GOD JUL!
Ligger i sängen med PC:n mer eller mindre på magen, lyssnar på Eva Cassidy och låter tårarna rinna. Det finns bara en låt med henne som får mig att gråta och det är "What a wonderful world". Har läst lite bloggar och väntar på att Anette skall komma och sätta droppet, som skall hålla mig på benen i morgon, på självaste julafton.
Idag skall jag upp till JK på Sahlgrenska och träffa en läkare, lite akut. Har fått problem att svälja. Inte så att det gör ont utan det är bara "stopp". Lika svårt med mat som dricka och det är lite panikskapande. Vill ju kunna äta, åtminstone lite utan att det kommer upp igen. Hoppas på ett underverk och att det är läkaren som skall uträtta det!
I kväll skall vi slå in julklapparna, förhoppningsvis kunna dricka lite glögg, lyssna på julmusik och bara vara. Är lite orolig för morgondagen, att jag inte skall orka åka iväg och fira med alla. Men skulle så vara fallet så blir det jul i alla fall tillsammans en liten stund kanske med barnen och att vi sen kan fira på juldagen. Det löser sig alltid, är jag tvungen att tänka. Fast det gör ont, ont för att det här har alltid varit så självklart att man inte ens funderat på det.
Självklart att man har ork, självklart att det inte gör ont i hela överkroppen, självklart att kunna äta...
Till alla er därute, alla som jag tycker om och som betyder så mycket för mig, till alla er vill jag från hela mitt hjärta önska en riktigt GOD JUL. Hoppas att ni får fina dagar och att ni verkligen njuuuuter av varenda sekund ni kan och får vara tillsammans med era nära och kära. Strunta i det här med hets om julmat och klappar. Närheten till de man älskar är det viktigaste! Tänd massor av ljus och njut av värmen
Puss i pannan och GOD JUL!
Dan före dan före dan...
Nu är i alla fall alla julklappar inshoppade. Var ute i torsdags jag och min älskade Prins. Hängde på låset kl 10 och när klockan var halv-11 var många av klapparna lastade i dramaten. Den var INTE dum att ha med, slippa bära alla kassar.
Imponerade t o m på mig själv när jag föreslog en fika på NK. Hela torsdagen mådde jag kanon och kände mig pigg och nästan frisk.
Vi brukar alltid summera dagen när vi gått och lagt oss på kvällen och vi hade verkligen en fin dag i torsdags.
Vännen Catrine kom över med lite lunch i onsdags, choklad och blommor och Vännen Britt-Marie kom över på ett glas vin någon kväll senare och satt och pratade några timmar. Det är alltid lika mysigt. Tack mina fantastiska vänner, det betyder så himla mycket och det är mycket uppskattat, speciellt nu när jag kanske inte orkar lika mycket som förut. Jag måste lära mig, som kuratorn säger, att hushålla med mina krafter, men det är svårt, ack så svårt.
I fredags bestämde jag att jag skulle hoppa över en av de smärtstillande tabletter jag äter. Det kunde väl inte göra så mycket...Jag vräker ju i mig både det ena och det andra. De tankarna skulle visa sig vara ödesdigra...Jag hade ONT, riktigt ordentligt ont, men jag höll mig från de där tabletterna, åh va jag är duktig :o)!!
På eftermiddagen kom älsklingen Anne, på vägen hem, förbi med en julklapp pour moi, gulle dig 1000 tack!!!
Jag låg i sängen och grät och Anne satt och höll min hand o tröstade..och talade om att jag inte skulle försöka vara så himla redig, jag skall ta medicinen och där med basta. Tack älskade Anne för att du finns, tack för den jättegulliga julklappen och det blev bättre sen med det onda.
Nu tar jag tabletterna igen och det känns ganska hyfsat smärtmässigt.
På lördagskvällen pratade jag med lilla dottern. Hon var sååå deppig och nere. Tappat lusten fullständigt inför julpynt o allt. De hade inte ens en gran, inga tomtar framme, ingenting...I och för sig har det varit mycket nu. Jag har bara blivit sämre sen i somras, nu får jag dropp, det är jobbigt för barnen att ta. Men jag blev så ledsen så då bestämde vi att vi köper en gran till dem när vi är ute dagen efter. Klart att det skall finnas en gran som luktar gott inne, som tindrar.
Kom ut på söndagsförmiddagen. Då skulle vi handla det allra sista i julklappsväg (läs jag skulle). Vi hängde på låset strax före 11 vid domkyrkan. Parkerade precis utanför affären vi skulle in i och 10 minuter senare var vi ute igen på väg hem mot Bäckebol för sista paketet. Åkte sen över till Tagene/Plantagen och hittade en liten söt gran som skulle passa perfekt hemma hos älskade dottern. De var ju inte hemma så vi smugglade in den i hallen hemma hos dem.
Hoppas att hon inte blev arg, var min enda känsla efter detta tilltaget. Försökte ringa på kvällen, men de var inte hemma.
Ringde nu på morgonen och hon hade blivit jätteglad. Lite senare läste jag hennes blogg och då rann mina tårar. Hon hade verkligen blivit jätteglad och hon hade fått tillbaks julkänslan...Så skönt, att så lite kunde göra så mycket.
Nu skall vi se fram mot julhelgen, hoppas att krafterna finns hela helgen. Julafton skall firas tillsammans med barnen o deras roliga fastrar med familjer. Skall bli roligt! På juldagen har vi paus och dropp och på annandagen skall vi och mina barn m tillbehör åka ner till mina föräldrar och fira jul med alla mina syskon, deras respektive och syskonbarn. Ser jag oxå fram mot. Hoppas bara att jag orkar genomföra allt!
Alldeles strax kommer min älskade Prins hem och så skall vi åka till Petra och lille Liam och ha lite lill-jul tillsammans. Huuuuja, då måste jag ju se till att jag är presentabel för tusan. Det går inte an att sitta med håret på ända och se risig ut. Nej, nu blir det väl att ta till raggardusch och lite parfym så blir det bra tror jag!
Tjolahopp på er, vi hörs. Tack för titten och kramar i massor
Dripp...Dropp
Nej inte från taken, ännu, nej jag har varit helt uttorkad...så till den milda grad att det inte verkade finnas någon vätska fanns kvar i kroppen och jag orkade bara inte ens stå upp. Än mindre göra något av ansträngande karaktär. Så det blev tillslut så att jag ringde till mitt vårdteam när jag inte orkade ta mig ur sängen (väljer att kalla dem för det, är egentligen det palliativa teamet, men det låter så eländigt tycker jag ;o)....) och fick hem ett läkarbesök dagen efter ( i onsdags, förra veckan). Min älskade Prins tog ledigt från jobbet den dagen och fanns hemma med mig när läkaren ringde på dörren.
Himla gullig läkare, vi talade om hur jag mår och hur jag tycker att allt är nu. Vi pratade igenom medicinering och var överens om att jag nog behöver lite mer smärtlindring, lite cortison o försök att få stopp på min mage. Teamet fungerar lysande och det skönaste är att det händer något på en gång...mycket skönt...ingen väntetid här inte :o).
Lite senare, efter att doktorn gått, ringde en kurator och frågade om hon kunde komma hem till oss samma eftermiddag och med tanke på hur ledsen jag kände mig var det väldigt skönt att tacka ja till att hon kom vid 16-tiden...Så kom Anette, "min" sköterska, med dropp, droppställning och vad det var så kändes det som halva sjukhuset, hihihi...Hon kopplade ihop mig med dropplösningen och sedan skulle hon komma tillbaka strax efter 21.
Vi satt i sängen och pratade med kuratorn och det kändes jättebra. Klart man är ledsen, Min älskade Prins är ledsen, man mår långt ifrån bra, orkar inget....skall det vara så här??? Nää, det skall det inte, få se nu..hur gör man när man tar sig i kragen, som man inte har?
Torsdag morgon vaknade jag klockan tre och kände mig pigg (observera, med mina mått...) Prinsen vaknade också och vi låg och pratade och sov, pratade och sov...resten tills väckarklockan började pipa. Jag kände mig väldans bra, så nog var det behövligt med vätska tror jag!
