Dagar... veckor.... månader.....

Älskade Carina!
Idag är det 90 dagar, imorgon 13 veckor och på lördag är det 3 månader sen du lämnade detta livet och mig i stor saknad. Tomheten efter dig Carina går inte att beskriva. Du fyllde mitt och vårat liv med så mycket glädje och kärlek
men nu finns bara minnena kvar. Vad jag än gör idag så tänker jag på dig, vad du skulle ha gjort eller tyckt och då kommer trycket över bröstet igen och man förstår ingenting.
Jag har i alla fall varit på Rörö två gånger och fikat på den fina stenstranden, nu senast tillsammans med Mia och Viktor.
En underbart solig och fin dag.
Har även varit ute och seglat ensam men du är med mig i vindarna och i havets vågor som smeker vår Amorina.
3 månader Carina, 3 månader.
Vet inte hur bara att jag måste orka. Livet går vidare.

Älskade Carina, du lever i mitt bröst i mitt hjärta.


  Din Tommy


 

Kommentarer
Postat av: Mikael

Tommy!

Jag kan inte finna ord. För det går inte att trösta er vad ni utsattes för.

Carina är min syster, men för dig är hon din älskade. Och det gör sorgen värre. Och vi känner dubbel sorg för din skull.

Jag hoppas att den blir uthärdlig så småningom.

Hjärtliga kramar

Mikael, Vendela, Vincent och Milton

2009-06-29 @ 22:27:03
URL: http://mikaelahlin.blogspot.com
Postat av: Anne

Hej Tommy!

Tack för ditt tackkort från begravningen!

Som Mikael skriver, det finns ingen tröst, ingen somhelst, hur välvilligt än folk vill trösta.

Har tänkt på dig så mycket, men tankar hjälper inte heller så länge man inte förmedlar dom, så nu gör jag det.

Det är så olidligt svårt att sörja, särskilt efter en älskade som gått bort i en hemsk sjukdom.

Man tänker miljoner tankar...kunde jag ha gjort något för att det skulle vända...förmodligen inte, men tankarna finns där ändå.

Du befann dig i stormens öga och där är det lugnt så länge man vårdar och tar hand om det praktiska.

Men när allt är över börjar man se vad man verkligen gått igenom, och det är ett trauma som smyger sig på med tiden.

Hur väl vi än försökte att göra det bästa av dagen, du med Carina och jag med Madde, så kommer verkligheten ikapp. Dom finns inte mer hos oss, hur i hela friden ska man kunna hantera sin vardag efter det?

Men man måste på ngt sätt ändå.

Jag har gjort min sorgeresa i snart 10 månader och du i tre, vi får leva med resan som inte är lik någon annans resa som har friska anhöriga.

De som gjort resan längre än vi säger att det blir bättre, så jag litar på det och försöker ha lyckliga stunder. Även du har förstått att man måste försöka LEVA!

Fasaden utåt bland vänner och arbetskamrater är ett skådespel "jag-är-som-alla-andra", men familjen vet och de sömnlösa nätterna talar sitt klara språk.

Ta hand om dig så gott det går!

Livet blir aldrig mer som det varit, men vi kan göra det bästa vi kan med det liv vi fått.

Och det är jag helt övertygad om att du gör.

Carina finns alltid med dig!

Stor varm kram från Anne!

2009-07-01 @ 00:11:07
URL: http://levaidag.blogg.se/
Postat av: Titti

Tommy!Sorgen gör ont,finns egentligen ingen tröst,bara tid...styrkekramar från mig/Titti

2009-08-08 @ 19:33:14
Postat av: Titti

5 månader sen..verkligheten är den att den är så overklig!Kan/vill inte riktigt förstå att Carina är borta.Det gör ont.Tänker på dig Tommy,försöker sända lite kraft o tröst. Kramar i massor/SysterTitti

2009-08-28 @ 09:34:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0