfarande med i budgivningen på lägenheten härute i Kärra. Spännande och väldigt nervöst. Hoppas sååå för deras skull att de får den! Nu får alla hjälpa till att hålla tummarna. Pratade med mamma (L8:ans mormor m a o) och hon kan inte göra något annat nu för hon håller ju tummarna (inte ens se på TV hihihi).
Alla som kan hockeytablån utantill vet ju varför jag sitter här....Sverige - Schweiz......och DOM leder med 3-1 *suck*, nåja jag kan nog hitta på lite till att skriva...Förresten tror jag skall göra lite kort, lite födelsedagar framöver....Japp nu skall allt fram känner jag. Kanske lägger in något alster här (om jag blir nöjd!). Till skaparbordet!
Tusen tack till alla som gratulerat mig på namnsdagen, visste jag inte ens om att jag hade, har ramlat in lite SMS, kort och telefonsamtal idag! Mycket överraskande och roligt, tack alla, blir så glad så glad!
Dagens tänk: DET VIKTIGASTE VI HAR ÄR VARANDRA!
Mossa mossa alla människobarn och stora kramen
Livet på en pinne
Fixade i ordning frukost som jag dukade upp på balkongen i solen och sedan satt jag i stillhet med fåglarna som sedvanligt sällskap o mumsade i mig några mackor och sedan Digistivekex med 1 cm smör och massor av ost en masse =)! Säkert ruskigt ohälsosamt för många men mycket kalorier och förbaskat gott! Det är ju inte alltid som det går att vräka i sig som en tok utan att midjan ökar i omfång, det gäller att passa på! FROSSA!
Idag känns det som det varit sommar och jag har baskemej varit ute hela dagen, frånsett att jag smet in i duschen vid 10.30. Jag har varit ute och gått en promenad, jag har lunchat ute i det fria på en hamburgare m bröd och MER. Jag har shoppat blommor o jord och burit hem. Jag har rensat o planterat i rabatten och krukor, fixat lilla balkonglådan med alla kryddor (MÅSTE köpa mer balkonglåda!) och som kronan på verket när älsklingen kom hem blev det middag ute i solen med vin. JA jag vet att det bara är tisdag, men det spelar faktiskt ingen roll, det smakade ljuvligt gott och jag åt girigt dubbla portioner (Ja av vinet oxå!).
Lite telefonprat blev det oxå, kände att jag inte ringt på länge för att höra hur våra båtvänner har det och det var väldans trevligt att prata och skönt att höra att alla mår bra, sånär som på lite förkylning. Jag har suttit och läst alla bloggar jag brukar läsa och skrivit lite här och nu skall jag göra det jag faktiskt inte hann med igår - nämligen äta ostbågar - känner nästan hur det vattnas i munnen när jag tänker tanken=)!
Gissa vad det är på TV - Jojomän, HOCKEY och då får man väl göra som man brukar, sätta sig i soffan bredvid och ställa en massa dumma frågor, för int fattar jag allt int!! Men tillfredsställelsen är enorm när man lyckas pricka in vad domarn blåst för! WOW då är man kung!
Må så gott alla mina vänner, nära och kära och jag önskar er alla allt gott här i världen, det finns massor!
Välkommen tillbax till livet igen!
Åkte på en rejäl förkylning med feber och hosta för ett par veckor sedan, riktigt ordentligt och man har väl inte riktigt hämtat sig ännu, men antibiotika och cortison har väl gjort att det känns ganska OK i a f.
I måndags förra veckan var jag och min underbara sambo hos farbror Doktorn för att få svar på röntgenundersökningen jag varit på...väldigt pirrigt och nervöst, måste jag säga. Han hade inte fått svar på bukröntgen ännu, men han talade om att alla mina tumörer (låter mycket men de är 3 till antalet) "ligger stilla", d v s ingen tillväxt vad man kan se, inte heller något nytt under uppsegling! UNDERBARA NYHETER och mycket lättnad. Kändes lite som man fått livet tillbaks igen liksom. Jag har varit övertygad att det varit riktigt tokigt med tanke på hur ont jag haft senaste månaderna...detta är förmodligen sviter av strålbehandlingarna förklarar doktorn...Åh det kändes så bra, så bra, såååå.....Minns att jag tänkte att NU skall jag börja leva igen, nu skall jag verkligen börja konditionsträna och börja hämta mig igen, nu...när det inte var något nytt på G....Nu...