Nytt dropp både torsdag och fredag och Cortison! Fredag var extra viktigt, eftersom vi skulle på Peter Jöbacks julkonsert. På eftermiddgen kom kuratorn igen. Hon trodde inte det var samma människa hon var och hälsade på i onsdags. Hon tyckte förändringen var jättestor. Skönt att ha henne här och skönt att få vädra ut vad man känner och hur man mår. Tror nog älsklingen tycker det känns rätt bra och träffa henne också.
Första besöket på McDonalds på ljusår där jag lyckades klämma i mig en halv McFish och nästan en halv flaska juice. Wow, inte så tokigt.
Behöver man säga att konserten var jättebra? Han sjunger ju så otroligt vackert..Hamnade dock framför ett överförfriskat gäng (2 par) i 55-årsåldern, som satt och vrålsjöng genom hela konserten och ena damen sparkade mig i ryggen åtskilliga gånger. Till slut blev vi väldans irriterade. Men hallå, man går väl inte och betalar en tusenlapp för biljetter och inte får njuta skönsången fullt ut. De kunde ju inte ens sjunga. Slutade med att Prinsen lugnt och vänligt bad dem vara tysta och det höll på att bli slagsmål...Man skall ju inte sänka sig till en sån ruggigt låg nivå, så vi bet ihop duktigt och se, det hjälpte lite i alla fall, det vart lägre nivå på allsången...
När konserten var slut knuffade en av damerna till mig på axeln och talade om att nu kunde vi åka hem till tv:n igen...Hon hade minsann varit ute och rest o gått på konserter över hela världen och det var så här man gjorde. ALLA sjunger med!!!
Vi kontrade med något om Skansen och Allsången där, kommit fel och lite till....*SUCK*, vad är det med människor??
Lördagen var jag helt kass. Låg mestadelen av dagen och vilade. Jag måste lära mig att vila mer. Inte ta ut mig. Det visade sig ju efter några timmar att det kändes lite bättre. Lite Thai-mat och ett par glas vin gjorde att jag kände mig som en människa. Go' och gla'...
Det var livet hos mig förförra veckan....
Det skall va gott å leva...Kramelikram
Julkortsdags...äntligen
Jag har varit ute en sväng på Östersjön i storm, fast det märkte jag inte av nåt nämnvärt...det blir ju så när man festat en kväll och blivit liiite rund om fötterna ;o)!!! Ja frågar man vittnena (mina barn) så säger de säkert att det var lite mer än lite...hahaha men det gör inget för vi hade så roligt. Vet inte om jag vågar lägga ut lite bilder. Som ni då förstår så blev det en Ålandskryssning med barnen och som sagt Vi hade Rooooligt som tusan.
Sen har det väl inte varit lika kul, jag har varit ganska sliten och matt, inte orkat så mycket (som jag brukar kunna göra...). Sen är det väl så också att när jag har det jobbigt orkar jag inte företa mig något...Jo, det är klart, jag har ju gjort färdigt alla julkort, t o m fått och gjort lite beställningar på kort, så lite har jag väl orkat i alla fall. Sen har jag fått lite påhälsningar av er, mina goa vänner...Tack det muntrar upp och värmer jättemycket.
Nu börjar det väl bli dags att försöka handla de sista julklapparna, skall sätta mig och skriva en lista, så att allt kommer med, annars är det inte så himla noga...Det blir ju faktiskt jul i alla fall. Här kommer att bli en lugn, härlig och förhoppningsvis hälsomässigt bra!
Ta det lugnt i julstressen - Det blir JUL i alla fall, i stället för att handla ihjäl sig kan man fokusera på att omge sig med alla som står en nära och som betyder något. Det är viktigast - Vi har ju bara varandra till låns och ingen vet ju faktiskt för hur länge....
Puss och kram till alla er som jag tycker så mycket om!
Äntligen Fredag..........
Hihihi....Här trodde jag att jag tappat allt jag skrev förra gången men inte hann spara som utkast innan uppkopplingen dök...hihihi och så hittade jag ju det nu...men då åker det med i publicering oxå, när jag enna e på G!!!!! Detta är skrivet en Fredag i månadsskiftet oktober/november...
Det som är AKTUELLT OCH NYTT EGENTLIGEN FINNS LITE LÄNGRE NER....
Fredag eftermiddag brukar vara "helig" på nåt sätt. När älskade Prinsen kommer hem sätter vi oss i vardagsrummet med en liten drink, pratar, läser och har mysigt.
Sen brukar vi hjälpas åt att fixa något gott att äta och dricka, sitta länge vid bordet och prata. Det är så himla mysigt....Varför man känner så, när man inte ens jobbar vet jag inte, men känslan sitter i.
Precis så var det i fredags med. Så är det varje fredag ;o)!
Varje dag är det illamåendet som styr dagen. Även om jag inte mår riktigt 100 och har svårt för att äta, så vill jag ändå försöka vara "normal". Försöker strunta i om jag kan äta eller inte. Oftast brukar det gå bra med lite grann i allafall, varvat med näringsdrycker och vispgrädde...nja inte rakt upp och ner utan lite mer som tillbehör till krämen. Allt skall vara så mycket kalorier som det bara går.
Vi köpte en luftavfuktare för 3 veckor sedan. Den har varit guld. Man kan inte fatta hur mycket vatten det finns i luften egentligen. Den hjälper mycket när det är fuktigt och regnigt som idag. Blir det för jobbigt att andas så stänger jag in mig i sovrummet, där maskinen står och går (fastbunden, naturligtvis, hihihi!!!) och genast känns det mycket lättare!
I onsdags förra veckan var vännerna Catrine och Britt-Marie här efter jobbet. Vi åt gott (tack Catrine ;o)!!), pratade och hade jättetrevligt. Det är alltid lika roligt att träffas!
Igår kom käraste vännen Anne som gubben i lådan. Härligt med spontanbesök och vi satt och pratade en stund. Fick lite näringsdrycker av henne. Än så länge har jag bara smakat en med svarta vinbär. Helt OK. Tack snälla Anne, det är alltid lika roligt att träffas. Puss i pannan på dig ;o)!
Håller på o letar efter något utflyktsmål för mig och barnen. Helst med en övernattning o liten resa. Vi får väl se vad jag kan hitta på. Återkommer sen med detta när jag hittat något!
Tack för titten och puss och kram till Er alla därute...
Visst konst att se framåt...
Sitter så äntligen vid PC:n igen och trycker försiktigt på tangenterna, det var nästran en månad sen sist och som vanligt har det hänt lite mycket, som fått mig att inte ens orka försöka sätta mig och skriva. Sån e jag...när det blir jobbigt runt mig eller att jag får det jobbigt rent psykiskt blir jag kraftlös, orkar bara inte skriva, orkar inte göra nåt egentligen alls.
Nu har sjukdomen tagit ett fastare tag i mig. Senaste läkarbesöket för snart 2 veckor sen var något av en chock. Ursprungstumören i lungan har vuxit ganska mycket, metastasen i njuren likaså. Övriga metastaser i lymfkörtlarna mellan lungorna ligger still, likaså det som finns i skelettet MEN man ser tumörer i vänster binjure och i levern plus att det finns förändringar i lymfkörtlarna utanför njuren och så har jag vätska i både lung- och hjärtsäcken. *SUCK* :o(
Nu åkte cellgiftet bort och vi sätter in det "tunga" artilleriet, TARCEVA. Detta är en antikropp som gör att tumörerna hindras i tillväxt och spridning. Snälla Gud, gör så att det hjälper. Jag vill inte vara sjuk mer nu. Nu räcker det och nu vill jag bli frisk igen.
Jag har ju så mycket att leva för och hela resten av mitt liv.(tills jag blir 100 eller så!).
Jo så är det! Måste kämpa vidare, förhoppningsvis kan vi få det att stanna upp nu då!
Imorgon blir en rolig dag...då blir det lite kalas...jomän, en annan fyller är och det SKALL firas minsann. Lilla mammsen kommer upp och syskon m familjer, mina gullungar och så min Prins of course. Skall bli jätteroligt att träffa alla. Och så längtar jag tills på söndag. Då skall jag och mina gullungar bila till Stockholm och åka på Ålandskryssning. Ser fram mot att vi får rå om varandra och äta och dricka gott (nåja, min matlust kan bli bättre...).
