Härliga liv!
Jag mår så bra! Känns som man skulle vilja ställa sig upp och bara skrika rakt ut ;o)! Lugn.....jag ska inte, men jag skulle vilja....
Liten tillbakablick i tiden som gått sen sist:
Vecka 34 (18-24/8) bjöd på mycket. Vännen Inger var och hälsade på, så roligt att träffas och sitta o prata o fika. Lilla go'a älskade dottern var här med mitt håriga barnbarn. Han är ju bara såååååååå go'. Lilla Cassiusgubben, matskålen står här o väntar och godispåsen i skåpet skall jag fylla på med nytt så det finns när du kommer nästa gång ;o).
Min lillebror och jag var och åt lunch ute vid Björlanda Kile på fredagen. Det var fint väder, solen sken gott så det passade bra att åka ut dit. Det finns en förnämlig Thai-restaurang där ute som till lunch serverar buffé. Mycket och god mat kan jag säga. Vi åt så vi var proppmätta. Jag, som inte orkar äta så mycket åt gången, vräkte i mig tre gånger så mycket som jag normalt äter! Mums! Sen var vi naturligtvis ute på bryggan och tittade till Amorina. Hon låg och badade magen så fint och det kändes som lite knip i hjärtat att vi inte kunnat vara ute någonting med henne på hela denna fantastiska sommar vi haft. Känns tungt och sorgligt. Jag kan inte ens ta mig ombord på egen hand. Jag kan ju inte hålla mig fast i något. I höger hand och arm finns inte någon styrka eller styrsel (inte som jag vill i alla fall!).
Helgen bjöd på en hel del att göra och det känns så bra när man har gjort det man föresatt sig. Trädgården har fått sitt, gräsmattan blev av med en hel del päls och buskarna på framsidan fick lite snyggare frisyrer. Blommorna blev oxå friserade så nu blev det fint ut igen.
Vi var hemma hos älskade Petra och lilla Liam (Prinsens barnbarn) i deras nya lägenhet. Så fint hon hade fått det och lägenheten var bara så kanonfin! Mycket mysig! Liam och Farfar hade mycket roligt och farfar somnade gott den kvällen hahaha, det tar på krafterna att busa ;o)
Vi hann även med att gå på kalas. Föremålet för detta var äldste brorsonen, som fyllde 9 år. Vi blev bjudna på god mat och trevlig samvaro. Tack brorsan och A-L, det var trevligt och maten jättegod!
Så när söndagen kom åkte vi ut till Amorina (båten) och tog ner seglen och bommen. Usch det kändes inte bra, vemodigt och fyllde mig med sorgsen tomhet. Det blev inte så mycket seglande och båtliv som vi hoppats när vi sjösatte i våras. Livet gjorde plötsligt en tvärnit och tog ett jättekast åt sidan. Helt utan förvarning blev jag sååå jättedålig.
Det blev att ånyo börja kravla sig uppåt från botten...Jo det går och idag är det riktigt bra igen, så måste man tänka! Jag skall bli frisk och bra, jag SKA..........
Vecka 35 (25-31/8) bjöd även den på mycket. Prinsens son Mattias och gullungen Liam var på besök o middag, Jag avverkade besök av sjukgymnast, provtagning på JK (bra värden!), besök av Hemsjukvården och en lunch hos vännen o grannen Irene. Där fanns oxå vännen Kerstin. Vi åt utsökt mat, krönt med ett glas gott vin och kaffe med hembakt till dessert och hade väldans trevligt. Tack Irene för en mycket god lunch! Allt detta gjort på veckans första 3 dagar...
Jag klarade också av att gå fram och tillbaks till Kärra centrum. Kändes bra att klara gå såpass långt. Nu känns benen stadigare.
