Hemma
Nej, det känns lite fel att bo på Hospice när jag känner mig så pass pigg som jag gör, så jag har utverkat permission på lite fler dagar än över en helg för att känna på hur det känns. Sen skall jag bestämma mig för hur jag vill ha det framgent. Så nu smakar jag....och just nu smakar det väldans bra...
Idag fyller min älskade Prins år!! Ja må du leva uti hundrade år!!!! I det skicket jag befinner mig i har jag inte kommit iväg utanför dörren för att införskaffa varken tårta, bullar eller presenter...Usch vad jag känner mig skämmig! Fast han kramade om mig i morse och sade att detta att få vakna upp tillsammans med mig idag var den bästa presenten någonsin. Å Älskade Prinsen, du är sååå fin <3 <3 Jag älskar dig!
Så vi gick upp min Prins och jag och åt frukosten han lagat. När han åkt till jobbet skrev jag lite och sen inväntade jag hemsjukvården, som kom vid 10.30. Det gick bra att byta nål och slang till morfinpumpen efter lite meck...De hade inte jobbat med pumpen på närmare ett år, men det gick som sagt bra.
Sen blev det lite lunch och därefter lade jag mig för att vila lite. Jag somnade så gott, det var nog första gången på länge som jag somnade ordentligt mitt på dagen =), men så välbehövligt, så...Det är ju dilemmat när man går på den tablett- och morfinarsenalen jag gör...man blir så trött. Kanske kan jag få till det och vila mer nu när jag är hemma bland mina egna grejor.
Tog lite mediciner på efterniddagen och sen somnade jag om lite grann. Petra (Liams härliga mamma) kom över på eftermiddagen och hade med sig tårta och bulle som presenter och vi åt middag tillsammans och sedan fikade vi. Mycket mysigt blev det. Tack söta Petra-vännen du är jättego...
Nu skall jag hoppa i bingen (nåja, hoppa är väl ett starkt uttryck!) Gå och lägga mig då, låter lite lugnare kanske? Tack alla för mysiga inlägg och jag blir lika glad varje gång. Tack för änglar och kom ihåg att försöka se de små tingen i vardagen runt oss. Våga värna det småa - I morgon blir det en ny fantastisk dag" Puss på er!
Inte ont...
Njut i fulla drag av helgen och ut och gör snöänglar (innan det blir för blött i snön och man får ägna sig åt ryggsim istället!!) Lägger jag mig i snön lär jag väl inte ta mig upp igen är jag rädd!
Puss och kram alla härliga människor, ni är BÄST!
Snart är det helg (igen....!)
Här går livet sin gilla gång och det går ganska stilla. Ont har jag till max vissa dagar och mindre morfinrus blir det andra. Permissioner har jag haft och det har i ärlighetens namn varit skönt att komma hem. Fast lite deprimerande oxå - det blir väl så när man kommer hem och det är svårt att göra saker hemma som man normalt klarat innan. Det är över huvudtaget svårt att acceptera att man är sjuk.
Jag är trött så jag nästan går i bitar men har vansinnigt svårt att koppla av och vila. Det känns enormt frustrerande. Jag vill inte vila, vill inte erkänna att jag är sjuk, vill inte ge efter, vill inte ens ge efter och ta medicin - jag vet att jag borde - men vill inte. Blir som en trotsig barnunge ibland.
Fortfarande är det nästan ingen som kommer ut ur sina rum, de är väl för trötta eller orkar inte av omständigheter som gör att de mer eller mindre givit upp. Nu skall jag ta och öppna lilla påsen med mintchokladkola från Åre Chokladfabrik som jag fick tillsammans med en kruka krokus idag av härliga vännen Annika. Lika härliga vännen Britt-Marie var oxå här idag och hade med sig semlor (inga dåliga rackare - stora som berg - och jag orkade bara börja på min =)!!)
Lilla L8:an var här och muntrade upp mig idag på förmiddagen och stannade över lunchen hos mig. Alltid lika roligt att få barnbesök, man blir så glad, så glad. Hon kommer nog förbi en sväng imorgon hemma misstänker jag för hon skulle hämta papper att skicka till Försäkringskassan.
Mintchokladkolan smakade mmmmmm...eeera!!! Helt enkelt underbart god. Skall ha detta i åtanke när man hittar såna på kanske lite närmare håll någon gång framöver.