Igår bokade vi förresten stuga i IDRE under vecka 3 i januari, värsta lyxstugan tillsammans med våra härliga vänner Elisabeth och Claes. Önskar det är vecka 3 imorgon redan hahaha, men önska kan man ju ;o)
Skall bli jättekul! Inte för att jag kommer att orka stå på ett par skidor men jag och Elisabeth skall fylla våra dagar med långa promenader, åka häst och släde, kanske skoter eller hundspann, mysa med varm choklad och nygräddade våfflor i någon café- eller toppstuga, allt detta medans killarna leker Stenmark i backarna. Undrar just om någon av dem vågar åka "Chocken". Skall tydligen vara värre än "Väggen" i Hundfjället...Vi får väl se, skoj skall det bli i alla fall.
Det kommer att hända en hel del framöver känns det som och det är väldans positivt *LER*.
Nej nu skall jag ta o se till att jag får lite mat i magen, innan det är dags att ta TARCEVA-tabletten.
Tack för att just Du tittade in, var rädd om Dig och må så gott du bara kan!
Puss i pannan
Fäste med foten
Världen rasade samman, även för mig. Allt blev så påtagligt. Hon var så otroligt positiv, spred mycket inspiration, ljus, glädje och hopp omkring sig. Tog sjukdomen hennes liv, så blev min känsla att då tar snart sjukdomen även mitt. Hon som alltid var så positiv och som kämpade så och det räckte inte...ändå....
I fredags var det begravning och minnesgudtjänst för Madde. Jag klarade inte av att vara med i kyrkan, jag skulle bryta ihop fullständigt, men jag och Tommy tände ett ljus för dig Madde här hemma och vi är med i hjärtat...alltid.
Madde, vill att du skall veta att du finns i mina tankar varje dag. Minns när du var uppe med din mamma och hälsade på mig, gav mig blommor på sjukhuset i somras, direkt efter operationen. Även om jag var omtöcknad så var jag så glad att ni kom! Det betydde så jättemycket. Och jag fick en liten nalle av dig och din mamma. Den mötte mig i brevlådan samma dag jag kom hem, efter 4 veckor, från sjukhuset. Tack Madde och Anne för den fina välkommen-hem-presenten.
Denna nalle somnar jag med i handen varje natt ännu. Jag vet att jag skall fylla 49, men vadå?? Jag kramar honom i min hand när jag har ont. En liten ängla-nalle. Han heter Flaff-Flaff. (Ett internt skämt mellan mig och min Prins!).
I torsdags var jag och fick behandling igen (får cellgiftet Alimta var 3:e vecka). Var och gjorde en lungröntgen förrförra veckan och då konstaterade man att jag på nytt hade fått vätska i vänster lungsäck och i hjärtsäcken. Skickades på ultraljudsundersökning av hjärtat redan 2 dagar senare. Lite lugnande besked - ser inte ut som hjärtat är ansträngt i dagsläget och det pumpar på som det ska.
Däremot verkar det som man kan se förnyad aktivitet i tumören i vänster lunga (!). Läkaren vill avvakta tills datortomografiröntgen är gjord den 27:e och så får vi se vad som händer då...Bröt ihop i torsdags kväll och tårarna bara rann. Längesen jag var så ledsen och kände mig så förtvivlat liten och rädd. Vad skall hända med mig?? Stackars, stackars min prins, vilket elende han får gå igenom.
Ringde återbud till jobbaktiviteten som vi skulle ha på fredagskvällen. Vi alla på vår avdelning på jobbet skulle träffas, äta god mat och bowla. Jättekul! Men jag mådde illa, haded superont i hela ryggraden från översta nackkotan och det strålar ut i skuldrorna. Och så känner jag mig så eländigt liten, ledsen och rädd.
På fredagskvällen skulle vi äta god fisk och när vi satte oss vid matbordet mådde jag illa. Vi brakade ihop och tårarna rann. Att bara kunna göra något så självklart som att äta, tar de flesta av oss för så självklart. Att inte kunna äta när man dessutom är hungrig är tortyr. Att kräkas är vidrigt!
Jag vill bara kura ihop mig i prinsens famn, hitta mina fötter så jag kan resa mig upp igen, återfå mitt jävlaranamma och sparka väck den där j-a idioten. Knäppa med fingrarna och allt skulle vara som förut...innan jag blev sjuk för dryga 2 år sedan. Tänk vilken känsla...att slippa all ångest, allt ont, att kunna göra allt man vill och att kroppen fungerar som den alltid har gjort...innan allt det här hände.
Jag börjar få bråttom, börjar känna mig jäktad. Jag är ju inte klar ännu...det är så mycket jag bara måste hinna göra. Konstigt, det har jag inte känt på hela tiden innan under sjukdomen. Det har liksom inte ens funnits i tankarna. Helt plötsligt kretsar väldigt mycket kring just detta.
Ändå, känner jag mig mycket starkare än jag var i somras. Har kommit väldigt långt i styrka i min hand, jag kan göra så mycket mer idag, jag orkar gå långpromenader i hyfsat tempo, bara det är bra väder. Jag kan sitta och scrappa och göra kort, som jag tycker är så roligt. Motoriken fungerar skapligt och jag är nöjd med resultatet (oftast!).
Nu så här på måndags förmiddagen (20/10) är det mörkt ute (vart tog dagsljuset vägen??) och jag skall klä mig och gå över och hämta mitt håriga barnbarn. Han behöver komma ut medans hans matte åker och tränar. Sen har jag ju någon att prata med...väggarna är inte så väldans sociala här! Skall bli mysigt!
För att sysselsätta mig framöver skall jag åka till Stockholm den 3-4 november och träffa gänget från Brännövistelsen i våras. Skall bli väldans roligt. Ser fram mot att få krama om alla vännerna igen ;o)!! Sen den 4/11 är det Lungcancerdagen och det skall bli väldigt spännande. Få lite nytt kött på benen och kanske hitta nya behandlingsformer.
Till alla er därute som följer mina steg genom livet vill jag bara säga - Tack för all support, alla SMS, alla samtal och alla kort! Ni är fantastiska och jag älskar Er!!! Massor av kramar!
Nice är nice
Slogs av att allt var så rent och fräscht. Parker och torg var väldigt rena och befriade från skräp. Vackra och välskötta planteringar. En liten anmärkning dock - Se upp för hundbajs! Fransmännen har inte kommit lika långt som vi har här hemma när det gäller bajspåsar och att plocka upp efter sin hund! Vi trampade som tur var aldrig i någon hög!
Nice är väldigt vackert, Gamla stan är väldigt charmig med sina trånga små gränder och något man inte kan missa är ju hamnen. Gick dit och tittade på alla stora lyxyachter, typ mindre danmarksfärjor...Glassigt! Men jag vill inte ha en sådan båt, annars hade vi ju köpt en ;o) !!!
Det finns en hel del att se för den som vill och orkar i värmen (25-28 grader i skuggan!). Vi körde bekväma sight-seeingen - öppen dubbeldäckarbuss med engelsk guidning medelst hörsnäckor i öronen! Funkade alldeles utmärkt, sen var det beachen som gällde resten av dagen! Skulle tippa på att vattnet var ca 24 grader. Helt godkänt även för en badkruka som jag (fast jag fegade lite varje gång jag skulle i måste jag väl erkänna!).
Jag fick också mitt lystmäte när det gäller att samla stenar (klapperstensstrand!). Jo jag lider av denna sjuka, hihihi. Tommy skakade på huvudet långt fler gånger än en kan jag tillstå. Men någonstans smittade jag nog honom med, för sista dagen började han också hitta fina stenar som han visade upp och jag stoppade i väskan ;o) !! Jovisst tog jag hem ett helt gäng! Kunde ju bara inte lämna så fina stenar...Vad jag skall ha dem till??? Mmmmjaaaa...det är inte riktigt utforskat ännu, hahaha, de ligger sååå fint i en träskål i köket och bara är ....fina! Räcker inte det?
Kan verkligen rekommendera att resa så här! Helt perfekt! Har man tur, som vi, så kostar det inte så mycket heller! Nu har sparandet börjat inför, förhoppningsvis, en tripp till London längre fram i höst...Vi får väl se vad som händer! Har enna fått mersmak på det här!
