Provtagning avklarad - Jag överlevde...

Nu äntligen har jag kommit till världen (igen!). Den senaste veckan har det hänt så mycket, så mycket. Det känns så stort och därför har jag nog behövt några extradagar för att bearbeta, smälta allt och bara känna...så mycket! Mer om detta i nästa skriveri.....

I måndags förra veckan gjorde jag en provtagning (nej, inte jag utan en förhoppningsvis kunnig läkare, han som skulle göra ingreppet egentligen var en riktig skit, verkade väldigt okunnig, osäker och dessutom var han hårdhänt som få och dum i huvudet!) Så ...nu har jag spytt ur mig all galla över denne man så att det räcker i sekler. Som tur var insåg han sina egna begränsningar och ringde efter en mer erfaren kollega som på stående fot erbjöd sig att sticka nålen i mig. Mycket Gracias för detta! Skönt oxå att min Prins (med stort P) fanns vid min sida hela dagen och hade ett par extra ögon när det gäller vad som händer mig. Mycket tryggt!

Jag fick ju sova och det var skönt när det äntligen blev så, det var såååå nära att jag fick ett panikångestanfall när dummingen klämde ur sig att jag skulle vara vaken och hjälpa till att andas djupt när de stack, för att då sjunker njuren neråt och det blir lättare att sticka!!!!!! Alla som känner mig vet ju att en sån kommentar har samma effekt som att hålla tändvätska på en redan brinnande grill :-) Där fick jag allt till det hahaha! Prinsen vid min sida lyckades hålla mig kvar, fick mig att lyssna och andas som han sade och där blåste jag kroppen på en helt onödig upplevelse!
 
När jag sedan vaknade var jag lite öm och hur det sedan var att gå på toaletten kanske jag inte skall redogöra för i detalj?! Nja, men det gjorde i alla fall att jag beslutade mig för att ligga kvar på sjukhuset över natten, för säkerhets skull om man säger så.

Hade värsta matorgien när jag kom tillbaks till avdelningen, jag var verkligen jättehungrig. Jag fick kyckling med ris och currysås, 3 stora mackor med olika pålägg o grönsaker på, en stor tallrik jordgubbskräm och mjölk, ett stort glas apelsinjuice, en kopp kaffe och ytterligare en macka och sen för säkerhets skull rundade jag av med ytterligare en balja Java och en chokladmuffins (som min prins sprungit ner o handlat till mig innan han åkte hem)...MEN SEDAN VAR JAG BANNE MIG MÄTT i alla fall ;o)!

Träffade en ny vän på salen där jag låg. En tjej som var väldigt trevlig att prata med, Å, och nog pratade vi. Vi höll låda till klockan var 02 på natten, mysigt! Vi har kontakt nu och pratade senast idag i telefon. Förhoppningsvis träffas vi nästa vecka och tar en fika eller nåt.

Jag vaknade vid 4-tiden och var nödig. tassade ut i korridoren, gick på toaletten och sen gick jag till sköterskornas tillflyktsort så här dags på dygnet - TVrummet! Lilla sjuksköterskan tassade med mig in på salen utrustad med koksaltssprutor o lite förband. Vi skulle dra nålen i porten redan nu, eftersom jag skulle iväg så tidigt. Min älskling skulle komma vid 1/2-7, hämta mig och köra mig till Saltholmen. För nu var det dags att ansluta till kursen ute på Brännö. De startade redan på måndag morgon kl 8 så nu låg jag ett helt dygn efter, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge och  frukosten serverades på Värdshuset kl 8.

Lite kyligt var det på morgonen så jag gick in och satte mig inne på färjan och var ute ganska snabbt på Brännö Rödsten där taxin stod och väntade för att köra mig till Pensionat Bagge. Där väntade hela gänget på mig! Åh va spännande det här skall bli minns jag att jag tänkte....

Mer om min vistelse hoppas jag hinna skriva imorgon! Puss och kram på er alla som är inne och läser vad jag skriver och som ger mig så mycket värme, medkänsla, kärlek och positiva hejarop, Jag älskar Er och hela världen!

Kommentarer
Postat av: Anne

Jag säger bara det, att läkare är alltför ofta klantiga! Blir så förbannad när jag återigen får höra att en läkare inte kan backa undan när de inte har kompetens! Lyssna på patienten! Hur svårt kan det vara?
det hanlar faktiskt om att göra det så BRA som möjligt och att man blir lyssnad på för hur man vill bli behandlad.
Dessvärre är det alltför vanligt att läkare bara kör på. Med tanke på vad cancerpatienter får utstå så är väl det minsta man kan göra att göra patienten till viljes. USCH säger jag bara!
Sååå skönt att höra att du kom ut till Brännö och förhoppningsvis fick en lugn stund. Och jag är så glad att du har din prins!!!
Läser vidare strax. Kram vännen!

2008-05-21 @ 23:44:53
URL: http://Levaidag.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0