Dagen efter, när jag sovit jättegott, vaknade någorlunda smärtfri, känns som man förlorat en 100-kilostyngd under natten, solen skiner, livet leker och "nya" livet börjar...IDAG!! Då, på eftermiddagen ringer telefonen när jag är inne i affären för att handla. Min läkare ringer för att tala om att han fått svar på bukröntgen....Det är så typiskt, säger han, när jag suttit och sagt att allt ser lite försiktigt optimistiskt ut, men tyvärr har vi hittat något i njuren (vänster), som inte skall vara där....vet inte riktigt vad det är, vi måste ta prover.....
Vad gör man när man står där inne på ICA med matkorgen i handen? - Går ut, försöker fråga massa, allt snurrar, VARFÖR JAG, varför nu...igen? Iskyla...
Livet rasar liksom igen, en gång till, måste erkänna att min annars så positiva attityd till det mesta fick sig en redig käftsmäll. Det känns som man bett mig kliva upp på en matta, slappna av fullständigt och sedan med full kraft dragit undan mattan....PANG, där ramlade jag omkull!
Nu en knapp vecka senare har jag samlat mig, landat igen typ och än en gång anammat hopp och liv. Jag skall klara det här med! Än en gång tar vi en dag i taget (har vi i och för sig gjort hela tiden sedan jag blev sjuk, men man har en liten tendens att bli lite fartblind ;o)!) och göra det bästa av just den här dagen. Och kan man tänka, det funkar faktiskt!
Aldrig har väl livet känts så bra som idag! Aldrig har väl fåglarna sjungit så underbart, dofterna luktat så mycket som idag! Nä men om man tänker efter så är det så det känns, om man stannar upp mitt i steget, känner efter. Jag känner en stor känsla av tacksamhet för att man kom upp ur sängen i morse (jo det var tungt att gå upp när man drömde att man befann sig på lyxhotell med egen privat sandstrand inne på rummet, hur nu det funkade?!) att man kunde sitta ute tillsammans med kajor och småfåglar, lyssna på dem och dela med sig lite smulor av sitt överflöd (av mackorna, menar jag!) och äta frukost i solgasset. Tänk så många som missar en sådan höjdare. LYCKAN växer i mig i sådana ögonblick!
Har varit ute hela långhelgen vid båten och putsat och fejat, målat och grejat och nu är hon färdig, äntligen! På onsdag skall hon få bada magen igen och vad vi hört på väderprognoserna lär det bli Björlanda Kiles hamn hela kommande helgen oxå, för att bara vara och i och för sig även fixa i ordning masten så att den oxå kan hamna på rätt ställe...Skall fixas lite kabeldragning, spridare och vant skall på, allt skall tvättas rent och kollas igenom, kära bestyr att pyssla med. Snart kan vi kasta loss och ge oss ut på en segeltur igen, snart!!
Idag har dottern och hennes fästeman varit hemma hos oss och ätit middag, efter att de varit på lägenhetsvisning. Vi fick äran att passa lilla hundbarnbarnet under visningen. Tror nog de var nöjda över vad de såg och nu börjar budgivning. Känns bra att de kommit igång och jag håller tummarna, verkar vara en kanonlägenhet och den ligger bra...Håller verkligen ALLA tummarna (alla 10 plus de jag har mitt i handen!)
Nu skall jag VRÄKA i mig massa ostbågar och göra älsklingen sällskap framför TV:n....Hockey-VM vet ni ju!! Hahaha...
Dagens klokord: Testa att stanna mitt i steget, blunda och dra in andan, smaka på våren och njuut, riktig delikatess faktiskt! Må så gott i underbara vårvädret alla! Kram Kram
