Det bästa man har är sin hälsa

När man tycker man mår så bra så blir det ju alltid någonting som går snett, visst är det så? Detta sagt utan någon större beklagan...
Vaknade i måndags morse med 162 i vilopuls, nästan 40 i feber...men mådde inte så dåligt för det. Genast satte läkaren in lite penicillin, det vart lite fart under galoscherna om man säger så.Jag skulle flyttas till "min" avdelning. Äntligen kom det fram som jag vetat hela tiden men som ingen ville lyssna på. Avdelning 54 ÄR min avdelning!!!!

Yipeee nu slapp jag ju tanterna oxå!
Vi sade hejdå till varann, 52:ans personal och lilla jag, sen fick jag åka säng två våningar upp i huset...ja det kanske heter hiss nu för tiden kanske

Avdelning  54  here  I  come !

All personal på JK är mycket trevlig och fin på alla sätt, MEN  personalen på avdelning 54 är outstanding, helt underbar!
Många glada återseenden blev det och mycket kramar, vi hade ju inte träffats sen i somras. Sen hade det ju varit roligare att återses i andra former än vad det blev, men men...Man får göra det bästa av det man har, inte sant?

Alla nya som kom på sina skift kom med kramar. Roligt!
Tisdag morgon var jag feberfri...Skumt...men penicillinet kanske kan ha börjat göra verkan alla redan. Det man skall försöka råda bot på är smärtan...Så fort allt sånt funkar kan jag få åka hem. Och jag längtar hem, verkligen, förlåt alla 54:are, men det är något annat att sova bredvid sin Prins varje natt.
Onsdagen bjöd på lite överraskningar fram på eftermiddagen. Jag skulle iväg och göra en
 magnetröntgen på hjärnan. (Jag lovar, det fanns i alla fall något där när de letade efter den förra måndagen!)

Nåja en ny skulle göras, inget trevligt om man, som jag, inte tycker om att ligga fastspänd i en cylinder, dessutom nu då, dubbelt otur...skulle ha med kontrastvätska, som skulle in i en nål SOM INTE FANNS!!!! Men min älskade Prins släppte allt på sitt jobb och kom ilande som ett jehu för att, som vanligt trösta och lugna. Vad skulle jag gjort om han inte funnits? Åh vad jag älskar honom!


Smått panik, men Anders från Narkosen lyckades fixa det, men det var som sagt inte speciellt trevligt att vara fastspänd i närmare 45 minuter. Var helt slut när allt var klart.

Är det någon som sagt att det är lugnt och skönt på sjukhus? Vilket då? Inte här i alla fall. I morse vaknade jag vid 8, insåg att jag hade ont som en tok och kände att lite frukost skulle sitta som en smäck...ringde på klockan och in kommer en söt liten sköterska. Beställde min frulle och det tog 2 röda så var hon tillbaks med allt.

Sitter och äter och in kommer en vaktmästare med en rullstol och säger att han skall hämta mig för jag skall till ögonläkaren kl 08.45. Jag tittar upp på klockan. Den är 08.10, stammar fram ett snälla...Kan jag inte få äta upp min frukost snabbt. Jodå de hade gjort lite fel, varit lite för snabba, visst kommer han tillbaka lite senare!!!

Snabba ryck och minimalt med information, det är precis min melodi!!

Det besöket gick bra och snabbt. Var tillbax i god tid före lunch. Perrrfekt!
Köttbullar, Potatismos och gräddsås och lingondricka!

Sen kom en tjej från smärtenheten med min pump. Yipeee! pumpen är hett efterlängtad.
Nu skall vi ha kul en stund. Tack för titten och må så gott!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0