På tal om mersmak så kommer det lite mer lite senare...
Tänkvärt.......
Kommer du att se tillbaka på ditt liv och säga: "Jag önskar att jag hade" eller "Jag är glad att jag gjorde" ?????
Härliga liv!
Liten tillbakablick i tiden som gått sen sist:
Vecka 34 (18-24/8) bjöd på mycket. Vännen Inger var och hälsade på, så roligt att träffas och sitta o prata o fika. Lilla go'a älskade dottern var här med mitt håriga barnbarn. Han är ju bara såååååååå go'. Lilla Cassiusgubben, matskålen står här o väntar och godispåsen i skåpet skall jag fylla på med nytt så det finns när du kommer nästa gång ;o).
Min lillebror och jag var och åt lunch ute vid Björlanda Kile på fredagen. Det var fint väder, solen sken gott så det passade bra att åka ut dit. Det finns en förnämlig Thai-restaurang där ute som till lunch serverar buffé. Mycket och god mat kan jag säga. Vi åt så vi var proppmätta. Jag, som inte orkar äta så mycket åt gången, vräkte i mig tre gånger så mycket som jag normalt äter! Mums! Sen var vi naturligtvis ute på bryggan och tittade till Amorina. Hon låg och badade magen så fint och det kändes som lite knip i hjärtat att vi inte kunnat vara ute någonting med henne på hela denna fantastiska sommar vi haft. Känns tungt och sorgligt. Jag kan inte ens ta mig ombord på egen hand. Jag kan ju inte hålla mig fast i något. I höger hand och arm finns inte någon styrka eller styrsel (inte som jag vill i alla fall!).
Helgen bjöd på en hel del att göra och det känns så bra när man har gjort det man föresatt sig. Trädgården har fått sitt, gräsmattan blev av med en hel del päls och buskarna på framsidan fick lite snyggare frisyrer. Blommorna blev oxå friserade så nu blev det fint ut igen.
Vi var hemma hos älskade Petra och lilla Liam (Prinsens barnbarn) i deras nya lägenhet. Så fint hon hade fått det och lägenheten var bara så kanonfin! Mycket mysig! Liam och Farfar hade mycket roligt och farfar somnade gott den kvällen hahaha, det tar på krafterna att busa ;o)
Vi hann även med att gå på kalas. Föremålet för detta var äldste brorsonen, som fyllde 9 år. Vi blev bjudna på god mat och trevlig samvaro. Tack brorsan och A-L, det var trevligt och maten jättegod!
Så när söndagen kom åkte vi ut till Amorina (båten) och tog ner seglen och bommen. Usch det kändes inte bra, vemodigt och fyllde mig med sorgsen tomhet. Det blev inte så mycket seglande och båtliv som vi hoppats när vi sjösatte i våras. Livet gjorde plötsligt en tvärnit och tog ett jättekast åt sidan. Helt utan förvarning blev jag sååå jättedålig.
Det blev att ånyo börja kravla sig uppåt från botten...Jo det går och idag är det riktigt bra igen, så måste man tänka! Jag skall bli frisk och bra, jag SKA..........
Vecka 35 (25-31/8) bjöd även den på mycket. Prinsens son Mattias och gullungen Liam var på besök o middag, Jag avverkade besök av sjukgymnast, provtagning på JK (bra värden!), besök av Hemsjukvården och en lunch hos vännen o grannen Irene. Där fanns oxå vännen Kerstin. Vi åt utsökt mat, krönt med ett glas gott vin och kaffe med hembakt till dessert och hade väldans trevligt. Tack Irene för en mycket god lunch! Allt detta gjort på veckans första 3 dagar...
Jag klarade också av att gå fram och tillbaks till Kärra centrum. Kändes bra att klara gå såpass långt. Nu känns benen stadigare.
På torsdagen åkte jag och älskade dottern på utflykt till grannlandet (Fredrikshamn, Danmark). Vi startade med 07.30-färjan och hade sedan en härlig dag. Vi (läs jag!) shoppade lite inredningsprylar, gick o tittade i affärer i allmänhet och tog oss en lunch på en grekisk restaurang. Slog på stort o tog ett glas rödvin till. Sen fortsatte vi till Damgaards o handlade promille-drycker. Sen en språngmarsch tillbaka till båten med en fullastad "dramaten" och några tunga kassar! Tänk att man alltid gör samma misstag och handlar som om man har bilen med sig! Nåja, det gick bra och vi sjönk ner i en soffa med ett glas vin och summerade vår dag! En mycket rolig, trevlig och lyckad utflykt!
Fredagens förmiddag var jag och min älskade Prins hos läkaren. Nu skulle vi få besked på sista röntgenundersökningen. ...Lite pirr i magen men vi fick ett glädjande besked....Vad läkarna kan se och bedöma finns ingen tillväxt på tumörerna, ej heller någon spridning, så vitt de kan se....det betyder att allt ser ut att ligga "stilla". Firade med god mat och dryck på kvällen :-)
Detta innebär att det ser ut som cellgiftet jag får har effekt!!!! Känns fantastiskt bra! Vi nästan svävade ut (det var väl första gången på väldans länge (ca 1 1/2 år) detta hände).
På lördagen var vi bjudna på väninnan Ingers 60-årsfest. Vädret var helt strålande och varmt långt in på kvällen. En fantastiskt trevligt ordnad fest med grekiskt tema. Födelsedagsbarnet dansade grekisk dans som en gudinna! Tack Inger för en väldigt trevlig kväll! Du får gärna fylla 60 fler gånger!
Luftfuktigheten pendlar upp och ner men jag kan ändå andas, jag har det bra, gör små framsteg varje dag, jag älskar och är älskad och jag är lycklig! Livet känns fantastiskt!
Emigrera???
Tänk om man kunde ta hela Kärra, ja hela Göteborg med omnejd och bara flytta alltihop till ett ställe där luftfuktigheten konstant låg på sisådär 50. Då skulle jag må bra mycket bättre än jag mår nu. Astman gör att jag mår fruktansvärt vidrigt av den fuktiga luften vi har när det bara regnar o regnar o regnar.
Missförstå mig inte, jag vill inte gnälla på vädret i sig, det får gärna regna bara luften var torr om ni förstår hur jag menar ;o)? Problemen jag har är att det är väldigt svårt att andas, det känns som det sitter en stor klump i halsen som inte går att få bort. Jag har konstanta kvävningskänslor som i sin tur leder trill att paniken ligger på lur hela tiden.
Idag har jag ätit lunch med min chef, S. Hon kom hem och hade tagit mat med sig. Väldigt gott - Stekt vitling och potatismos. Jag fick en vackra blommor och en flaska gott rödvin. Tusen Tack snälla S, det var jättegulligt och jag tycker det var roligt och jättetrevligt att ses igen, det känns som hela sommaren gått på något sätt, fast det egentligen inte är så.
Nu på eftermiddagen blev det helt plötsligt uppehåll och genast kändes det mycket bättre med andningen. Jag tog PC:n och gick ut och satte mig i oasen (balkongen på framsidan) Här har jag suttit sedan kl 14 och haft en paus på 2 timmar som det känts bra. Nu börjar det kännas igen så nu kommer väl snart nästa regn.
Känns ändå bra att veta att det är något som går över i alla fall, om man säger så!
Här är vår lilla oas, så fort det går sitter jag/vi alltid här. Skönare ställe får man leta efter...
Jag skall försöka slita mig från stolen och gå in och stoppa i mig lite goa grejer (morfin). Börjar bli dags för en kapsel säger kroppen och då är det bara att hänga med och gilla läget! Förresten kan det ju faktiskt vara så att det kan vara något OS på TV. Jag är gottesugen till max (Jodå, jag har pratat med Älsklingen och han ska handla godis på vägen hem ;o) ) YIPEEEE!!! Nu har jag i alla fall släppt hysterin efter kaffebröd, kladdiga mazariner m m och all choklad, alltid en bit på väg!
Tänk va livet ändå är härligt, tag vara på så mycket du kan NÄR du kan det och du blir en rik människa!