På torsdagen åkte jag och älskade dottern på utflykt till grannlandet (Fredrikshamn, Danmark). Vi startade med 07.30-färjan och hade sedan en härlig dag. Vi (läs jag!) shoppade lite inredningsprylar, gick o tittade i affärer i allmänhet och tog oss en lunch på en grekisk restaurang. Slog på stort o tog ett glas rödvin till. Sen fortsatte vi till Damgaards o handlade promille-drycker. Sen en språngmarsch tillbaka till båten med en fullastad "dramaten" och några tunga kassar! Tänk att man alltid gör samma misstag och handlar som om man har bilen med sig! Nåja, det gick bra och vi sjönk ner i en soffa med ett glas vin och summerade vår dag! En mycket rolig, trevlig och lyckad utflykt!
Fredagens förmiddag var jag och min älskade Prins hos läkaren. Nu skulle vi få besked på sista röntgenundersökningen. ...Lite pirr i magen men vi fick ett glädjande besked....Vad läkarna kan se och bedöma finns ingen tillväxt på tumörerna, ej heller någon spridning, så vitt de kan se....det betyder att allt ser ut att ligga "stilla". Firade med god mat och dryck på kvällen :-)
Detta innebär att det ser ut som cellgiftet jag får har effekt!!!! Känns fantastiskt bra! Vi nästan svävade ut (det var väl första gången på väldans länge (ca 1 1/2 år) detta hände).
På lördagen var vi bjudna på väninnan Ingers 60-årsfest. Vädret var helt strålande och varmt långt in på kvällen. En fantastiskt trevligt ordnad fest med grekiskt tema. Födelsedagsbarnet dansade grekisk dans som en gudinna! Tack Inger för en väldigt trevlig kväll! Du får gärna fylla 60 fler gånger!
Luftfuktigheten pendlar upp och ner men jag kan ändå andas, jag har det bra, gör små framsteg varje dag, jag älskar och är älskad och jag är lycklig! Livet känns fantastiskt!
Liten tillbakablick i tiden som gått sen sist:
Vecka 34 (18-24/8) bjöd på mycket. Vännen Inger var och hälsade på, så roligt att träffas och sitta o prata o fika. Lilla go'a älskade dottern var här med mitt håriga barnbarn. Han är ju bara såååååååå go'. Lilla Cassiusgubben, matskålen står här o väntar och godispåsen i skåpet skall jag fylla på med nytt så det finns när du kommer nästa gång ;o).
Min lillebror och jag var och åt lunch ute vid Björlanda Kile på fredagen. Det var fint väder, solen sken gott så det passade bra att åka ut dit. Det finns en förnämlig Thai-restaurang där ute som till lunch serverar buffé. Mycket och god mat kan jag säga. Vi åt så vi var proppmätta. Jag, som inte orkar äta så mycket åt gången, vräkte i mig tre gånger så mycket som jag normalt äter! Mums! Sen var vi naturligtvis ute på bryggan och tittade till Amorina. Hon låg och badade magen så fint och det kändes som lite knip i hjärtat att vi inte kunnat vara ute någonting med henne på hela denna fantastiska sommar vi haft. Känns tungt och sorgligt. Jag kan inte ens ta mig ombord på egen hand. Jag kan ju inte hålla mig fast i något. I höger hand och arm finns inte någon styrka eller styrsel (inte som jag vill i alla fall!).
Helgen bjöd på en hel del att göra och det känns så bra när man har gjort det man föresatt sig. Trädgården har fått sitt, gräsmattan blev av med en hel del päls och buskarna på framsidan fick lite snyggare frisyrer. Blommorna blev oxå friserade så nu blev det fint ut igen.
Vi var hemma hos älskade Petra och lilla Liam (Prinsens barnbarn) i deras nya lägenhet. Så fint hon hade fått det och lägenheten var bara så kanonfin! Mycket mysig! Liam och Farfar hade mycket roligt och farfar somnade gott den kvällen hahaha, det tar på krafterna att busa ;o)
Vi hann även med att gå på kalas. Föremålet för detta var äldste brorsonen, som fyllde 9 år. Vi blev bjudna på god mat och trevlig samvaro. Tack brorsan och A-L, det var trevligt och maten jättegod!
