Usch vilken doktor!!!
Måndagen den 26 maj ringde jag på morgonen till den alltid lika hjälpsamma studiesköterskan för att kolla så att alla de recept jag skulle ha fanns inlagda hos Apoteket. Jo då cortison och Folsyra-tabletter (B-vitamin) hade läkaren skrivit ut men INTE B12-vitaminsprutan jag blivit ordinerad att komma och ta idag.
Hon skulle säga till honom....
Sen ringde jag till Avdelningen för att höra om det fanns någon som kunde ge mig den här B12-sprutan (Mitt jobb???). Fick veta att de planerat in mig för cellgiftsbehandling på torsdagen den 29:e. "Hade jag inte fått sprutan ännu?" "Men det skall ju gå 7 dagar imellan spruta och behandling", säger sköterskan, "då får vi skjuta på behandlingen....och nej vi kan inte få in dig förrän den 13 Juni"!!! Jamen, säger jag, läkaren har ju sagt att det räcker att göra samma vecka (vem av dem har rätt undrar jag i mitt stilla sinne??) och jag väntar banne mig inte i 2 1/2 vecka till, Då får jag kolla med doktorn, säger hon, och så ringer jag tillbaks
Jo så blev det - jag skulle komma och få sprutan denna dag!
Jag ångade in på apoteket med andan i halsen, kraftigt försenad (tänkte fel när det gällde busstiden!) med betoning på kraftigt! Fick det jag skulle ha och rusade bort till JK för kuratorsamtalet som var inbokat till kl 13. Jag hann inte anmäla mig och betala utan det fick jag göra i efterhand! Hihihi där sjönk jag ner i fåtöljen och flåsade som den värste... Samtalet var i allra högsta grad behövligt (var faktiskt avsett att vara avslutningssamtal bokat för väldans längesen och nu blev det börja-om-samtal!) och det var ett bra prat.
Sen gick jag upp till Avdelningen för att få sprutan och däruppe ser jag att sprutan innehåller troligen det konserveringsmedel jag är allergisk emot. Men HALLÅ, jag har haft samma läkare under hela min sjukdomstid (mer än 1 1/2 år) . Det är inte första gången han missar just detta (har hänt flera gånger tidigare, TROTS ATT DET STÅR I MIN JOURNAL! Teflonminne? (inget fastnar!) alltför många gånger nu och varken jag eller sköterskan vågar spruta!
Hon ringer upp honom till avdelningen och jag sitter och väntar länge. Sen dyker han upp, fruktansvärt stressad, står och springer på stället, hyperhispig, "hinner inte få tag i någon information om detta idag, har så mycket att göra, hinner bara inte, du får åka hem och jag får ta det här direkt i morgon"........ och så försvinner han och där sitter jag! Häpp!! Bara att åka hem...Och jag vet att jag, i fredags, sade till honom att jag ville ha livskvalité, vad var det i den meningen han inte förstod? Å då tänkte jag när jag knallade till bussen - attans läkare!
Jag säger bara en sak...man måste vara en riktig bitch för att klara av att bråka med sjukvårdspersonalen. Flera ggr i veckan får jag påtala hur Madde ska ha sina provtagningar och annat som de inte fattar!
På Gotland var det samma sak..de gör inte som jag säger och jag slutar aldrig att förvånas över nonchalansen. Om man tar prover 3 ggr i veckan vill man ha svar samma dag..men icke, jag får ringa runt och fråga var provsvaren tagit vägen nästan varje gång.
På JK är jag känd numera som den som ska ha svar omgående och om inte det sker så då jävlar!
På Gotland påtalade jag den otroliga slöheten och en erfaren sköterksa som tog prover i fredags sa att hon skämdes.
2 timmar senare kom provsvaren som Visby skickat till JK.
Man MÅSTE bråka för att det ska hända saker nuförtiden.