Puss och kram i massor till Er alla och tack för att ni tittar in hos mig! Känns fantastiskt!
Asia Spa - weekend
I allafall så bestämde vi oss för att vi tar oss till Varberg och Asia Spa (Varbergs Stadshotell) över helgen. Sagt och gjort, på lördagen efter att vi ätit frukost och packat lilla väskan, åkte vi till Varberg. Vi var ju tvungna att äta lite till lunch om vi skulle klara av att "spa-a" hela eftermiddagen.
Vi slängde oss ner på varsin stol på Harrys uteservering och beställde in varsin toast med fläskfilé och fick in varsin rejält laddad tallrik. Något litet? Neeeheee?!
Kändes som man rullade ut därifrån lite senare. Jag hade bestämt mig för att handla någon parfym, den jag har är helt tom nu. Jag visste precis vad jag skulle ha när vi kom in i affären, MEN icke sa Nicke....det var precis borta..Nåja, fanns inte någon sådan flaska vad jag kunde se...Jag hittade i allafall en dubbelförpackning Be Delicious/Red Delicious. De gillade jag så fram med kortet och pyntade. Den andra parfymen jag vet jag vill ha får jag väl köpa när jag vet vad den heter på riktigt ;o).
Vi parkerade och gick de 400 m till hotellet och checkade in. Fick ett jättefint rum och det stod en flaska Skumpa i en ishink på bordet tillsammans med choklad. Mmmmmmmmmmm....det skulle vi ha sen...
Bytte om och tog på oss våra tofflor och badrockar och gick upp till Asia Spa. Det är som att komma till en helt annan värld. Tvagade oss enligt ritualen och gick sedan tillsammans upp till de varma källorna. Där sjönk vi ner i 40-gradigt vatten och blev sittandes länge, länge. Jag kände först att jag hade lite svårt att andas men det släppte ganska snabbt. Allt är lugnt och fridfullt och man nästan viskar när man pratar för man vill inte störa stämningen. Så ljuvligt skönt.
Lite njutningsfulla bilder från Asia Spa, det är bara så mmmmm....
Vi fortsatte till den stora massagepoolen. Sjönk ner i varmt härligt vatten, fortfarande alldeles stilla och lugnt. Jag hittade min favorit, Champagnesoffan, där man ligger och det är lite lugnare fart på vattnet, men som jacuzzi. Tog oss runt i poolen och fick massage över i stort sett hela kroppen. Lite mys med olika jetstrålar. Älsklingen tyckte om, tyckte mycket om....och det gjorde jag oxå.
Bara det här att kunna känna att man njuter är bara så wow....Sen finns det ett relaxrum i 2 våningar där det i det översta finns hängfåtöljer (som hängmattor fast man kan krypa in i sittande och mysa), madrasser, filtar och kuddar. Dit tog vi oss sen. Kröp in i varsin hängstol och de gungade så lugnt och sövande. Så hade man hela havet utanför och måsarna som bor på taken intill.
Vi somnade bort en stund båda två, sååååå skönt! Jag vill ha sådana här stolar hemma, nere i källaren. Hade bara varit så gott.
Så småningom bestämde vi oss för att vi spaat klart och drog oss till vårt rum. Skumpan och chokladen smakade gott och vi myste en stund fram tills det var dags att duscha och klä om inför middagen kl 19.
Fick ett jättebra bord på terassen ute. Menyn såg verkligen inbjudande ut och nog, ska jag erkänna, undrade jag hur man skulle orka äta allt. Eller vad sägs om det här:
Förrätt
Blåmusselsoppa med kallrökt lax på en bruchetta med färskost
Vin
Engel Riesling 2006, Alsace
Varmrätt
Bjäre kycklingfilé med parmesan- och svamplasagne, rucolasallad och rostad vitlökssky
Vin
Viña Cerrada 2006, Rioja
Dessert
Rabarbertarte med rostad mandelsorbet och vaniljsås
Vin
d'Arenberg Noble 2006, Australien
Efter att ha avnjutit allt detta kändes det som magen platsade någonstans nere vid knäna typ.....Väldans jättegott....men så mätta vi blev. Jag var faktiskt tvungen att lämna lite av varje. Fanns inte en hjalmar att man skulle klarat av allt. Älskade Prinsen kom med ett väldigt bra förslag: Vi tar en promenad ner till hamnen om du orkar? Klart jag orkar, ja det gör vi....hoppade (nåja) upp till hotellrummet och bytte om till lite ledigare klädsel och sen gick vi en ganska lång vända. Tittade på båtarna och hittade lite finingar. På vägen tillbaks stannade vi i hotellbaren och jag tog ett glas vin och Prinsen avrundade med en öl. Vilken sjuårsdag vi haft och så bra det känns. Mår gott ända in i hjärtat.
Somnade som utblåsta ljus vid 23.30 och sov jättegott hela natten o vaknade vid 7 men somnade om och vaknade nästa gång vid 9. Lagom att göra sig iordning och äntra frukostbuffén. Det gjorde vi och man blir lite desperat när man skulle vilja äta sådana massor man kunde göra förut men det var gott med äggröra och prinskorv, testade lite bacon men det var inte så gott...och så vart det ju en balja kaffe förstås.
Drog oss hemåt framåt 10.30 och hade lite att göra med gräs, blommor m m. Är eniga om att vi har haft en fantastiskt skön helg och känner oss så lyckligt lottade att ha fått uppleva detta. Thank You Stars!
Mycket, men roligt mycket
Blev hembjudna till vännerna E och C på grillkväll på onsdagen. Tusen tack för den otroligt goda maten och att vi fick komma! Mycket trevligt och roligt!
Sen var vi hembjudna till vännerna U-B och K hemma hos U-B. Hon bor mycket fint i en gammal liten gård ute "på landet". Precis så som vi alltid sagt vi skulle vilja bo. Kaninerna och katterna sprang omkring på gräsmattorna lösa och njöt av tillvaron medans vi satt i solen och åt gott. Mycket trevlig kväll hade vi och mycket gott att äta. Tusen tack till er oxå.
Vilka härliga vänner vi har och va mycket trevligt vi är med på. Fantastiskt!! Det värmer så gott i hjärtat!
Älskade Prinsen har varit igång nu och jobbat en vecka och jag har haft en riktigt "busy" vecka.....Under denna veckan (förra veckan alltså) hann jag dessutom med en röntgenundersökning på tisdagen (Datortomografi), som gick väldans bra (själva undersökningen alltså, med nålstick...) och sedan blodtransfusion (lite lågt Hb-värde) och cellgift på fredagen.
På tisdagseftermiddagen, efter röntgen, ringer telefonen när vi precis kom hem, Härligt underbara vännen Anne dyker upp som gubben i lådan på spontanbesök. Så roligt! Vi fick fram lite kaffe och satt o pratade och skrattade o hade väldans trevligt. Tack Anne, du är verkligen en vitamininjektion när det gäller att peppa. Du är helt outstanding.
Och så precis när Anne skulle bege sig kom min älskade lilla Lotta och Cassius. Hon hade handlat med sig massa olika téer, brämhults juicer och smoothies och Gränna Knäcke. Lilla gumman tack för allt, jag älskar dig massor!
Liten Cassius på "sin" köksstol
Har man ingen Cassius hemma varje dag får man ta det man har!
Älskade Prinsen var med upp på fredagen och när nålen var satt i portacaten åkte han för att jobba....han är så underbar som vill vara med....känns så tryggt...I love You!
Tror oxå att mina besök hos Psykologen under våren/försommaren har givit ganska så bra resultat. Jag känner inte alls den paniken inför det jag skall göra. Känner mig lugn och samlad och att jag är delaktig i att resultatet blir bra. Jag hjälper till att få bort den här j-a sjukdomen!
En stund senare kom min älskade son Mattias. Känns skönt att han vill göra sin gamla (hahaha) mamma sällskap...vi blev lite senare fler genom att syster M och lille V också kom upp till JK för att sällskapa lite.
Åt lunch tillsammans i restaurangen efteråt. Var roligt och kul att kunna träffas sådär. Mattias var gullig och körde mig hem (genom låååånga bilköer) till Kärra. Han blev självklart belönad med en kopp kaffe innan han begav sig hemåt igen. Tack Mattias, mamma älskar dig!
