C a r p eD i e m-L e vi d a g

Det har varit en låååång resa och är så fortfarande. Tiden har gått alldeles för fort alldeles för snabbt och jag har inte hängt med alls. Känns mycket märkligt. Det har gått snart 2 år sedan jag fick diagnosen och ändå känns det som ljusår sedan. Två år och ändå känns det som det var igår. Nu har det verkligen gått fort, de sista månaderna. Nu är jag fångad i en kropp som INTE är MIN! Den lyder inte mig! Jag gör saker och då har jag verkligen bestämt mig för att göra något...och lika fullt blir inte slutresultatet det JAG tänkt mig. (Tänk er, verkligen, ha bestämt att smörja in ansiktet med anti-rynk-kräm och när man är klar har man den j-a krämen överallt där man inte vill ha den!) Gilla läget!

Idag var jag och åt lunch hos goa B-M, Hon grillade lax som värsta kocken och hade gjort väldans god potatissallad. Vännen C kom o hämtade mig (är lite osäker när det gäller balansen nu). Kändes jätteskönt och tusen tack tjejer för en himla go' lunch och så roligt att träffas. Tack för att ni finns och för att ni bryr och engagerar er så mycket! Ni är guld :-)!

Nu ikväll sitter jag och skriver på balkongen (jo jag kom dit till slut med PC:n, men det var inte lätt inte!) och sippar på ett glas vin. Älskade Prinsen sitter inne någonstans med sitt glas. Han har sorterat piller åt mig. Vi var hos favoritdoktorn idag länge och fått en helt ny medicinlista. Ungefär hälften av alla tabletter tog vi bort. Känns härligt för mig som definitivt inte tycker om tabletter. Vi pratade mycket också om det här med ångesten. Jag tycker morgonen och förmiddagen är jobbigast innan man fått igång kroppen. Förhoppningsvis är det så att jag kommer att må bättre nu när vi tar bort det mesta av allt cortison.

Nu sägs det ju oxå att det skall bli mycket bättre med att så småningom kunna svälja igen (strålskador) och jag vet ju sedan tidigare hur himla skönt det kändes när man helt plötsligt upptäckte att jag kunde svälja utan att det kändes. Nu krävs det ju hjälp av smärtstillande men som sagt...det kommer!

Vi var ute och shoppade igår eftermiddag. Jag shoppade en bok för 350 spänn. Det dyraste jag någonsin köpt i en bokhandel säkerligen, men säkerligen det bästa oxå.
The Secret (Hemligheten) av Rhonda Byrne. Fullastad med klokord och det jag har hunnit läsa, än så länge är mycket, mycket tänkvärt och visst är det så....Vi blir VAD vi tänker....oavsett. Vi blir det vi sänder ut till vår omgivning. Den skall bli min bibel framöver.

Vill man bara klaga så blir klaga det enda vi gör...Det enda vi drar till oss...Ja men hallå, visst finns det annat vi skall syssla med, det gäller bara att hitta det man vill göra och göra just det!

Sen när vi shoppat färdigt lilla boken åt vi middag ute. Lite lagom och mycket gott, Vi åt på Murveln i Nordstan, de har väldigt god mat och lilla fröken Ahlin drack faktiskt ett glas vitt vin till maten. Lyxigt men mycket gott!

Idag var vi och storhandlade igen på Apoteket, kul att bli igenkänd någonstans om än så bara på det stället, expediten hälsade, log och var så trevlig!

Nu närmar sig klockan 21.45 och temperaturen börjar äntligen bli dräglig igen. Idag har varit värsta dagen när det gäller värme och luftfuktighet och nu börjar jag äntligen kunna andas igen. Det har åskat och regnat en del här idag men det har bara gjort luften kvalmigare...Hur var det nu? Man skulle ju INTE klaga! Imorgon skall vi försöka åka iväg på lite semester några dagar...och nätter på hotell, se och upptäcka lite, njuta lite av det goda i livet! Skall bli himmmmla mysigt!

Pussar och kramar till Er, Låt skrattet bli LIVET!