Igår hade jag mycket besök oxå...Minsta lillasyster kom på förmiddagen och hade med sig kläder till lilla jag. Mycket trevligt och fina var kläderna med. På eftermiddagen kom bästa vännen Elisabeth och vi tog oss ett litet glas vin och satt och pratade o hade trevligt värre. Då kommer stora lillasyster med man. Fick riktigt jättetrevligt en bra stund och det var helande för ångesten som kryper under skinnet.
Älsklingen behöver ju vara hemma lite ibland och det skall han ju vara. Enda är att jag tycker inte om att sova själv. Stackarn, han har åkt på en infektion i tandbenet och hade så ont när han åkte till jobbet på morgonen. Hoppas att det lägger sig under dagen. Han skulle uppsöka tandläkaren under dagen igen.
Idag pratade vi på morgonen och nu har han feber och ser ut som en fotboll. Han är hemma från jobbet idag och konsulterar nog tandläkaren igen skulle jag misstänka. Och det gjorde han och visst blev det ny sorts penicillin. Han har sovit mer eller mindre hela dagen, Stackars min Prins, det är inte mycket med honom nu inte...
Han hade ju tagit ledigt i morgon för att vi skulle få vara tillsammans en extra dag och så blev det så tokigt...Så det kan bli..............
TV:n här i mitt rum har varit fruktansvärt dålig och vi har klagat flera gånger. Nu i veckan har man plockat ner TV:n och jag har fått en jättefin låne-TV. Det är ju jättebra bild på den här TV:n och det är helt plötsligt kul att titta på den!
Nu skall jag ut till sköterskorna och be att de packar mina mediciner för helgen iallafall. Prinsen säger att han skall hämta mig i morgon, om inget händer . annars får jag ta färdtjänsten hem - för hem, det vill jag! Och så skall jag ta en värktablett eller två. Det pirrar i armarna nu så det är väl dags tror jag.
Vill hälsa till alla underbara människor som kikar in här och läser. Ni är så himla gulliga och skriver så gulliga grejor. Behöver alla hejarop jag kan få........de gör så gott! Puss i pannan på er!!!
Helgfirande
.
Har hänt lite sen jag var inne och skrev sist oxå...I fredags var jag uppe på JK, Sahlgrenska och hälsade på. Kärt återseende blev det med många...Först inne på avdelning 51 - Spolning av porten......kändes bra även utan emla-plåster innan....hihihi......Jag skulle få nya men glömde det naturligtvis, så det får gå bra även nästa gång!!! Hej Mia, Maggie och gänget, så kul att se er, det var ju några veckor sedan sist. Kommer igen om 3 veckor...
Sen drog vi vidare upp till kära vännerna på avdelning 54, riktigt roligt att se er alla och roligt att höra att så många är inne och läser dessa inlägg =). Stora kramelikramar till er alla! Till Lisa - Håller alla tummar vi har, både jag och Prinsen, du skall se att allt går så bra...och likaså med huset! Du får nog sjutton lägga in adressen till din bloggsida här igen under kommentarer, den har ramlat bort ur mitt favoritfält!
Sen åkte vi hem, med liten, liten omväg runt Selma Lagerlöfs torg och fiskvagnen....alltså har ni INTE varit där är det verkligen dags för ett besök - Göteborgs bästa fiskvagn - Fredagens middag inhandlades alltså här....Rödtungabakelser, fyllda med färskost, tomat, gurka, räkor o kryddor och Sandefjordssås (nej vi skulle inte ha hela bilen, men....det är ju så svårt att låta bli när man väl börjat handla... och för den som ÄLSKAR fisk är det här verkligen stället att handla på, de har ALLT!!!
När man väl ätit upp kändes det som magen stod i 8 hörn. Man är verkligen proppmätt. Lite TV-tittande och somnande framför densamma oxå naturligtvis blev det ju oxå.
Lördagsmorgon eller rättare sagt förmiddag blev det väldigt snabbt, förstod inte riktigt hur fort det gick. I allafall blev det lördag och det blev besök från Karlstads-Lena och Lissett. De kom över på en semmelfika...har inte sett Lissett på många år så det var kul att ses. Träffa Lena är alltid roligt! Det är ju inte så ofta det händer nu för tiden i och med avståndet, men så är det ju!
Sedan fram på eftermiddagen drog vj oss ner till yngste sonen och hans flickvän för en liten middag på eftermiddagen. De hade fått jättefint i sin nya lägenhet och vi blev bjudna på mycket och god mat! Tusen Tack Tobbe och Johanna!