Fredagen var en speciell dag dag och det firade vi sedan över lördag-söndag som ni strax skall få ta lite del av här...
"Tankar genomsyrade av kärlek blir oövervinnerliga"
Njut av livet och varandra och känn styrkan som finns i detta
Varmt och härligt!
Vi fick ihop våra grejor och tog hissen ner till matsalen. Håll med mig, visst luktar det gott med frukost?! Det är så där så man blir vrålhungrig. Tittar mig desperat omkring, hittar massor av sånt man skulle kunna äta, tar till mig en smörgås, lite juice och kaffe.
Prinsen bär bort det till ett bord och vi sätter oss. Inser direkt när jag fått lite av smörgåsen i munnen att det här kommer jag bara inte att kunna äta. Det tog flera minuter att försöka svälja och det gjorde så infernaliskt ont att det var svårt att sitta ner och still.
- Tror du att de har äggröra o nåt till? undrar jag och vips är min underbare Prins på fötter och på väg bort mellan borden. Han kommer tillbaks med en tallrik med scrambled eggs och prinskorv - och se det gick minsann att äta. Jag är så lycklig att han finns, mer omtänksam man finns inte.
Det var mycket lättare svälja och skall jag vara ärlig så var det mycket godare än smörgås oxå! Det här kommer nog att bli dieten framöver...
Drog ner till Skreastranden och den lilla stugan som syster hyrde. Därifrån gick vi sedan ner till stranden. Jag fick ett parasoll och en skön stol att sitta i och njöt av den goa värmen och allt folk. Prinsen gick i med syster och V och tog ett bad, årets första...Ja han sade i alla fall att han tyckte att det var skönt, fast jag e skeptisk!
Syster och V gick upp för att hämna mamma och pappa. När de hade gått kom minn älskade L8 och hennes Karl. Jätteroligt att se dem, sen kom mamma och pappa. Pappa åker ju rullstol men det var spångat hela vägen ner i sanden så det var inga problem. Jätteroligt att se dem igen, det var ju ett tag sedan. Satt och pratade med pappa, L8 och Karl en bra stund sen bestämde vi oss för att gå upp till lilla stugan och fixa lite lunch att äta.
Syster plockade ihop allt hon hade, kändes det som, parasoller fälldes upp så vi fick lite välbehövlig skugga. Det smakade bra och var jätteroligt att sitta tillsammans alla och bara vara. Så småningom kändes det som det var nog för pappa. Han verkade trött och behövde nog lite vila. Syster följde mor och far hem och L8 och Karl kände att de skulle återvända till campingen där de bodde. Vi plockade undan lite grann.
Sen gick vi ner till stranden igen. Min prins blev utmanad av V på vattenkrig med vattenpistoler. De drog ner i vattnet tillsammans med syster. Jag vet inte vem som hade roligast, men roligt var det ;o)!
Vi hade bestämt att vi skulle bo kvar i stugan tillsammans med syster och V och såg fram mot en trevlig kväll tillsammans. Vi hade en flaska vin med oss så det kunde ju vara trevligt att handla lite färdig mat och mysa lite. Någonstans där upptäckte vi att vi glömt mina morfinplåster och det var ju idag de skulle bytas. Vi bestämde oss för att stanna kvar och äta och sen åka sent i kväll hem. Det gick ju nästan lika bra...
Prinsen och V åkte bort och handlade bakade potatisar med skagenröra och jag och syster handlade i gatuköket till V. Sen hann hon fila mina naglar och göra dem fina.
Den bakade potatisen var något av det godaste jag ätit, tror jag, och jag och syster drack vin till. Supergott var det i alla fall. Sen fick V ett ryck, varifrån vet jag inte, men vi fick oss många goa skratt när han kom loss ordentligt och började spela pajas. Klockan var nog bortåt mitt i natten när vi kom hem och då hade jag ont, ordentligt! Underbare Prinsen kom till undsättning och satte på nya fräscha plåster. Det värsta är att det tar bortåt 12 timmar innan de nått full effekt, men man kan ju komplettera upp med kapslar i väntan på att det skall bli som vanligt igen.
Vad är det man säger? - Borta bra men hemma bäst - och det stämmer, varenda bokstav....det är roligt och mysigt att ge sig i väg hemifrån, men att komma hem - det är bara så bäst!!!
"Känslan av kärlek är den högsta frekvensen du kan signalera. Ju mer kärlek du känner och sänder ut, desto mer kraft får du."
Till alla Er därute - Älskar Er av hela mitt hjärta
Sommaroasen Falkenberg
Framåt tidiga kvällen for vi iväg in till stan för att installera oss på Grand Hotel. Hotellrummet var baskemej inte stort och det såg väl ut som Grand Hotel börjat tappa det där med "Grand" om man säger så! Det fanns väl en del att önska men det skulle funka i allafall och det är huvudsaken.
Fräschade till oss lite grann och drack ett litet glas vin medan vi väntade på syster M och systersonen V, som vi skulle gå ut och äta med i all enkelhet. De kom på sina cyklar. V har fått ny jättefin cykel, så där kanonfräck som bara går att få tag i. Han är ju cykelfreak oxå, älskar att cykla.
Vi bestämde oss ganska snabbt för restaurang, det fick bli Pizza. Längesen man åt något sådant känns det som. Jag beställde något med skinka, räkor, banan och curry på...det lät gott. När jag fick in det så...visst var det gott men det var STARKT! Jag hade inte haft en tanke på att det kunde vara det! Det kändes i halsen, var som att äta syra, typ, men jag lyckades få i mig halva och lite vin, Inte så tokigt. Roligt att sitta med syster och V. Prinsen tog en likadan pizza som mig och han tyckte nog att den var stark oxå!
Nåja, vi satt i allafall och pratade och hade trevligt. Imorgon blir det att vara på stranden tillsammans hela dagen. Det började skymma, klockan gick mot 22 och vi gick åt varsitt håll. Jag och Prinsen knallade sakteliga tillbaks till hotellet och där tog han en öl och jag ett glas vin. Satt på terassen, filosoferade och summerade dagen. Visst hade vi haft en bra dag ;o)!
Må så gått alla, vi hörs snart igen! Puss och Kram
Via Torekov och kustvägen mot Falkenberg
Tänk, här far folk som skottspolar långt, långt iväg från Sverige till tjottahejti för att , ja för att vadå? Jag skulle bara säga tänk så mycket vi har här som är så vackert och så mycket värt att ses och beundras. Kustvägen vi åkte mot Torekov rymde så mycket fint och vackert. Många små hus och gårdar som man så gärna kan se sig själv boende i.
- Välkommen på hemmahos-reportage hos oss och stans artikel i Inredningsmagasinet man alltid läser,,,,Nåja inget fel på Kärra heller :-) Det kanske kan bli reportage där oxå så småningom (om hundra år eller så!)
Hade som vanligt grym tur när vi körde in på parkeringsplatsen i hamnen i Torekov. En bil lämnade precis sin plats framför oss så det var bara att vackert parkera, perrrfekt!
Knallade upp i lilla byn mellan husen och träningsverken i vaderna gör sig påmind. (Den drog jag på mig när vi promenerade i Mölle i alla uppförsbackar, märks att man legat inne på sjukhus och inte rört sig på 4 veckor!). På tal om att må, kan jag säga att idag mår jag ytterligare bättre än i går tack vare mindre medicinätande. Det som känns är det onda i halsen när jag äter/dricker, men det är petitesser....
Vi knallade som sagt upp i byn mellan husen och letade matställe. Hittade något som gick under namnet Swenssons krog och där gick vi in och satte oss i skuggan. Det var riktigt varmt även där och det var ju inte utan att man kände sig lite svettig. Servitören föreslog en sallad, men nejdå vi hade redan spanat in att de hade hemlagade köttbullar med gräddsås, färskpotatis, rårörda lingon och PRESSGURKA :o). Jamen då finns det ingenting annat som går upp mot det!