Så när söndagen kom åkte vi ut till Amorina (båten) och tog ner seglen och bommen. Usch det kändes inte bra, vemodigt och fyllde mig med sorgsen tomhet. Det blev inte så mycket seglande och båtliv som vi hoppats när vi sjösatte i våras. Livet gjorde plötsligt en tvärnit och tog ett jättekast åt sidan. Helt utan förvarning blev jag sååå jättedålig.
Det blev att ånyo börja kravla sig uppåt från botten...Jo det går och idag är det riktigt bra igen, så måste man tänka! Jag skall bli frisk och bra, jag SKA..........
Vecka 35 (25-31/8) bjöd även den på mycket. Prinsens son Mattias och gullungen Liam var på besök o middag, Jag avverkade besök av sjukgymnast, provtagning på JK (bra värden!), besök av Hemsjukvården och en lunch hos vännen o grannen Irene. Där fanns oxå vännen Kerstin. Vi åt utsökt mat, krönt med ett glas gott vin och kaffe med hembakt till dessert och hade väldans trevligt. Tack Irene för en mycket god lunch! Allt detta gjort på veckans första 3 dagar...
Jag klarade också av att gå fram och tillbaks till Kärra centrum. Kändes bra att klara gå såpass långt. Nu känns benen stadigare.
På torsdagen åkte jag och älskade dottern på utflykt till grannlandet (Fredrikshamn, Danmark). Vi startade med 07.30-färjan och hade sedan en härlig dag. Vi (läs jag!) shoppade lite inredningsprylar, gick o tittade i affärer i allmänhet och tog oss en lunch på en grekisk restaurang. Slog på stort o tog ett glas rödvin till. Sen fortsatte vi till Damgaards o handlade promille-drycker. Sen en språngmarsch tillbaka till båten med en fullastad "dramaten" och några tunga kassar! Tänk att man alltid gör samma misstag och handlar som om man har bilen med sig! Nåja, det gick bra och vi sjönk ner i en soffa med ett glas vin och summerade vår dag! En mycket rolig, trevlig och lyckad utflykt!
Fredagens förmiddag var jag och min älskade Prins hos läkaren. Nu skulle vi få besked på sista röntgenundersökningen. ...Lite pirr i magen men vi fick ett glädjande besked....Vad läkarna kan se och bedöma finns ingen tillväxt på tumörerna, ej heller någon spridning, så vitt de kan se....det betyder att allt ser ut att ligga "stilla". Firade med god mat och dryck på kvällen :-)
Detta innebär att det ser ut som cellgiftet jag får har effekt!!!! Känns fantastiskt bra! Vi nästan svävade ut (det var väl första gången på väldans länge (ca 1 1/2 år) detta hände).
På lördagen var vi bjudna på väninnan Ingers 60-årsfest. Vädret var helt strålande och varmt långt in på kvällen. En fantastiskt trevligt ordnad fest med grekiskt tema. Födelsedagsbarnet dansade grekisk dans som en gudinna! Tack Inger för en väldigt trevlig kväll! Du får gärna fylla 60 fler gånger!
Luftfuktigheten pendlar upp och ner men jag kan ändå andas, jag har det bra, gör små framsteg varje dag, jag älskar och är älskad och jag är lycklig! Livet känns fantastiskt!
Kommentarer
Postat av: Anne
Yippieee!! Vad kul att dina värden är bättre och att tumörerna står still.
Visste väl det att det kan vända och vad du har kämpat!
Om du vill kan jag höra med Olof i USA om de tabletter som Madde tar AMINOACT kan hjälpa dig.
Har pratat med en kille i Halstahammar som har lungcancer och som får dessa tabletter och hans värden har bara blivit bättre och återhämtningen går fortare efter varje behandling.
Du får gärna slå mig en pling när du orkar och vill.
Madde är inne på sin 7;e dag med tabletterna och vi vi utvärderar på tisdag.
Vi håller alla tummar och tårna för att hon svarar på medicinen.
Kul att läsa om dina bravader, du gör ju nästan mer än en frisk person, Go for it girl!
Puss &Kram från Anne och Madde
Trackback