Kollade på långfilm på kvällen och sen fick jag väl en ångestattack. De kommer sådär oförberedda som bara de kan göra. Likafullt är det väldans obehagligt. Man känner det som att hela magen knyter sig och pulsen är uppe i 200 på bråkdelen av sekunden...Förbenat otrevligt. Panik och rädsla väller upp och man känner sig ensammast i världen. Finns ingen i hela världen som har råkat ut för det här, men VISST är det så! Sånt här händer människor varje dag, varje sekund!
Det är bara att vänta ut det, det går över....
Då är det himlans gott att ha älskade Prinsen att krypa in hos och bara få vara och landa, lugnt och stilla....Puss och kram
Söndagsmorgon och frukost - och sen bara massor av pappersarbete - jo det lät ju =), men man måste sortera och gå igenom lite som blivit liggandes. Under tiden lagade min älskade Prins mycket god söndagsmiddag. På vägen tillbaks till Änggården på seneftermiddagen storhandlade vi...läs JAG!! Ni kan aldrig gissa vad!!
GODIS!!!! i stora LASS!!....Gott&Blandat, Engelsk kola med chokladfyllning, Marianne, Sombreros, Läkerol, tuggummi, dajm.......jo män, de sa va gôtt å leva! (handlade faktiskt en tandborste oxå! det räknas väl liiiite??)
Nya hemmet
Jag har ett nytt hem. Ett nytt hem som jag skall inreda. Inte för att jag just nu vill inreda/dekorera/möblera, men jag måste. Måste ha någonstans att kalla hem. Dagtid i allafall och nattetid under veckan. Kan säga att det knäppaste jag känner just nu är att jag är vilse i pannkakan. Vet inte riktigt någonting just nu.
Första inflyttningspresenten har blivit ett rosa kramdjur, ser ut som en rosa råtta med jätteöron, lång svans, jättetassar till fötter och som håller ett hjärta med båda framtassarna. Precis vad jag behöver, för att jag inte skall känna mig "ensammen" och som min härliga väninna Catrine kände att "precis en sån Carina behöver". Catrine har precis en sån där känsla för vad man behöver precis när man behöver det.
(Liten parentes: Hon hittade HOPP, som jag fick av henne, tllsammans med lika härliga väninnan Britt-Marie, i precis rätt tid. HOPP behövdes just när livet var så där kaotiskt och jag var så rädd, så rädd, förrförra året. Jag hade panik för allting.
HOPP är en luddig liten kanin som följde med överallt, främst till sjukhuset. Han låg alltid i väskan, beredd på utflykt-Personalen på sjukhuset t o m bäddade för honom för att de tyckte att han var så söt. Han är med här oxå som ett litet ankare...Han är ju faktiskt fortfarande mitt HOPP!! Nångång, förhoppningsvis, på något sätt, skall jag ju komma härifrån, frisk!!)
Till och med lilla barnbarnet (det håriga) har varit och charmat personalen här, iklädd svart fluga. Sååå stilig så. Lyckades tigga till sig ett och annat från matbordet naturligtvis.
Tröttheten rasar i hela kroppen och jag känner en djurisk lust att bara slänga mig på rygg i sängen och sova flera kilometer. Varför blir man sån här?? Några säger att det beror på sjukdomen och kanske är det så?
Tranbärssaften rinner ner i halsen och jag skall dricka säkerligen flera liter i dag oxå. Fick t o m tillbringaren med plast på för att det inte skulle komma ner damm i saften. Snacka om omsorg, snacka om omtänksamhet. Vem tänker på sånt? Uppenbarligen en person på Änggårdens Hospice.
Här finns hela skalan personifierad bland personalen. Namnen kommer så fort jag börjar få ordning på dem. Innan dess säger jag bara fel.
Jag som skulle slänga mig i sängen och sova flera kilometer, tror ni jag kom i säng?? Nej, jag fick lite taktil massage idag och sen somnade jag en stund medans jag väntade på väninnan Elisabeth som skulle komma och göra mig sällskap en stund. Gissa vad hon kom med då?? Hembakt äpplekaka med vaniljsås..What are friends for?????Lots of love and enjoyable meetings of course....
Jag har idag bott här i en vecka och 2 dagar. Här har rasat in och ut folk,läs vänner och släkt, mina underbara ungar, min underbare Prins, allt detta, hela tiden jag har varit här. Vi har haft matorgier, kaffeorgier blandat med lite temlor och vin lite då och då....och sen har jag dessutom hunnit vara hemma en natt.....
Mer om eskapaderna sen.....Pussokram i massor till er alla!!