Maten smakade ljuvligt gott och vi njöt i fulla drag. Det kom en gammal farbror och satte sig med sin tidning, en öl och en schnaps vid bordet intill oss. Han satt tyst och läste en bra stund sen var det som att han kunde bara inte vara tyst längre utan petar på Prinsen och visar tidningen för honom....Där är stora rubriker om att Prinsessan Madeleine och hennes pojkvän letar hus i Torekov.....ja, så gubben, jag bor ju här och vi tycker det är så trevligt att dom är här och vi är ju precis som vanligt....öööhh...vi fick oss ett gott fniss, precis som vanligt, jo hejsan, då behöver man väl inte visa tidningen för folk som sitter o äter, då låter man väl just sådana saker passera, eller? hihihi, lite kul!
Det var svårt att resa sig. Var så mätta, men vi skulle ju vidare. Tack för maten den smakade vansinnigt gott!
Hade gärna gjort en liten vända in på krukmakeriet men det blev inte av. Det får vi ta nästa gång vi är här nere. Körde genom Halmstad vidare ut på gamla kustvägen, ett litet äventyr i sig, för det var inte speciellt bra skyltat men så småningom hamnade vi rätt i alla fall. Också väldigt fin väg och mycket att se som man missar om man åker motorvägen. Snart var vi framme i Falkenberg och började oxå då att leta efter någonstans att kunna bo. Det enda vi hittade var rum på Grand Hotel, så det fick det bli och så bokade vi.
Nu var vi framme i Falkenberg!
Systrarna Lundgrens på Skäret
Klockan var ju kanske lite framåt 10.15. Vad skulle vi göra under tiden? Nja, inte riktigt Prinsens favoritsysselsättning men det finns ju alltid Höganäs Fabriksförsäljning, det var bara att sätta sig i bilen och åka åt det hållet. När vi kom fram dit så var det ingen av oss (inte jag heller, hör och häpna!) som hade någon shoppinglust. Vi knallade omkring och kikade lite granna, men som sagt...INGEN lust att handla, bara tiden gick så vi kunde åka tillbaks till Skäret och få oss vårt något försenade 11-kaffe :-)!!
Fram mot 12 svängde vi in o parkerade bilen och stod och väntade för att få oss ett bord, lite svagt oroliga, det såg mer ut som lunchdukningar än för kaffetåren.
_Jaså, nej har vi kommit lite fel? Jaha, lite längre in på vägen....Systrarna Lundgrens...inte Rut på Skäret...Jaha Lunchrestaurang!!!
Lite snopna och fulla i skratt satte vi oss i bilen, sade något om att då ska man få se också att de haft öppet hela förmiddagen säkerligen hahahaha.....Och tänk sååå rätt vi hade i det!
Åkte några hundra meter längre in på lilla grusvägen och minsann därinne låg något .... väldigt mysigt.....stor parkeringsplats och mycket bilar. Prinsen kände igen sig, ja men nu ser det ju ut som jag minns det!!! Å där borta går hästarna och där är ju alla trädgårdsmöblerna i trädgården....
Vilket ställe! Förälskelse i första ögonkastet för mig och Prinsen såg belåten ut, vet inte om det var inför återseendet eller om det var inför förestående koppen kaffe :-) (Då hade ingen av oss ännu sett kvittot på vad det kostade hihihi!)
Vi köade en liten stund och fick sedan varsin äpplebulle/wienerbröd och kaffet skulle vi bli serverade ute vid det bord vi valt. Det sprang omkring flickor. klädda i gammaldags klänningar och serverade kaffe o allehanda andra saker, allt i kopparkannor och kopparfat.
Här bakar de ALLT, jepp, allt, matbröd, tårtor, kakor, bullar.......Jag som, normalt sett, inte brukar vara ett dugg fascinerad av kaffebröd, har flippat över och blivit kaffebrödsfreak. Jag blev så till mig att jag bara kunde säga wienerbröd med äpple....inte tårta, eller morotskaka eller något annat också! Nej det blev bara wienerbröd, fast i efterhand var jag glad att det inte var mer jag beställt, dels med tanke på plånboken, men också med tanke på alla galna getingar som vi fick slåss med för att freda våra bakverk!
Kaffet kom in i en jättefin kopparkittel, som rymde bra mer än 2 koppar. Vi satt i skuggan och njöt (och slogs med getingarna, de var för nedra ettriga). Vilka planteringar och blommor, helt fantastisk trädgård.
När vi fikat färdigt gick vi en sväng runt hela trädgården och njöt av alla fantastiska planteringar och de hade även djur på baksidan av husen. Hästar bl a. Mätta i magen hoppade vi in i bilen och styrde kosan norröver....Notan ja...nästan 170:- men det var värt varenda krona, ska det lyxas så skall det göras ordentligt, eller hur??
Kramisar till alla för ni följer väl med?!
Mölle
- Självklart...så vi knallade upp för en lång trappa och in i vindlande korridorer, upp ytterligare en halvtrappa och vidare bort igenom, man bara väntade på att få se Manuel komma rusande med Basil i hasorna.
Första rummet var rött...överallt och kändes som väggarna skulle välta över en. Nja vi kan nog se på nästa rum också! Vidare bort i korridoren och sedan kom vi in i Gröna rummet. Helt bedårande....tapetserat med liljekonvaljtapeter, gröna gardiner och gamla, gamla möbler och till och med ett gammalt elementskydd i plåt som var målat i grönt med vita stora målade pioner på.
Badrummet var stort och vette ut mot havet. När man satt på toaletten hade man hela havet och hamnen utanför och i taket hade man målat himmelsblått med moln och flygande fiskmåsar. Behöver jag säga att vi blev störtförälskade i rummet och tog det på stående fot? Här skulle vi bo - helt perfekt. Inte billigaste rummet säkerligen men se, det fick banne mig kosta, det var värt varenda krona!
Installerade oss och tog ett glas vin innan vi drällde neråt hamnen för att få oss en god middag. Dömysigt!
När vi valt oss en mysig restaurang fick vi reda på att köket låg ungefär 1 timme efter, så vi kunde ju räkna med att få vänta lika länge, men det tyckte vi spelade ingen roll. Vi satt så gärna i solen och njöt av ett glas vin/öl och njöt av det vi såg, så det skulle inte bli några problem inte.
En helt underbar kväll och rätt som det var kom maten och den smakade himmelrike. Ryggbiff, mmmmm... Fick en underbar kväll medan solen sakta gick ner i havet. Knallade sedan uppför backarna till hotellet och somnade sååå gott! Medge att sängarna är fina!
Morgonen därpå, när jag fått alla mina meduciner (ändå inte många nu, jämfört med vad jag ätit och det börjar hända en massa positiva saker i kroppen när dessa försvunnit!!) gick vi ner efter duschen och åt en härlig frukost. Kändes som tiden stått fullkomligt stilla i ett sekel minst när man kom ner i matsalen.
Första morgonen när jag kan svälja mat utan att avlida av smärta! Så det smakade väldans gott och frukosten avslutades med ett alldeles nygräddat wienerbröd, alldeles jättevarmt och vansinnigt gott!
Packade sedan in oss i bilen för att långsamt bege oss upp mot Systrarna på Skäret för en 11-kaffe....Skall bli kul för där har jag aldrig varit tidigare heller!
Att komma tillbaka hit till Mölle igen skall vi bara - Hur mysigt som helst - Favoritställe kan man definitivt benämna detta!
Puss och kram i massor - återkommer snart med mer!
Lata Semesterdagar
Stannade och tog en fika vid gästhamnen i Halmstad, mysigt med alla båtarna. Sen tog vi en liten svängom in i Ängelholm oxå för säkerhets skull. Himla mysig liten stad det också. Funderade lite på Wärdshuset ute vid Kullens Fyr men insåg att det sälkert betydde entréavgift att bara parkera utanför :-)!!! Skämt åsido, men det var nästan så. Tjusigaste placet!
För att komma ut mot Kullens Fyr var man tvungen att betala för att komma förbi bommar. 40 kronor - Nåja, det var bara att se glad ut o betala. Körde sedan förbi en otroligt vackert belägen golfbana och det här tjusiga Wärdshuset då. Vi åkte fram så långt vi kom med bil och vände. Det var inte riktigt läge att ge sig ut och promenera i spenaten, en annan har ju inte så mycket ork ännu. Men det vi såg var väldigt fint.
Mer om våra dagar alldeles strax - Skall se till att fylla på magen lite - Fixa lite gott att äta och dricka, sen fortsätter jag att skriva! Må så gott go'vänner o kram så länge...
Försök att ta mig tillbaks
Idag var jag och åt lunch hos goa B-M, Hon grillade lax som värsta kocken och hade gjort väldans god potatissallad. Vännen C kom o hämtade mig (är lite osäker när det gäller balansen nu). Kändes jätteskönt och tusen tack tjejer för en himla go' lunch och så roligt att träffas. Tack för att ni finns och för att ni bryr och engagerar er så mycket! Ni är guld :-)!
Nu ikväll sitter jag och skriver på balkongen (jo jag kom dit till slut med PC:n, men det var inte lätt inte!) och sippar på ett glas vin. Älskade Prinsen sitter inne någonstans med sitt glas. Han har sorterat piller åt mig. Vi var hos favoritdoktorn idag länge och fått en helt ny medicinlista. Ungefär hälften av alla tabletter tog vi bort. Känns härligt för mig som definitivt inte tycker om tabletter. Vi pratade mycket också om det här med ångesten. Jag tycker morgonen och förmiddagen är jobbigast innan man fått igång kroppen. Förhoppningsvis är det så att jag kommer att må bättre nu när vi tar bort det mesta av allt cortison.
Nu sägs det ju oxå att det skall bli mycket bättre med att så småningom kunna svälja igen (strålskador) och jag vet ju sedan tidigare hur himla skönt det kändes när man helt plötsligt upptäckte att jag kunde svälja utan att det kändes. Nu krävs det ju hjälp av smärtstillande men som sagt...det kommer!
Vi var ute och shoppade igår eftermiddag. Jag shoppade en bok för 350 spänn. Det dyraste jag någonsin köpt i en bokhandel säkerligen, men säkerligen det bästa oxå.
The Secret (Hemligheten) av Rhonda Byrne. Fullastad med klokord och det jag har hunnit läsa, än så länge är mycket, mycket tänkvärt och visst är det så....Vi blir VAD vi tänker....oavsett. Vi blir det vi sänder ut till vår omgivning. Den skall bli min bibel framöver.
Vill man bara klaga så blir klaga det enda vi gör...Det enda vi drar till oss...Ja men hallå, visst finns det annat vi skall syssla med, det gäller bara att hitta det man vill göra och göra just det!
Sen när vi shoppat färdigt lilla boken åt vi middag ute. Lite lagom och mycket gott, Vi åt på Murveln i Nordstan, de har väldigt god mat och lilla fröken Ahlin drack faktiskt ett glas vitt vin till maten. Lyxigt men mycket gott!
Idag var vi och storhandlade igen på Apoteket, kul att bli igenkänd någonstans om än så bara på det stället, expediten hälsade, log och var så trevlig!
Nu närmar sig klockan 21.45 och temperaturen börjar äntligen bli dräglig igen. Idag har varit värsta dagen när det gäller värme och luftfuktighet och nu börjar jag äntligen kunna andas igen. Det har åskat och regnat en del här idag men det har bara gjort luften kvalmigare...Hur var det nu? Man skulle ju INTE klaga! Imorgon skall vi försöka åka iväg på lite semester några dagar...och nätter på hotell, se och upptäcka lite, njuta lite av det goda i livet! Skall bli himmmmla mysigt!
Pussar och kramar till Er, Låt skrattet bli LIVET!
Tiden går så fort....och hos mig har det har det varit express!!!
Nu äntligen har PC:n kommit ur g(l)ömmorna igen, mycket jobbigt har rotats om i, stötts och blötts och analyserats. Kan konstatera att det är så med fröken Ahlin att när allt blir jobbigt eller bara synnerligen påfrestande så stoppar storken Ahlin huvudet i jorden och hoppas att det mesta jobbigt bara försvunnit där när man sedan lite försiktigt drar upp det igen. Det var längesen fingrarna smekte tangenterna och känslan infinner sig. Känns bra, mycket bra. Jag har lovat mig själv, alla i min omgivning att skriva. Jag skall skriva ner det mesta jag kan och hinner, så förmodligen lär det bli en hel del. Fast jag får nog hitta lite rätt där, rätt ställe, ny länk kanske?
Nåja, det återkommer jag tlll. Nu lite till dessa veckor, som gått sen jag skrev sist. Hade ju haft lite tjall med hjärtat, vätska och ont och till slut blev det bara för mycket och när jag kom till sjukhuset i ett helt annat ärende, ville de skicka hem mig. Jag vände på Sahlgrenska och åkte hem, ringde akuten och åkte in igen. Jourhavande läkare på JK rådde till det. Konstaterades snabbt att jag hade ALLDELES för mycket vätska, jag skrevs in på Thoraxkirurgen, HÄPP!! Mådde efter omständigheterna ändå ganska hyfsat så kirurgen bestämde att jag skulle få permission över helgen. Skulle ju ändå inte hända något då. Vi åkte hem, sanningen att säga något lättade, kändes som det jag hade framför mig var en del, varav en hel del frågetecken. Hade handlat hem god fisk och gott vin, så gott skulle det bli att komma hem.
Måndag morgon skulle jag ringa in vid halv-9. De sade till mig att vara inne vid vid 11 för nytt ultraljud. Vi åkte in men inget hände (förutom ultraljudet) Blev satt på svält fr tisd 17/6 men inget hände nu heller. Nytt ingreppsdatum onsdag 18/6, kl 8. Låg kvar på Thoraxkirurgen och fick reda på att direkt efter ingreppet skulle jag flyttas över till Hjärtintensiven. Lyckades efter en massa om och men somna, men var rejält orolig. Det kändes inte riktigt OK om man säger så och det gav en massa onda föraningar. Usch och fy!
Onsdagen kom och min favvisläkare fanns på plats och utgjorde en stor trygghet direkt. Kände mig mycket väl omhändertagen
Jag var duktigt förmedicinerad och ganska luddig, så jag hade inte direkt koll. Jag vet att jag tjatade mycket om min porth-a-cath och om hur viktigt det var att det inte blev stopp i den. Det kommer jag ihåg i alla fall och jag kommer också ihåg att jag emellanåt kände att "nu skiter jag i det här"! Väldigt udda och konstiga känslor. Vaknar till liv att jag har besök!!!! Jag har besök, vet att jag tyckte att det var enormt konstigt. VEM vet att jag är här och vem bryr sig om att komma och hälsa på mig?? Fantastiska Anne och fantastiska Madde!! Tror aldrig jag blivit så glad i hela mitt liv! Vad i hela världen hade fått dem att komma till mig? De hade med sig en jättefin bukett blåklint, fint kort och bara stod där och lyste på kapp! Tack älskade vänner, tusen tack så glad jag blev!
När de gått ramlade hela verkligheten över mig...Det var stopp i porten, de hade trots allt lyckats stänga av allt, försökt spränga låsningen och mitt i detta kom min Prins! Att bara känna att hans ilska fanns där var som grädde och massor av hjärtan, en massa fluffiga röda. Inget skall ramla över någon när det gäller sådana här "missar", självklart får det inte bara hända, men man ser ändock att trots att det finns tillgång till information och att INGEN undgår den, kan den ändock undgå att fastna! Det är fascinerande...Och man bara undrar HUR skall man göra, när inte informationen går in ändå, trots alla ansträngningar?
Det var bara stopp i nålen. Så efter ett kort hugg en ny nål på plats så funkade hela baletten igen! Tack gode gud och efter ett dygn på hjärtintensiven, 8 dl vätska fattigare (8 DL VÄTSKA, konstigt att man hade ont? Nja tror inte det?!) Så hamnade jag på ett litet paradis (J jodå de finns) med ånyo fantastisk personal, Avdelning 70, JK. Där vart jag liggande över midsommarhelgen. Ensamrum med panoramautsikt genom stora fönster och åskan dundrade och blixtrade. Härlig personal och mysiga medpatienter. Enda smolken var ju att jag och Prinsen inte fick dansa midsommarvalsen runt Midsommarstången men det får vi ta igen senare.
Pussar och kramar till alla de "mina" som finns därute. Älskar Er alla!!
